Pell Birgitta Andersson Tag

Årets kulturpristagare inga nybörjare – får priset för andra gången

  |   Livsstil
IMG_5425
IMG_4598

På midsommaraftonen delades Älvdalens kommuns kulturpris 2015 ut av kommunalrådet Peter Egardt på Rots Skans. Priset gick till Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin.

De får priset för att de forskat kring Älvdalens bröllopstraditioner och dokumenterat dessa i boken ”Björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor – Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen”. Ett ämnesområde som är högaktuellt med tanke på bröllopet mellan Prins Carl Philip och (numera) prinsessan Sofia Hellqvist. De är inte ensamma om äran att ta emot kulturpriset, det delas med Ann-Sofie Vestergård från Idre.

Älvdalens kommun delar årligen ut ett kulturpris som en uppskattning för bra insatser inom kulturområden såsom dans, film, folkbildning, forskning, hembygdsvård och hembygdsutveckling. Priset delas ut till en eller flera personer som genom frivilliga och ideella insatser eller på annat förtjänstfullt sätt varit bra för de kulturella intressena i kommunen och som är bosatta i eller har anknytning till Älvdalens kommun.

För Birgitta och Lena är det inte första gången de får Älvdalens kulturpris. 1985 fick de priset för deras forskning och dokumentation om Långö Liebruk, ett mångårigt arbete där även elever i skolan var involverade.

Vill du veta mer om bröllopstraditioner i Älvdalen kan du följa deras facebooksida eller köpa boken som säljs bla på Rots Skans, Turistbyrån, ICA och Porfyr- och Hagströmmuséet.

//Marit Norin

Read More

Björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor – nyskriven bok om bröllopstraditioner

  |   Allmänt, Livsstil
IMG_4598

I år är det extra fokus på bröllop i Älvdalen, i och med Sofia Hellqvists giftermål med prins Carl Philip. Två personer som bidrar till yran är systrarna Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin. Precis lagom till Företagsmässan kommer deras nyskrivna bok Björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor – Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen. Happy Älvdalen träffade dem för att få reda på mer om boken.

När och hur kom ni på idén till boken?
Idén kom upp i slutet av 2014. Arbetet startade 13 januari i år och var klart 1 april. Det började med planering av att dokumentera bockskjutsar och slutade med en bok om många traditioner kring bröllop – och en Facebooksida.

Hur har ni fått material?
Vi började leta bland intervjuer som gjorts från 1980-talet och framåt. Vi letade även efter lämpliga texter i Skansvakten. Sedan tog vi kontakt med och talade med personer som är intresserade av Älvdalens historia. Vi tog kort på Kåtillabocken, som finns på Rots Skans och tog kontakt med Gunilla och Birger Larsson från Kåtilla. De var det senaste brudparet som hade bockskjuts med Kåtillabocken. De hade mycket att berätta och lånade generöst ut kort och film. Sen har det ena givit det andra. Det har varit lätt att samla material. De som vi träffat har varit positiva och generösa och gärna delat med sig av sina kunskaper.

Vad är det som är roligt med att skriva en bok?
Att inspireras av varandra, hjälpas åt att ta reda på fakta och att träffa andra entusiastiska personer som gärna berättar om saker som de känner till.

Har det varit några svårigheter?
En sak som tog lång tid var, att hitta någon som kände till var Väsabocken fanns. Vi trodde att det var omöjligt att hitta den eftersom det var mycket länge sedan den användes. Men vi lyckades hitta den till slut.

Finns det någon tradition som ni speciellt vill lyfta fram?
Det är bockskjutsen och allt som sker i samband med den. När man samlar in pengar knackar man på alla dörrar i byn. De som lever ensamma i sina stugor blir extra glada över besök. När det är dags att gå till platsen för bröllopsfesten blir det glädje, sång och bräkande, bygemenskap i glädje. När vi letade efter Väsabocken var det ingen som till en början visste var den fanns. Anna Andersson i Gåsvarv gav rådet: fråga Klukker-Åke! Och han visste var den fanns och visade oss den. Det var häftigt.

Hur kom ni på att göra en Facebooksida?
Dagarna innan vårt arbete skulle skickas till tryckeriet, fick vi möjlighet att se och fotografera den gamla brudkronan från Evertsberg. Vi hade missat att få med en text i boken. Just då ringer Pell Mats Andersson, Birgittas son från Amerika. Han undrar hur det går med boken och får veta om den missade texten. Då sa han: ”Gör boken levande. Gör en Facebooksida”. En timme senare har Mikael Nilsson fixat facebookadress till sidan och adressen hinner precis komma med i boken. Några dagar senare får vi hjälp av Pell Marit Norin, Lenas dotter. Hon lär oss att göra de första inläggen på sidan. Det här med Facebooksida hade vi inte tänkt på. Det har varit så roligt och inspirerande med det arbetet! Det har varit givande och gett oss många nya idéer. Och vi har nått ut till många, många människor.

