Näringsliv

Nästa generation tar över – generationsväxling på Byggvaruhuset

  |   Näringsliv
DSC_0853

När det är dags för familjeföretag att byta ägare kan det ibland vara svårt att veta hur det ska gå till. Så är inte fallet när det gäller Byggvaruhuset. Där sker generationsväxlingen smidigt och utan problem. Precis som tidigare generationer växer barnen naturligt in i företaget.

Byggvaruhuset är en del av Knuts-koncernen i Älvdalen. Företaget som köptes in för snart 30 år sedan har utvecklats från en bygghandel till en butik med ett brett sortiment inom bygg, interiör, vitvaror och trädgård. Jag träffade Jan Knuts och hans barn Marie-Louise och Erik för att prata om företaget och hur de alla hamnat i verksamheten.

Företagets historia
-Knuts Bygg grundades 1938 av min farfar Anders Knuts. Min pappa Olle fick tidigt i livet vara med och hjälpa till och 1947 tog han över firman. Farfar Anders jobbade kvar och ville gärna vara med på byggena men inte längre ta ansvar, så bland annat skötte han ångpannorna på nätterna och kokade han kaffe åt snickarna, säger Jan Knuts, VD för Byggvaruhuset AB.

Det som började som en byggfirma har under åren utvecklats till en mångfacetterad verksamhet.
-Olle började så småningom köpa in och bygga fastigheter, för att företaget skulle ha fler ben att stå på, berättar Jan vidare. Med tiden blev jag delägare i företaget tillsammans med min barndomsvän Göran Larsson. 1986 blev dags för min pappa Olle att lämna över stafettpinnen, då blev Göran VD för Knuts Bygg och 1990 när Byggvaruhuset köptes in blev jag VD där. Precis som min farfar jobbade kvar i företaget när han lämnat över till pappa, så fanns pappa kvar när Göran och jag tog över, berättar Jan.

Växa in i företaget
Det är inte alltid självklart att barn ska ta över föräldrars företag och verksamheter. I vissa fall sker det naturligt.

-Jag har varit med i företaget sedan barnsben. 1971 började jag jobba heltid och jag har under årens lopp gjort det mesta från att köra grävmaskin till att vara chaufför och snickra. Det har aldrig varit samma sak utan hela tiden någonting nytt. Det är det som gjort att jobbet varit så roligt, säger Jan.

För Jans dotter Marie-Louise (Misan) Knuts har familjeföretaget alltid varit en stor del av hennes liv. Trots det var det ingen självklarhet att hon skulle börja jobba i företaget.

– När jag var liten var jag aldrig på dagis, jag var hos farmor och farfar på kontoret. Sedan flyttade jag till Småland där jag bodde under nästan hela skoltiden. Efter gymnasiet gick jag en turismutbildning i Sälen och en dag kom Göran (Larsson) och sa ” ”Nu har jag köpt något där du kan börja jobba”. De hade köpt Väsa Alpin. Jag jobbade där i två år. Sedan ville jag utbilda mig till socionom för att bli skolkurator. Jag gick utbildningen i Örebro  och tog examen 1998. Jag åkte hem till Älvdalen för att jobba på Byggvaruhuset över sommaren. Sedan dess är jag kvar och det har varit väldigt lärorika år och en utmaning att hela tiden lära sig det man inte kan, berättar Misan.

För Jans son Erik Knuts har vägen in i företaget varit rakare.

-Jag gick Byggprogrammet på gymnasiet efter en del påtryckningar från min far, säger Erik och skrattar. Jag sommarjobbade på Byggvaruhuset från det att jag gick årskurs ett. Efter studenten jobbade jag ett halvår på Knuts Bygg, sedan började jag på Byggvaruhuset. Jag jobbar nu med det som pappa gjort tidigare, allt från byggmaterial till offerter och kundkontakter, både företagskunder och även en del privatpersoner.

Byggvaruhuset idag och i framtiden
Företaget har idag tolv helårsanställda och utveckling och idéer finns det gott om. Under årens lopp har byggvaruhandeln breddat sortimentet med bland annat husgeråd, trädgård och belysning, och utvecklingen fortsätter.

