SM Tag

SM i skidorientering i Älvdalen 6-7 februari

  |   Besöksliv, Livsstil
magda_guld

På lördag och söndag 6-7 februari arrangerar IFK Mora OK i samarbete med Älvdalens IF OK SM-tävlingar i skidorientering vid Älvdalens skidstadion. Magdalena Olsson från Älvdalen, tävlande för IFK Mora, vann jaktstarts-SM i Piteå förra veckan. Frågan är om det blir nytt guld på hemmaplan i Älvdalen.

Totalt är närmare 225 åkare anmälda till tävlingarna i Älvdalen, vilket är ett mycket bra deltagarantal. En spännande kamp om guldet är att vänta på lördag mellan hemmahoppet Magdalena Olsson och Tove Alexandersson, Alfta-Ösa OK. När jaktstarts-SM avgjordes i Piteå under söndagen vann älvdalstjejen Magdalena, som tävlar för IFK Mora, 16 sekunder före Tove.

Tidsschema för tävlingarna lördag 6 februari
09:00 Publiktävling medeldistans individuell start (HD10-16, HD35-65)
10:00 Start H18 SM Medeldistans med masstart
10:05 Start D18 SM Medeldistans med masstart
10:45 Start H20 SM Medeldistans med masstart
10:50 Start D20 SM Medeldistans med masstart
11:30 Start H21 SM Medeldistans med masstart
12:00 Start D21 SM Medeldistans med masstart
18:30 Kamratmiddag med prisutdelning på Hotell Älvdalen

Tidsschema för tävlingarna söndag 7 februari
09:00 Skistart.com Publiktävling sprintdistans individuell start (HD10-21, HD35-65)
10:00 Start H20 SM Stafett
10:05 Start D20 SM Stafett
11:30 Start H21 SM Stafett
11:50 Start D21 SM Stafett
13:30 Prisutdelning på skidstadion

Fakta om skidorientering
Skidorientering blev tävlingsidrott i slutet av 1800-talet och hette ursprungligen budkavlelöpning och kunde föregå såväl till fots som på skidor. SM i budkavlelöpning på skidor anordnades första gången 1910. Skidorientering godkändes 1949 av IOK men ännu har ingen OS-arrangör tagit med grenen på sitt program. Världsmästerskapen hade premiär 1975. Tidigare genomfördes tävlingarna på snö- och istäckta skogsbilvägar, vilket ledde till att fristilstekniken utvecklades tidigt bland skidorienterarna. Numera körs tävlingarna i preparerade skidspår, men fortfarande med ett orienteringsmoment som skiljer sporten från vanlig längdskidåkning. Sporten är en av de grenar som ingår i den årligen arrangerade SM-veckan.

Som komplement till skidåkning på traditionellt sätt har skidorientering mycket att erbjuda: Vägvalet ger träning i logiskt tänkande, kartläsningen ger träning i koncentration och skidträningen får man under tiden. På en vanlig orienteringskarta ritas spår in med grön färg. Spårens kvalitet markeras enligt följande grundmodell; spår med full skatebredd (bredare än 2 m) markeras med heldragen grön linje, spår med mindre bredd (1-1,2 m) markeras med streckad grön linje och ännu smalare och långsammare spår markeras med gröna punkter. Alla spår ska naturligtvis köras upp innan tävlingen och åkarens uppgift blir att välja den snabbaste vägen. Banan ritas in på samma sätt som sommartid, men med kontroller på spår eller i korsning av spår. Åkarens uppgift består i att bedöma vilken väg som just hon/han ska välja för att snabbast komma fram till kontrollen. (Källor: www.orientering.se och Wikipedia)

Välkommen att bevaka spännande SM-tävlingar på Älvdalens skidstadion under lördag och söndag!

//Marit Norin

Read More

Lokal författare utkommer med bok om Asta Martinsson

  |   Livsstil, Livsstil
IMG_4114
IMG_4111

Du som följer Happy Älvdalens blogg har tidigare kunnat läsa om Pell Birgitta Andersson som skrivit ett antal böcker. Nu har hon kommit ut med ytterligare en bok som handlar om en person som är välkänd bland många älvdalingar, Asta Martinsson. Happy Älvdalens träffade Birgitta och ställde några frågor.

 

När kom du på iden att intervjua Asta? Varför just henne?

Jag skulle vilja svara med förordet i boken, säger Birgitta. Det beskriver varför det blev Asta.

