Stockeldens hästar på tur i älvdalsskogarna
Stockeldens hästar är namnet Grammas Anna Axelsson använder när hon säljer olika upplevelser till gäster. I år fick det även ge namn till en alldeles speciell tur. Tillsammans med Robert Gunérus, Stor-Lars Olsson och Magnus Jönsson är Anna initiativtagare till en upplevelse som minner om forna forkörartider. Traditionellt kopplar man samman forkörning med färden till Röros marknad, men Stockeldens hästar vintertur 2014 höll sig i älvdalsskogarna.
Dags för paus….
…och värme vid elden.
Turen startade med 13 ekipage och totalt 25 personer. Övernattningar i Tennäng, Grönfliot, Gessi, Flyktan, Bunkris brandtorn och Bleckstugan. Och naturligtvis en natt vid stockelden ovanför Åsen. Allt avslutades i Brunnsberg hos Stor-Lars. Sju av ekipagen gick hela turen.
Jag har vid flera tillfällen varit åskådare och serverat forkörare kolbulle i Flyktan på väg till Röros och sett forkörare komma in till Röros marknad efter många nätter ute på resa. Det syns så tydligt att det här är mer än en vanlig skogstur till häst, det är en livsstil. Allt är så genomtänkt och det finns en strävan efter att vara äkta. Kläderna, tillbehören, träkistorna. Det är lätt att drömskt ryckas med och vilja vara en del av det. Samtidigt inser jag att det bitvis också måste vara slitsamt och att allt inte går som på räls.
-Incidenter, ja det var mycket intressant att passera myren före Gessi, berättar Anna. Vi har trampat spåret ända sen det började snöa, vi har åkt alla sträckor med häst för att kolla så det håller, MEN två dagar innan avfärd så kräksnöar det rejält, det kom säkert 2-3dm snö på en gång. Då stod jag hemma och grät och visste inte om vi skulle komma iväg.
Många timmar på skoter och ett tungt däck det sista dygnet innan avresa gjorde att de fick ur den mesta av snön.
-När det kommer så mycket snö och vi ska över en blötmyr, som var stenhårt packat veckan innan när vi gick där på en provtur med 4st hästar, så måste vi passa oss lite eftersom myren värmer underifrån och snötäcket hade börjat issolera, berättar Anna vidare. Då börjar den isskorpa vi hade att luckras upp.
– Myren är i sin helthet nästan 900m bred, vi gick om 4 å 4 ekipage i taget mellan torrholmarna och när vi kommer till det blötaste området som var ca 100m brett, då visar det sig att underlaget inte håller för fler än de första 3 hästarna. OJ! Hur gör vi nu? tänker man.
– Då är jag väldigt glad för att vi är ett erfaret gäng kuskar å drängar, fortsätter Anna. Det blev omdragningar på ställen där det var helt otrampat. Vi kom över allihopa helskinnade med en gungande myr bakom oss, det värsta var nog på sluttampen då alla tunga ardenners skulle över. Då sa de som stod efter myren att hela myren gungade.
Trots gungande myr, tippade slädar, tappad packning och otur med vädret så är det självklart att de ska göra det igen.
-Med detta underbara gäng så gjorde det inte så mycket, skrattar Anna. Turen nästa år kommer att vara runt slutet på januari och början på februari, vi vill helst inte krocka med foran till Röros eftersom det finns de som vill åka båda turerna.
Årets tur filmades av Torbjörn Zakrisson, där kan du få en känsla av upplevelsen som också är en livsstil:
https://www.youtube.com/watch?v=Jk9huMPy6sU
I Happy Älvdalens vintermagasin kan du läsa mer om forkörning i reportaget ”Med forkörning som livsstil” (sid 30-33):
http://issuu.com/karin_alvdalen/docs/happyalvdalenvinter2013_lowres
//Marit Norin
Read More