-Under våren 2019 byggde vi ut för att kunna visa laminatgolv och vi har byggt upp två visningskök. Vi bygger också om andra delar i butiken för att göra det bättre för kunderna. Jag är stolt över att förfädernas företag lever vidare i bygden och bidrar till att människor kan bo, leva och jobba här. Det är ett roligt jobb där man kan göra det man vill, säger Erik.

– Många i Älvdalen ser en fördel med att det finns en lokal butik, älvdalingarna ger oss chansen och kommer ner och tittar vad vi har att erbjuda. Tack vare att vi är ett familjeföretag behöver perspektivet inte alltid vara ekonomiskt, vi kan välja att göra saker för bygden och bygdens utveckling, som till exempel att stötta klubbar som gör ett jättebra jobb. För företaget har det alltid varit viktigt att stötta föreningslivet i Älvdalen, ända sen farfar Olles tid, säger Misan.

-Det roliga är att jag har jobbat med min farfar, med min far, sedan med mina barn. Nu håller mina barn mer eller mindre på att ta över, så jag behöver knappt vara här. Vi har bara hakat på varandra, på ett naturligt sätt. Göran och jag gick i samma skola som små, vi har drivit företag tillsammans i 40 år och på fritiden har vi jagat och fiskat tillsammans. Och vi har inte varit oense en enda gång! Det har varit en rolig resa och vi har lärt oss att man måste våga om det ska bli något. Vi hoppas att det får fortsätta i samma anda nu när nästa generation tar över, avslutar Jan.

*****

På sociala medier hittar du Byggvaruhuset på:
Facebook: Nya Byggvaruhuset i Älvdalen
Instagram: @bolist_alvdalen

// Marit Norin

Read More

No Connection – våga släppa taget

  |   Näringsliv
Lina_Karlsson_7

Tänk dig att vara utan din mobiltelefon en stund. En timme, en dag, en vecka. Tanken kanske har slagit dig, att umgås utan att vara uppkopplad, att vara närvarande i nuet och att verkligen ta in det som händer runt omkring dig. För Lina Karlsson var orden från en tolvårig pojke startskottet från att gå från tanke till handling.

Kontraster
Lina är född och uppvuxen i Älvdalen och har sedan studietiden hunnit jobba i Norge, Västerås, Falun och Göteborg, mestadels inom restaurangbranschen. Sedan ett år tillbaka bor hon i Stockholm där hon jobbar som restaurangchef. Erfarenheten från olika jobb på olika orter har gjort att hon känner kontrasterna mellan storstad och landsbygd. Hon älskar stadspulsen, samtidigt vill hon få fler att uppleva det som får henne att må som allra bäst, naturen, lugnet och den fantastiska naturen hemma i Älvdalen. Oavsett landsbygd eller storstad så tror hon att alla människor känner hur uppkopplingen och utvecklingen av våra telefoner har förändrat hur vi umgås med varandra.

-Allt började gro i mig när jag träffade en tolvårig pojke som sa: ”Jag har inga kompisar att umgås med, alla sitter vid telefonerna och datorerna”. För mig var det här helt sjukt och jag kunde inte släppa det han sagt. Det här fick mig också att inse hur vårt samhälle ser ut idag, att många spenderar mer tid med sin telefon än med varandra. Tänk om jag kunde ta människor till Älvdalen och uppleva samma sak som jag upplever, en paus i tillvaron. Jag fick en idé om att ett antal personer skulle få uppleva en stressfri miljö utan uppkoppling och utan telefon, idén hette No Connection, säger Lina.

Ung dalakraft
-Jag fick reda på att Dalakraft hade något som heter Ung dalakraft, där man kan söka pengar för att förverkliga en idé. Jag skickade in min idé att åtta personer under en vecka ska få möjlighet att ska vistas i vildmarken, utan telefoner. I min ansökan förklarade jag att det är det som är själva företagsidén, att komma bort, koppla bort och koppla av. Jag intervjuades av DalaKraft och det blev en omröstning där tre av ansökningarna till slut skulle beviljas pengar. Jag blev så glad när jag fick beskedet att jag var en av de tre, berättar Lina.

Att bli utsedd till en av de tre av Ung dalakraft gjorde att Lina fick möjlighet att jobba vidare med idén.