“I januari 1947 åkte min fröken Mait Kvist skidor med sin klass i Lassebacken, den backe som ligger mitt emot Turistbyrån. Jag hade nya, ganska långa limexskidor och tyckte att det var roligt att åka utför den branta backen. Bäst det var så fick jag skidorna i kors och ramlade. Jag kunde inte stödja på benet, så mamma tog mig till sjukstugan. Doktor Welin röntgade benet. Det var brutet och jag blev gipsad och inlagd på sal 3. Efter några dagar röntgades benet igen. Doktorn ville kontrollera att det växte ihop så att benet blev rakt. Det var inte rakt så doktor Welin rättade till det. Sen fick jag ligga i flera veckor med benet i sträck. Därför blev jag kvar ganska länge på sjukstugan. Då lärde jag känna Asta, som var biträde där. Asta var glad och tog sig då och då tid med små pratstunder. Det där var mitt första möte med Asta. Vi har setts då och då under årens opp. Under det här året har vi träffats många gånger, när Asta berättat om saker hon varit med om i sitt liv.

En sommardag 2013, när jag var på Bygglagret i Älvdalen, kom Kjell Jansson från Månsta fram till mig och sa: Jag har varit på ett kalas. Där var också Asta Martinsson. Tänk, vad hon har varit med om mycket! Jag tycker att du ska intervjua henne. När jag frågade Asta om hon ville berätta för mig om vad hon upplevt genom åren sa hon: Men, kan det vara något att skriva om?

För mig har det varit en stor upplevelse att få lyssna till Astas berättelse om hur det var att arbeta på Älvdalens sjukstuga när doktor Welin var provinsialläkare. Den tiden är verkligen en del av Älvdalens historia. Det har också varit fashinerande att lyssna till Astas entusiasm i arbetet med friskvårdsgrupperna. Astas upplevelser under barnaåren har berört mig mycket. Jag tycker verkligen att Astas berättelse är något att doumentera och låta nya släkten få ta del av.”

Birgitta har arbetat med boken ungefär ett år, med ojämna mellanrum. Vid alla tillfällen de träffats är det många intressanta berättelser som Birgitta fått ta del av. Asta har mycket att berätta.

Vad tycker du är mest intressant/spännande av det hon berättat?

Det är utan tvekan Asta och hennes arbetstid tillsammans med Ragnar Welin på Älvdalens sjukstuga. Här kommer ett par utdrag ur boken:

BB
BB-avdelningen var på andra våningen. En natt när jag var i tjänst kom det in en havande kvinna. Hon hade kraftiga värkar. Jag ringde till barnmorskan Hilda Steen som var i sitt hem. Kom direkt! Vad ska jag göra? frågade jag. Ge henne lavemang! blev svaret. När jag gjort det, fick den blivande mamman gå på toaletten. Lås inte dörren! sa jag. En kort stund senare skriker hon, ungen kommer! Jag skyndade mig in och stack ner båda händerna i toalettskålen och fick barnets huvud i mina händer. Kvinnan kunde resa sig upp. Sen gick jag sakta bakom henne och stödde mitt huvud mot hennes rygg. Hon fick lägga sig på en brits. En kort stund senare föddes barnet. Jag sprang iväg och väckte Britta Bönström som också var biträde och bodde i ett rum i närheten. Nu var det var dags att klippa navelsträngen. Just då kom barnmorskan och tog hand om barnaföderskan och det nyfödda barnet. – Ja, det där är ett starkt minne från den tiden.

Skabb
Skabb är en smittsam hudsjukdom som förekom då. Om en person i en familj hade skabb måste alla i familjen få behandling. De som kom för att få hjälp fick gå ner i ett rum i källaren. Där fick de ta av sig alla kläder och lägga dem i en säck. Sedan smordes hela kroppen in med en salva och sedan fick de sitta så i några timmar innan de tvättade sig och fick ta på rena kläder. Efter några veckor var de botade. Det här var en av mina arbetsuppgifter på sjukstugan.

Operation
Efter mottagningstiden slut utförde doktor Welin mindre operationer. Det var t.ex. halsoperationer och skrapningar. En dag sa han att jag skulle assistera honom vid en blindtarmsoperation. Jag blev fundersam. Hur skulle vi klara av det? Det första som skulle göras, var att sterilisera de instrument som skulle användas. Doktor Welin visade mig i vilken ordning de skulle läggas upp på en bricka. Det var mycket viktigt, att allt låg i rätt ordning. Jag noterade allt i mitt block. När allt var steriliserat, placerade jag instrumenten så som doktor Welin sagt. Vem som sövde vet jag inte. Sedan blev det operation. Den gick bra och morgonen efter tittade vi till patienten, som var pigg och glad.