Var kan man köpa boken?
Boksläpp är på Företagsmässan 24 och 25 april, då har vi ett mässerbjudande. Efter mässan säljs den hos hos Pell Lena, Pell Birgitta och på Rots Skans, till att börja med. Det är en begränsad upplaga.

Tack Birgitta och Lena för pratstunden. Happy Älvdalen önskar er lycka till och ser fram emot att få läsa boken!

/Marit Norin

Read More

Lokal författare utkommer med bok om Asta Martinsson

  |   Livsstil, Livsstil
IMG_4114
IMG_4111

Du som följer Happy Älvdalens blogg har tidigare kunnat läsa om Pell Birgitta Andersson som skrivit ett antal böcker. Nu har hon kommit ut med ytterligare en bok som handlar om en person som är välkänd bland många älvdalingar, Asta Martinsson. Happy Älvdalens träffade Birgitta och ställde några frågor.

 

När kom du på iden att intervjua Asta? Varför just henne?

Jag skulle vilja svara med förordet i boken, säger Birgitta. Det beskriver varför det blev Asta.

“I januari 1947 åkte min fröken Mait Kvist skidor med sin klass i Lassebacken, den backe som ligger mitt emot Turistbyrån. Jag hade nya, ganska långa limexskidor och tyckte att det var roligt att åka utför den branta backen. Bäst det var så fick jag skidorna i kors och ramlade. Jag kunde inte stödja på benet, så mamma tog mig till sjukstugan. Doktor Welin röntgade benet. Det var brutet och jag blev gipsad och inlagd på sal 3. Efter några dagar röntgades benet igen. Doktorn ville kontrollera att det växte ihop så att benet blev rakt. Det var inte rakt så doktor Welin rättade till det. Sen fick jag ligga i flera veckor med benet i sträck. Därför blev jag kvar ganska länge på sjukstugan. Då lärde jag känna Asta, som var biträde där. Asta var glad och tog sig då och då tid med små pratstunder. Det där var mitt första möte med Asta. Vi har setts då och då under årens opp. Under det här året har vi träffats många gånger, när Asta berättat om saker hon varit med om i sitt liv.

En sommardag 2013, när jag var på Bygglagret i Älvdalen, kom Kjell Jansson från Månsta fram till mig och sa: Jag har varit på ett kalas. Där var också Asta Martinsson. Tänk, vad hon har varit med om mycket! Jag tycker att du ska intervjua henne. När jag frågade Asta om hon ville berätta för mig om vad hon upplevt genom åren sa hon: Men, kan det vara något att skriva om?

För mig har det varit en stor upplevelse att få lyssna till Astas berättelse om hur det var att arbeta på Älvdalens sjukstuga när doktor Welin var provinsialläkare. Den tiden är verkligen en del av Älvdalens historia. Det har också varit fashinerande att lyssna till Astas entusiasm i arbetet med friskvårdsgrupperna. Astas upplevelser under barnaåren har berört mig mycket. Jag tycker verkligen att Astas berättelse är något att doumentera och låta nya släkten få ta del av.”

Birgitta har arbetat med boken ungefär ett år, med ojämna mellanrum. Vid alla tillfällen de träffats är det många intressanta berättelser som Birgitta fått ta del av. Asta har mycket att berätta.

Vad tycker du är mest intressant/spännande av det hon berättat?

Det är utan tvekan Asta och hennes arbetstid tillsammans med Ragnar Welin på Älvdalens sjukstuga. Här kommer ett par utdrag ur boken:

BB
BB-avdelningen var på andra våningen. En natt när jag var i tjänst kom det in en havande kvinna. Hon hade kraftiga värkar. Jag ringde till barnmorskan Hilda Steen som var i sitt hem. Kom direkt! Vad ska jag göra? frågade jag. Ge henne lavemang! blev svaret. När jag gjort det, fick den blivande mamman gå på toaletten. Lås inte dörren! sa jag. En kort stund senare skriker hon, ungen kommer! Jag skyndade mig in och stack ner båda händerna i toalettskålen och fick barnets huvud i mina händer. Kvinnan kunde resa sig upp. Sen gick jag sakta bakom henne och stödde mitt huvud mot hennes rygg. Hon fick lägga sig på en brits. En kort stund senare föddes barnet. Jag sprang iväg och väckte Britta Bönström som också var biträde och bodde i ett rum i närheten. Nu var det var dags att klippa navelsträngen. Just då kom barnmorskan och tog hand om barnaföderskan och det nyfödda barnet. – Ja, det där är ett starkt minne från den tiden.