-Det första äventyret var ett pilotprojekt, ett test för att se hur allt funkade. Efter det har vi utvärderat för att utveckla konceptet. Tack vare pengarna från Dalakraft kostade det inget för deltagarna i testomgången.

Idén
Hela idén med No Connection är att koppla bort telefonen för en tid och att få en paus från den digitala stressen.

-När jag började utveckla idén fick jag mycket hjälp av min bror Erik och min pojkvän Johan. Jag har också haft ett otroligt stöd av min mamma Agneta och min pappa Anders som också driver Älvdalens Sportcenter. En till person som varit till stor hjälp är Fredrik Larsson som gjort alla våra marknadsföringsfilmer. Det har varit ovärderligt för att kunna komma så långt som jag har kommit hittills och jag har fått väldigt bra respons. Tanken var att vara på en plats där det inte finns någon uppkoppling mot Internet, men idén med No Connection står för något större än bara det. Jag vill också förändra människors liv. Det handlar om att få en möjlighet att återkoppla till sig själv, motverka stress och skapa en fristad från våra telefoner.Jag tror att det här sättet kan leda till att vi hittar ny motivation och inspiration och att det blir en helt annan närvaro när vi umgås. Jag vill inte leva i en värld där alla går runt som robotar och där man inte får ögonkontakt med varandra, förklarar Lina.

No Connection – vågar du släppa taget?
I juli genomfördes det första äventyret, där åtta personer får vistades i vildmarken i en vecka, utan mobiltelefoner, paddor eller datorer.

-Det fanns en ansökan där man fick anmäla sig och även motivera varför man ville delta. Responsen var jättebra och det kom in många ansökningar, många hade väldigt starka historier och bra argument till varför de skulle bli utvalda. Det var spridning i ålder, från 18 år till 50+. Alla hade en sak gemensamt, de ville minska stressen och pressen att ständigt vara tillgängliga och uppkopplade.

Under veckan som genomfördes i juli 2019 fick deltagarna prova på olika aktiviteter som till exempel fiske, mental träning, paddling, vandring, meditation och yoga. Boendet var på Navardalens vildmarksstation.

– Det var en vecka mitt ute i skogen utan uppkoppling och utan el. All matlagning var över öppen eld. Vi ville att deltagarnas dagar skulle fyllas med nya upplevelser, äventyr och möten med nya människor. Vi ville att de skulle vakna till fågelkvitter istället för alarmet på mobiltelefonen. Vi ville ge dem en chans att bryta sina mönster, säger Lina.

Framtiden
-Jag startade mitt företag No Connection under hösten 2018. Efter den första turen i juli 2019 utvärderade vi och kommer att utveckla konceptet. I framtiden kommer jag främst jobba med äventyrsresor, retreats, företagsevenemang och ungdomsläger. Hösten 2019 har jag även haft en helg för tjejer som heter Go Girls. Sedan är det viktigt för mig att fortsätta utveckla samarbetet med lokala aktörer, avslutar Lina.

*****
Mer om No Connection hittar du här:
Hemsida
Facebook
Instagram: @noconnectiOn

// Text: Marit Norin, Foto: Agneta Röngård

Read More

Mixtrum gör skäl för namnet

  |   Näringsliv
DSC_0715

Från gammalt älvdalshantverk till komponenter i rymdfarkoster
-Mixtrum gör själ för namnet

När jag kommer in i företaget Mixtrums verkstadslokaler för att träffa Poa Åslund hittar jag honom inne i ett litet rum där han håller på att paketera komponenter som kommit tillbaka från ytbehandling. Han granskar varenda del och plockar åt sidan det som inte är 100% perfekt. En irländsk setter kommer fram och nosar lite på mig och en ligger kvar i sin lilla soffa och ger mig bara en snabb blick och fortsätter sedan att sova.

Företaget Mixtrum ägs av Poa tillsammans med Leif Boberg, de båda har känt varandra sedan ungdomen.

-Vi lärde känna varandra via hockeyn och vi jobbade i samma verkstad på 80-talet, berättar Poa. Senare blev vi delägare i företaget. Då tillverkade vi i huvudsak detaljer till telekombranschen men med 1990-talets kris och IT-krasch så kom konkursen. Vi lyckades med en rekonstruktion och 2003 bildade vi företaget Mixtrum AB.