En julnatt när jag fortfarande bodde kvar i Åsen ringde doktor Welin hem till mig och bad mig hjälpa till vid ett hembesök. Patienten ansågs vara för dålig för att förflyttas. Jag begav mig genast till sjukstugan för att hämta det som behövdes för en buktappning. Väl i hemmet hos patienten hjälptes vi åt att utföra vårt arbete. När det var färdigt satte vi oss ner. Dottern i huset bjöd på kaffe. Ljusen i granen lyste så vackert. Allt var lugnt och stilla i den tidiga julmorgonen. Det där är en julnatt, som jag aldrig glömmer.

Ödet ville något annat.
Så kom 9 december. 22 dagar kvar till min 63-årsdag. När jag hämtade posten den dagen fick jag ett brev som inte ens var igenklistrat. Jag öppnade brevet. Där stod det:

Du är skyldig att avgå i pension nu när du fyller 63 år.

Mora lasarett

Det var allt. Det hade inte föregåtts av information från fack eller arbetsledning.

Du har intervjuat många människor genom åren, hur och när uppstod intresset?

Under min uppväxt fanns inte TV. Då satt man och berättade för varandra. Mina föräldrar var goda berättare. Det var där intresset att lyssna startade. I möten med människor har jag då och då fått lyssna till spännande berättelser framförda av goda berättare. Då händer det att jag frågar om jag får skriva om det jag hört. Så kan det starta.

Hur ”väljer” du vilka du ska intervjua, tex Harry, Margit och Asta?

Harry Westerlund hade jag lyssnat till vid flera tillfällen innan jag frågade om jag fick skriva om hans liv. När det gäller Margit Lilleberg och Asta Martinsson har personer kommit fram till mig och sagt att jag borde skriva om dem för att de har mycket att berätta.

Hur många ex har du tryckt upp?

Asta ville att vi skulle beställa 50 ex. De gick åt så vi har beställt ytterligare 50 ex.

Vem bekostar tryckningen?

Böckerna om Margit och Harry har jag bekostat själv. Jag är inte bra på att sälja böcker men jag tycker om att skriva. Asta betalade sin bok. Astas bok kostar 100 kronor.
Är du intresserad av att köpa någon av Birgittas böcker kan du kontakta henne på birgittaandersson@telia.com. Hon kommer även att finnas på Älvdalens Företagsmässa.

//Marit Norin

Read More

Mångårigt arbete med dokumentation av berättelser

  |   Allmänt, Livsstil, Livsstil, Uncategorized

För Pell Birgitta Andersson har lyssnandet varit en del av livet sedan barnsben. När hon var fem år föddes hennes  lillasyster Lena. I barndomshemmet fanns radion i ett rum som inte användes i vardagslag och Birgitta var med mamma Anna i köket under dagarna. Pappa Karl var nere i källaren i sitt snickeri. Mamman sjöng när hon höll på med sina sysslor och berättade ofta om saker hon varit med om eller hört talas om. Birgitta tyckte om att lyssna.

På kvällarna satt familjen vid köksbordet. Då hände det att papa Karl berättade om guenna eller andra oförklarliga händelser. Birgitta lyssnade.

Pell Birgitta Andersson, en god lyssnare.

Pell Birgitta Andersson, en god lyssnare

Pell Birgitta har i decennier intervjuat människor, gjort bandinspelningar, filmat och även gett ut egna böcker. Hur vanligt är det inte att vi för sent kommer på att vi skulle ha frågat en människa något? Birgitta är en människa som inte väntat till senare utan gjort slag i saken.
När jag frågar henne när hon började intressera sig för att intervjua och dokumentera om människors liv och berättelser svarar hon att det nog var på 1980-talet när hon kom med i Skansvaktkommittén. När vi börjar bläddra i gamla Skansvakten så inser jag hur mycket hon skrivit under årens lopp. Från 1986 till 2013 har det blivit mer är 30 berättelser

Du har ju även skrivit flera böcker, tex om Harry Westerlund och Marigt Lilleberg. Varför valde du att skriva böcker om just dem?

-Vid flera tillfällen hade jag hört Harry berätta om sin barndoms händelser, säger Birgitta. Så en dag möttes vi på parkeringen vid Nordea och han började berätta. Då bad jag honom att få intervjua honom.
-Samma år sa en kvinna till mig: Du borde intervjua Margit. Ja då gjorde jag det, fortsätter Birgitta. Bådas berättelser var för långa för att ta med i Skansvakten. Då fick jag hjälp av Sverre Nylund så att det blev två böcker.

Boken om Harry Westerlund

Boken om Harry Westerlund

(mer…)

Read More