Skabb
Skabb är en smittsam hudsjukdom som förekom då. Om en person i en familj hade skabb måste alla i familjen få behandling. De som kom för att få hjälp fick gå ner i ett rum i källaren. Där fick de ta av sig alla kläder och lägga dem i en säck. Sedan smordes hela kroppen in med en salva och sedan fick de sitta så i några timmar innan de tvättade sig och fick ta på rena kläder. Efter några veckor var de botade. Det här var en av mina arbetsuppgifter på sjukstugan.

Operation
Efter mottagningstiden slut utförde doktor Welin mindre operationer. Det var t.ex. halsoperationer och skrapningar. En dag sa han att jag skulle assistera honom vid en blindtarmsoperation. Jag blev fundersam. Hur skulle vi klara av det? Det första som skulle göras, var att sterilisera de instrument som skulle användas. Doktor Welin visade mig i vilken ordning de skulle läggas upp på en bricka. Det var mycket viktigt, att allt låg i rätt ordning. Jag noterade allt i mitt block. När allt var steriliserat, placerade jag instrumenten så som doktor Welin sagt. Vem som sövde vet jag inte. Sedan blev det operation. Den gick bra och morgonen efter tittade vi till patienten, som var pigg och glad.

En julnatt när jag fortfarande bodde kvar i Åsen ringde doktor Welin hem till mig och bad mig hjälpa till vid ett hembesök. Patienten ansågs vara för dålig för att förflyttas. Jag begav mig genast till sjukstugan för att hämta det som behövdes för en buktappning. Väl i hemmet hos patienten hjälptes vi åt att utföra vårt arbete. När det var färdigt satte vi oss ner. Dottern i huset bjöd på kaffe. Ljusen i granen lyste så vackert. Allt var lugnt och stilla i den tidiga julmorgonen. Det där är en julnatt, som jag aldrig glömmer.

Ödet ville något annat.
Så kom 9 december. 22 dagar kvar till min 63-årsdag. När jag hämtade posten den dagen fick jag ett brev som inte ens var igenklistrat. Jag öppnade brevet. Där stod det:

Du är skyldig att avgå i pension nu när du fyller 63 år.

Mora lasarett

Det var allt. Det hade inte föregåtts av information från fack eller arbetsledning.

Du har intervjuat många människor genom åren, hur och när uppstod intresset?

Under min uppväxt fanns inte TV. Då satt man och berättade för varandra. Mina föräldrar var goda berättare. Det var där intresset att lyssna startade. I möten med människor har jag då och då fått lyssna till spännande berättelser framförda av goda berättare. Då händer det att jag frågar om jag får skriva om det jag hört. Så kan det starta.

Hur ”väljer” du vilka du ska intervjua, tex Harry, Margit och Asta?

Harry Westerlund hade jag lyssnat till vid flera tillfällen innan jag frågade om jag fick skriva om hans liv. När det gäller Margit Lilleberg och Asta Martinsson har personer kommit fram till mig och sagt att jag borde skriva om dem för att de har mycket att berätta.

Hur många ex har du tryckt upp?

Asta ville att vi skulle beställa 50 ex. De gick åt så vi har beställt ytterligare 50 ex.

Vem bekostar tryckningen?

Böckerna om Margit och Harry har jag bekostat själv. Jag är inte bra på att sälja böcker men jag tycker om att skriva. Asta betalade sin bok. Astas bok kostar 100 kronor.
Är du intresserad av att köpa någon av Birgittas böcker kan du kontakta henne på birgittaandersson@telia.com. Hon kommer även att finnas på Älvdalens Företagsmässa.

//Marit Norin

Read More

Navardalens Vildmarksstation i ny regi

  |   Art, Besöksliv, Livsstil, Livsstil, Näringsliv

DSC02419

Idag har Happy Älvdalen varit på tur, på tur runt om i Älvdalen och träffat en rad människor som alla engagerar sig i utvecklingen av Älvdalen.
Efter att ha besökt Nya Porfyrverket i Västäng (vi återkommer kring det i ett kommande blogginlägg) , Älvdalens kyrka och en rad näringsidkare i kyrkbyn så styrde kosan mot STF Navardalens Vildmarksstation för att fika och träffa de nya arrendatorerna. En lite speciell känsla, vi är ju båda förälskade i Navardalen, ett riktigt paradis.

