historia Tag

Forkörarna nu på väg till Röros

  |   Livsstil
Fora 1
Fora 2
Fora 3

I år gav sig 17 ekipage iväg från bystugan i Brunnsberg på morgonen den 11 februari. I Åsen skulle ytterligare ett ekipage ansluta, för att sedan åka vidare till Röros.

Morgonen var ganska kylig, hästarna stod förväntansfulla ute på bystugubacken och väntade ivrigt på att få ge sig iväg. Målet blir att komma in till Röros den 21 februari och möta alla marknadsmänniskor. Första övernattningen sker i Hållstugan. Därefter kommer Flyktan, Glysjön, Gammelsätervallen, Särnaheden Idre, Lomviken, Sorken Tufsingdalen och Korssjön att bli anhalter för forkörarna. Efter Korssjön når forkörarna målet. Den längsta Forkörarresan gick från Falun till Röros 2003. Den resan dokumenterades i film och bok. Varje år sen 1999 har en forkörartur genomförts. Det året bildades Forkörarnas förening. Några resor gjordes dock före föreningsbildningen.

Årets turplanering
11 feb  Brunnsberg – Hållstugan
12 febr: Hållstugan – Flyktan
13 febr: Flyktan – Glysjön
14 febr: Glysjön – Gammalsätern natureservat
15 febr:  – Särnaheden
16 febr: Särnaheden – Idre
17 febr: Idre – Lomviken
18 febr: Lomviken – Sorken
19 febr: Sorken – Tufsingdal
20 febr: Tufsingdal – Korssjøen
21 febr: Korssjøen – Røros

Här kan du läsa mer om forkörning

// Lena Norin

Read More

Släktkrönika trycks i en andra upplaga – bara fem månader efter första boksläppet

  |   Livsstil

”Det var en morgon i oktober 1912. Maria stod på gården framför gammelstugan med den laggade pissbyttan i handen. Hon tog sats och kastade den upp mot himlen och sa: Du beller tågå issa min dig (Du kan ta den här med dig). Marias mamma hade just dött och det var hon som kunde ta pissbyttan med sig. Det där hände på Lundholmsgården i Östäng. Den gård mina morföräldrar Anna och Karl Tegnér kom att överta.”

Ja, så inleds boken Uvå Garda – Glimtar ur Anna och Karl Tegnérs släkthistoria. Boken är skriven av ett tiotal författare med Pell Birgitta Andersson och Pell Lena Norin som spindlar i nätet. Precis som boktiteln säger så handlar den om släkten Tégner i Östäng. Uvo garda betyder ”ovanför gårdarna” och syftar till de tre gårdarna Tegnérsgården (f.d. Lundholmsgården), Tenngården och Pellgården. Eller Nordomin, Sunnomin och Sudinidåtil som de också kallades.

 

IMG_0001

Uvå Garda – populär släktkrönika

Allt började egentligen med en enkel fråga. Lars-Johan Tegnér, son till Bosse Tegnér, en av författarna, frågade om släkten kunde titta i fotoalbum och skriva ned vilka som förekom på bilderna.

-Första gången vi träffades var i mars 2012. Då pratade vi om korten och gårdarna, berättar Pell Birgitta Andersson. Därifrån växte planen fram om att skriva en hel bok om släkten. Vi intervjuade gamla Östängsbor och fick inblickar i hur livet var för vår släkt för hundra år sedan och framåt.

IMG_0004

Några av bokens författare och förläggaren Jut Johan Persson

De tre gårdarna hade olika namn på älvdalska, beroende på var man befann sig. Tenngården, Karl Tegnérs hemgård, kallades Nordomin om man befann sig på Tegnérsgården eller på Pellgården. Tegnérsgården kallades Sunnomin om man befann sig på Tenngården och Uvomin om man befann sig på Pellgården. Pellgården kallades Sunnomin om man befann sig på Tegnérsgården och Sudinidåtil om man befann sig på Tenngården. Verkar det rörigt? Ja för oss idag kanske, men inte för människorna då.

-Det som bara skulle vara anteckningar till gamla bilder, var på väg att bli en bok på 100 sidor, säger Pell Lena Norin. Men i slutändan blev det 219 sidor. Vi trodde vi skulle bli klara hösten 2012, men det tog två år i stället för några månader.

I maj 2014 var det dags för boksläpp av den nyskrivna boken och passande nog befann man sig på Tegnérsgården som boken är döpt efter. Uvo garda var den vedertagna termen man använde i Östäng när man talade om deras släktgård. Releasepartyt efteråt var hemma hos Bosse och Bia Tegnér, där bubbel och snittar serverades.

IMG_0008

Boksläpp på Tegnérsgården

IMG_0003Releasepartyt börjar

IMG_0011Releasepartyt fortsätter

Intresset för boken blev så stor att den blev slutsåld.