Poa Åslund och Leif Boberg vid ”roboten” Selma.

Det högteknologiska verkstadsföretaget har idag 20 anställda ochär underleverantör till företag i Sverige och övriga Europa inom olika branscher som fordon, telekommunikation, elektronik, flyg, försvar, instrument- och medicinteknik samt traditionell industri.

-Vi producerar små- och medelstora serier till våra kunder, säger Poa. Under 2017 tillverkade vi 600 olika sorters artiklar. 200 av artiklarna var färre än tio exemplar. Ibland har någon enstaka serie på 1000 exemplar. Tillverkningen påverkas inte så mycket av vad det är för branschtillhörighet. Komponenternas tillverkningsmetoder är ganska ”lika”, oavsett vad det ska användas till.

Andreas Hedén är en av tre personer som jobbar med CAM-programmering. CAM står för Computer Aided Design, vilket innebär att han från kundens 3D-underlag skapar ett program på datorn och detta överförs sedan till maskinerna i verkstaden som ska svarva och fräsa de olika produkterna som Mixtrum tillverkar. Efter de program han konstruerat ska Andreas också se till att produktionen ute i verkstaden kommer igång.

 

Joakim Alm utbildade sig till CNC-operatör på Älvdalens Utbildningscentrum, tog studenten 2010 och började direkt jobba på Mixtrum. Efter några utlandsvistelser och andra jobb är han tillbaka i Älvdalen och är tillsvidareanställd sedan 2015. På bilden gradar Joakim bort vassa kanter och putsar till detaljer, som han tillverkat i CNC-styrd fleroperationsmaskin, och som sedan ska skickas på ytbehandling. Bitarna kommer sedan tillbaka till Mixtrum där man kontrollerar dem och skickar till kund.

 

Lars Gunnarsson är utbildad CNC-operatör och har jobbat på Mixtrum sedan företaget grundades 2003. Maskinen på bilden är en s.k. ”flerop svarv”, som både svarvar och fräser. Lars jobbar med programmering samt svarvning och fräsning av många olika dealjer/bitar.

Ordet ”mixtrum” kommer från älvdalskan och betyder ungefär ”att hitta finurliga lösningar”. Det är precis det företaget gör hela tiden.
-Allt handlar om att hitta olika lösningar utifrån kundens behov och efterfrågan, säger Poa. Vi har tex ett samarbete med KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, i Stockholm där vi levererat detaljer till deras rymdavdelning som sänder upp raketer från Kiruna. Via KTH kom en gång en förfrågan från NASA om en komponent som vi ombads försöka fixa. Genom att ”mixtra” lite så löste vi det. Ett exempel på motsatsen är när jag blev tillfrågad att tillverka nya halvmåneformade skålar till en gammal maskin för slipning av porfyrklot. Då fick vi plocka isär det gamla utslitna älvdalshantverket och därifrån tillverka nya fungerande skålar. Då fick vi också ”mixtra” lite, skrattar Poa.

 

                   
          Nygammalt. Gammalt älvdalshantverk med nya skålar för slipning av klot. Västra sliphuset /
Gamla Porfyrverket på Näset.

Tiden går fort när jag vandrar runt i verkstaden med en entusiastisk och engagerad Poa, som visar allt från automatiseringar, prototyper, komponenter och nyinvesteringar. Efter nästan två och en halv timme lämnar jag den finmekaniska verkstaden, full av förundran över kunskapen att kunna ”mixtra”.

//Marit Norin
Intervjuerna gjordes hösten 2018

Read More

Pionjärer firar 25-årsjubileum -sportfiskeutbildningen som var först i Sverige

  |   Livsstil, Näringsliv
Drugge

I början på 1990-talet startade en ny utbildning inom sportfiske på Älvdalens Utbildningscentrum. Engagerad och drivande personal hade likt spårhundar nosat till sig det som visade sig vara en bransch i antågande, en bransch som än idag är stadigt växande i Sverige och i världen och där det finns jobbmöjligheter.