DSC02402
Solen gassar över sjön när vi kör in mot parkeringen och vi promenerar sakta upp emot Navardalsstugan. Jessica och Andy tar emot oss tillsammans med deras två barn och vi slår oss ned för en kopp kaffe och ett samtal.
– Jag och Andy har skrivit ett avtal med Älvdalens Turistförening och kommer att driva Navardalens Vildmarksstation under de kommande tre åren, berättar Jessica som är född och uppvuxen i Älvdalen. Vi har en vision att utveckla Navardalen och locka fler besökare hit både för att bo och att besöka den unika platsen och dess natur som finns in på knutarna här.

DSC02416

Andy är ursprungligen från Alaska och träffade Jessica i Australien när han arbetade som naturguide i Darwin. Jessica arbetade på samma plats och de har båda ett genuint intresse för naturupplevelser.
– Vi kommer att utveckla vårt arbete allt eftersom här, vi tar en sak i taget, uttrycker de samstämmigt, vi har många idéer om hur vi kan utveckla Navardalen.
I dagsläget erbjuder de boende, fika och enklare maträtter. Det finns även kanoter för uthyrning och en vedeldad bastu att hyra, möjligheter till guidade vandringsturer, fiske eller ”bara ren avkoppling”.
– Vi tror att behovet av lugn, ro och nedkoppling kommer att öka. Vi har redan haft ett antal gäster som uppskattar att det INTE finns någon uppkoppling här. Att vara nedkopplad från allt kan vara en frihetskänsla för många.

DSC02429

.DSC02405

– Under sommaren har vi ett stort antal bokningar både i dammkojan och på vandrarhemmet, berättar Jessica, men vi tar gärna emot nya bokningar både från mindre och större sällskap. Kontakta oss på telefon 070- 334 36 28 eller besök vår hemsida; http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/upptack/Omraden/Dalarna/Vandrarhem/STF-NavardalenVildmarksstation/

Happy Älvdalen tackar för ett trevligt samtal, gott fika och önskar Jessica och Andy lycka till på STF Navardalens Vildmarksstation!

//Karin Hellström

Read More

Mångårigt arbete med dokumentation av berättelser

  |   Allmänt, Livsstil, Livsstil, Uncategorized

För Pell Birgitta Andersson har lyssnandet varit en del av livet sedan barnsben. När hon var fem år föddes hennes  lillasyster Lena. I barndomshemmet fanns radion i ett rum som inte användes i vardagslag och Birgitta var med mamma Anna i köket under dagarna. Pappa Karl var nere i källaren i sitt snickeri. Mamman sjöng när hon höll på med sina sysslor och berättade ofta om saker hon varit med om eller hört talas om. Birgitta tyckte om att lyssna.

På kvällarna satt familjen vid köksbordet. Då hände det att papa Karl berättade om guenna eller andra oförklarliga händelser. Birgitta lyssnade.

Pell Birgitta Andersson, en god lyssnare.

Pell Birgitta Andersson, en god lyssnare

Pell Birgitta har i decennier intervjuat människor, gjort bandinspelningar, filmat och även gett ut egna böcker. Hur vanligt är det inte att vi för sent kommer på att vi skulle ha frågat en människa något? Birgitta är en människa som inte väntat till senare utan gjort slag i saken.
När jag frågar henne när hon började intressera sig för att intervjua och dokumentera om människors liv och berättelser svarar hon att det nog var på 1980-talet när hon kom med i Skansvaktkommittén. När vi börjar bläddra i gamla Skansvakten så inser jag hur mycket hon skrivit under årens lopp. Från 1986 till 2013 har det blivit mer är 30 berättelser

Du har ju även skrivit flera böcker, tex om Harry Westerlund och Marigt Lilleberg. Varför valde du att skriva böcker om just dem?

-Vid flera tillfällen hade jag hört Harry berätta om sin barndoms händelser, säger Birgitta. Så en dag möttes vi på parkeringen vid Nordea och han började berätta. Då bad jag honom att få intervjua honom.
-Samma år sa en kvinna till mig: Du borde intervjua Margit. Ja då gjorde jag det, fortsätter Birgitta. Bådas berättelser var för långa för att ta med i Skansvakten. Då fick jag hjälp av Sverre Nylund så att det blev två böcker.

Boken om Harry Westerlund

Boken om Harry Westerlund

(mer…)

Read More