-Vi tryckte tillräckligt många exemplar så att det skulle räcka till släkten och bli över till övriga intresserade, berättar Lena. Sedan fick vi börja skriva upp personer som var intresserade om fler exemplar skulle tryckas. Det blev så pass många att vi bestämde oss för att göra en ny tryckning, eller egentligen en andra upplaga, då vi också gjort några små korrigeringar.

-Jättekul att det blev sådant stort intresse, säger Birgitta. Nu finns många bilder och berättelser samlade för kommande generationer att ta del av.

//Pell Marit Norin

Boende på Pellgården, eller Sunnomin, eller Sudinidåtil, beroende på var man är någonstans:)

Artikel i Mora Tidning 19 maj 2014:

http://www.dt.se/slakt-o-vanner/fira-o-uppmarksamma/nu-har-slakten-tegner-fatt-en-egen-bok

 

Read More

Stockeldens hästar – en längtan, en upplevelse, en livsstil

  |   Besöksliv, Livsstil
På väg mot nya mål

Stockeldens hästar på tur i älvdalsskogarna

Stockeldens hästar är namnet Grammas Anna Axelsson använder när hon säljer olika upplevelser till gäster. I år fick det även ge namn till en alldeles speciell tur. Tillsammans med Robert Gunérus, Stor-Lars Olsson och Magnus Jönsson är Anna initiativtagare till en upplevelse som minner om forna forkörartider. Traditionellt kopplar man samman forkörning med färden till Röros marknad, men Stockeldens hästar vintertur 2014 höll sig i älvdalsskogarna.

En kort paus innan färden går vidare i snön.

Dags för paus….

Elden ger värme till frusna fötter

…och värme vid elden.

Turen startade med 13 ekipage och totalt 25 personer. Övernattningar i Tennäng, Grönfliot, Gessi, Flyktan, Bunkris brandtorn och Bleckstugan. Och naturligtvis en natt vid stockelden ovanför Åsen. Allt avslutades i Brunnsberg hos Stor-Lars. Sju av ekipagen gick hela turen.

Jag har vid flera tillfällen varit åskådare och serverat forkörare kolbulle i Flyktan på väg till Röros och sett forkörare komma in till Röros marknad efter många nätter ute på resa. Det syns så tydligt att det här är mer än en vanlig skogstur till häst, det är en livsstil. Allt är så genomtänkt och det finns en strävan efter att vara äkta. Kläderna, tillbehören, träkistorna. Det är lätt att drömskt ryckas med och vilja vara en del av det. Samtidigt inser jag att det bitvis också måste vara slitsamt och att allt inte går som på räls.

-Incidenter, ja det var mycket intressant att passera myren före Gessi, berättar Anna. Vi har trampat spåret ända sen det började snöa, vi har åkt alla sträckor med häst för att kolla så det håller, MEN två dagar innan avfärd så kräksnöar det rejält, det kom säkert 2-3dm snö på en gång. Då stod jag hemma och grät och visste inte om vi skulle komma iväg.

Många timmar på skoter och ett tungt däck det sista dygnet innan avresa gjorde att de fick ur den mesta av snön.

-När det kommer så mycket snö och vi ska över en blötmyr, som var stenhårt packat veckan innan när vi gick där på en provtur med 4st hästar, så måste vi passa oss lite eftersom myren värmer underifrån och snötäcket hade börjat issolera, berättar Anna vidare. Då börjar den isskorpa vi hade att luckras upp.

– Myren är i sin helthet nästan 900m bred, vi gick om 4 å 4 ekipage i taget mellan torrholmarna och när vi kommer till det blötaste området som var ca 100m brett, då visar det sig att underlaget inte håller för fler än de första 3 hästarna. OJ! Hur gör vi nu? tänker man.

– Då är jag väldigt glad för att vi är ett erfaret gäng kuskar å drängar, fortsätter Anna. Det blev omdragningar på ställen där det var helt otrampat. Vi kom över allihopa helskinnade med en gungande myr bakom oss, det värsta var nog på sluttampen då alla tunga ardenners skulle över. Då sa de som stod efter myren att hela myren gungade.

Trots gungande myr, tippade slädar, tappad packning och otur med vädret så är det självklart att de ska göra det igen.

-Med detta underbara gäng så gjorde det inte så mycket, skrattar Anna. Turen nästa år kommer att vara runt slutet på januari och början på februari, vi vill helst inte krocka med foran till Röros eftersom det finns de som vill åka båda turerna.

Årets tur filmades av Torbjörn Zakrisson, där kan du få en känsla av upplevelsen som också är en livsstil:

https://www.youtube.com/watch?v=Jk9huMPy6sU

I Happy Älvdalens vintermagasin kan du läsa mer om forkörning i reportaget ”Med forkörning som livsstil” (sid 30-33):

http://issuu.com/karin_alvdalen/docs/happyalvdalenvinter2013_lowres

//Marit Norin

Read More