Älvdalens Utbildningscentrum var pionjärer inom sportfiskeutbildning, den första kullen startade hösten 1994, vilket innebär att utbildningen firar 25 år 2019. Nuvarande lärarteam kan beskrivas som något av ett dream team: Bred och mångårig pedagogisk erfarenhet, mångårig och färsk erfarenhet av eget företagande i fiskebranschen och sist men absolut inte minst, tillsammans har de nästan 200 års erfarenhet av sportfiske i alla dess former.

Från vänster: Mattias Drugge, Kenneth Lilja, Daniel Jansson och Anders Sundberg. Foto: Hilla Aspman.

 

Mattias Drugge har under många år drivit företaget Drugge Fly Fishing och har hösten 2018 flyttat till Älvdalen för att jobba på Fiskegymnasiet.
– Jag har tidigare varit inhyrd av skolan för i en kastinstruktörsutbildning, säger Mattias. Första gången var för ca 10 år sedan. Nu känns det kul att vara här på heltid och få vara del i att utveckla utbildningen. Eleverna på Fiskegymnasiet får en kastinstruktörsutbildning som löper över tre år, som man får betyg i. Det är unikt, det är den enda skolan i Sverige som har det, ja kanske i världen.

Eleverna på Fiskegymnasiet kommer geografiskt från hela landet. Det är en yrkesinriktad utbildning och många både förväntar sig och vill få jobb direkt efter examen.
– Sportfiske är världens största hobby, och därmed en stor bransch för de som vill livnära sig på det, säger Mattias. Jag har jobbat många år i branschen och upplever att köpa tjänster ökar i Sverige. Utbildningen är en sportfiskeutbildning, vilket innebär att eleverna får prova på och lära sig alla discipliner av sportfiske, med spets mot flugfiske. Älvdalen är ett fiskeparadis och det finns bra fiske- och jaktmarker nära skolan, en förutsättning för att kunna öva så mycket som möjligt. Utbildningen är till guide och skolan ger bra möjlighet till olika typer av certifieringar, då får man en bredd som ger arbete en hel säsong. Sen har man möjlighet att skapa sitt eget jobb, det har jag gjort. Intresset för fiske och alla mina kontakter gjorde att jag startade eget företag.

Kenneth Lilja är det andra nytillskottet på utbildningen och han har en annan specialitet inom fiske – mete, något han under många år även utövat på tävlingsnivå.
– Jag tävlar i pimpelfiske och internationellt mete, berättar Kenneth. Internationellt mete innebär att man räknar vikt och att man släpper tillbaka all fisk levande. Det är fyra timmars tävlingstid, man sitter på en och samma plats och man mäskar, dvs slänger ut mat/lockbete.

Kenneth kommer även han direkt från branschen. Och specialkunskaper inom mete ser han som en fördel även inom andra fisketekniker.
– Jag driver förtaget Lilja Deep Forest Events, där jag jobbar med fiske och vildmarksturism och där fisket är en röd tråd i de olika aktiviteterna och arrangemangen. Jag jobbar bland annat med skolor, integrationen och företag. I Orsa har vi genom ett projekt arbetat fram en utmärkt metearena i en längsgående brygga som är ca 500 meter lång efter strandkanten. Den är uppdelad i två sektioner varav den ena är 400 meter och den andra 100 meter. Där fungerar det mycket bra att bedriva mete och tacksamt på det viset att alla får fisk. Min specialitet är mete, men fiske är fiske. Med det menar jag att om man tex lär sig många tekniker inom mete så kan man applicera det på andra fisketekniker som haspel, pimpling och flugfiske. Och vice versa.

Anders Sundberghar varit lärare på Fiskegymnasiet i tolv år och har koll på fördelarna med att skolan geografiskt ligger där den ligger.
– Det är fem minuters nedförsbacke till älven, där det finns vakande harr. Det är häftigt! Det är tidig premiär och eleverna kan fiska på kvällar och helger hela hösten, säger Anders. Sen finns Myckeln, en vik i Österdalälven, som ligger väldigt centralt. Där är det unikt fiske. Från tidig vår kan man fiska från båt, ända från mars månad kan man fiska sik när det kläcker bäcksländor. Det finns många vikar som ligger på gångavstånd från skolan och på vintern är kikpimpling efter harr och sik en riktig höjdare.

Hållbart fiske och fiskevård är något som ligger Anders extra varmt om hjärtat. Han har under många år jobbat aktivt med fiskevårdsarbete.
– Jag har varit aktiv i Mora-Våmhus fvof (fiskevårdsområdesförening ) i många år. Under 2018 har jag jobbat med Anders Bruks företag Vattenbruks AB i Orsa. Det är praktisk fiskevård, biotopsvårdsarbete och återställningsarbeten i vattendrag. Det här är erfarenheter jag tar med mig i undervisningen på Fiskegymnasiet, säger Anders.

Daniel Jansson är nestorn i gänget och är den som sett utbildningen utvecklas för att följa branschens behov.
– Redan när jag började som lärare på Fiskegymnasiet märkte jag att de som startat upp utbildningen gjort ett bra förarbete genom att varit i kontakt med företagare i branschen för att på så sätt skapa en utbildning som leder till jobb. Under mina år på skolan har det blivit ännu mer fokus på branschen, yrket och företagen i sportfiske- och turismbranschen. Vi har också möjlighet att träna på många olika sorters fiske, då skolan ligger nära till fiske och nära till natur. Det finns många fiskevatten runt omkring och vi har nära till fjällen, till Östersjökusten och till Norska kusten.

Christian Lindström tog examen 2004. Efter det har han haft många olika guidejobb. Han har jobbat som guide i Norge i älven Gaula åt Norwegian Flyfishers Club och i Ryssland på Kolahalvön i älven Ponoi åt Frontiers Travel. Nu jobbar han i Lakselv i Nordnorge åt företaget Heggöy Aktiv på lodgen Olderö Flyfishing Lodge. På bilden tillsammans med en gäst och en lax på 17, 2 kg.

Christian Lindström (till vänster) och en gäst, i Lakselv.


Marcus Grip
är 18 år och går åk 3 på sportfiskeguidesutbildningen. Han kommer ifrån Trollhättan och är uppvuxen i Ljusne. Gäddfiske i Älvdalen sker oftast i en grund och klar vik med mycket vegetation. Marcus beskriver fisket så här: ”Efterleksfisket på gädda där är absolut helt över förväntningarna då det är mycket betesfisk och mycket gädda med snitt på 85 cm. Under ett kvällspass efter efterleksgädda så brukar jag få från 8-17 gäddor och alla är över 80 cm och någon över 1 meter. Största gäddan jag fått i Älvdalen vägde 9,28 kg och var bara 105 cm. Jag är ute och fiskar minst 3 gånger varje vecka när jag är i Älvdalen.
Här kan du se när Marcus fiskar gädda i Älvdalen

                               Marcus Grip

 

Markus Ahlin och Kalle Claesson slog till rejält 2018 med sitt UF-företag Reverse PikeFly UF. Älvdalen – Årets UF-företag. Dalarna – Årets hantverkare. Sverige/SM – Årets kreativa företag. Deras affärsidé var en ny design på en gäddfluga där de binder materialet framåt i stället för bakåt, gjorda för att locka till sig de stora gäddorna med extremt retande och unik gång. Flugan finns att köpa på Orsa fiskecenter.

Markus Ahlin och Kalle Claesson. Foto: Ung Företagsamhet.

 

Följ Fiskegymnasiet:

Instagram: @fiskegymnasiet
Facebook: @alvdalensutbildningscentrum

 

// Marit Norin
Omslagsfoto: Hilla Aspman

Read More

Från Älvdalen till Italien

  |   Livsstil, Näringsliv
IMG_0635

Sportkullorna och systrarna Marie, Cathrine, Anne och Jennie Mörk är välkända på hemorten med sina tjänster inom skidor, massage, träning och multisporttävlingen Sportkullan Adventure Race.  Nu bjuder de in alla skidsugna på ett äventyr utanför Älvdalens gränser – resan går till Dobbiaco i Italienska alperna. Foto: Marie Mörk

Dobbiaco, Toblach på tyska, är målet för skidresan som Sportkullan AB arrangerar för tredje året i rad. Det är ingen slump att resan går just dit.
-Jag åkte dit säsongen 2001-2002 och jobbade som skidlärare, efter att jag fått kontakt med skidskolan Scuola di sci Azzurra, berättar Marie Mörk. Efter den säsongen har jag jobbat och hälsat på där i omgångar. 2012-2013 var både jag och min syster Cathrine där och jobbade, samtidigt som våra sambor var med och var föräldralediga med våra döttrar Ellie och Molly. Cathrine jobbade mest med grupper av brittiska turister som kom ner till Dobbiaco för att guidas runt på längdskidor under en vecka. Varje dag kom hon hem och hade visat dem en ny längdskidplats i området. Jag spenderade hela dagarna med enskilda kunder på skidstadion och jag blev lockad av detta. Vi funderade om inte det kunde finnas fler hemifrån som skulle lockas av att ”längdskidturista” en vecka, precis som när man har en pistguide inom utförsåkning. Det tog några år innan vi vågade satsa. Det var ny och osäker mark att börja boka bussar utomlands, sätta sig in i vad resegarantin innebär och hitta ett hotell på orten som passade oss.

Erfarenheten och lokalkännedomen hos Sportkullorna gör att man är i riktigt goda händer.
-Vi kan området. Vi har bott där och vi har åkt längdskidor i de flesta av de 200 km skidspår som finns där, säger Marie. Vi kan språken, både tyska och italienska. Vi vill visa deltagarna våra pärlor, de där som ingen annan hittar. Dessutom har vi vänner bland lokalbefolkningen som har hjälpt oss att komma igång och bland annat hittat ett bra hotell. Första resan vi gjorde var det vår skidskolechef, som även driver ett transport-/taxiföretag, som stod för transfern från Innsbruck till Dobbiaco.

I slutet av resan har man möjlighet att delta i ett eller båda loppen mellan Dobbiaco-Cortina. Lördagen den 3 februari går det välkända loppet 42 km i klassisk stil från Dobbiaco till Cortina. Loppet ingår sedan 2016 i Ski Classics.Söndag 4 februari är det fristil 30 km, från Cortina till Dobbiaco. Banan och åkstilen för 30 km fristil har tidigare varit en del av Tour de Ski.
-Bansträckningen är helt fantastiskt vacker, säger Marie. Hela loppet har man otroliga vyer omkring sig och man passerar genom tunnlar och raviner och över hängbroar.Dessutom är funktionärerna något utöver det vanliga med många hejarop och ryggdunkningar.

Hejarklacken vid Lago di Landro under loppet Dobbiaco-Cortina, med Prosecco-glas i handen. Från vänster Anna-Lena Ramer, Jennie Mörk, Annica Westling, Ingrid Mörk, Monica Andersson. Foto: Marie Mörk.

Annica Westling är en deltagare som varit med på de två tidigare resorna och även kommer att följa med på 2019 års tur till Italien.
-Allt började när jag var på massage hos Cathrine Mörk hösten 2016, berättar Annica. Plötsligt sa hon: ”Ska inte du och Mats följa oss till Italien? Ni skulle tycka om det jättemycket!” Jag tror att jag svarade ja direkt. Jag hade sett annonser och bilder om resan och i hjärtat reagerat men inte pratat med min sambo Mats om det. Vi hade länge, länge haft en dröm om att åka till just det området. När jag kom hem pratade jag med Mats och han var lika snabb som jag att haka på.

Att glida fram på skidor, ljudet från stavtaget i snön, andetag som berättar att hjärtat jobbar, ögon som får vila på allt det vackra. Ingen tvekan om att det lockar. Att däremot ta steget att boka in sig på en resa tillsammans med andra som man inte vet vilka de är kan vara lite ovant.
-Att boka in sig på en resa där man inte vet vilka som kommer att resa väckte en del frågor, säger Annica. Hur duktiga är de? Klarar jag detta? Orkar jag hänga med i de andras tempo? En massa frågor började cirkla runt. Jag är så glad att jag tog steget. En del av mitt hjärta ligger för alltid och skvalpar vid vackra Lago di Dobbiaco (Toblach-sjön) sen första mötet och man kommer att orka, man kommer att hänga med. Systrarna Mörk har många talanger, mycket erfarenhet och stor kunskap när det gäller träning och kan verkligen plocka fram varje individs starka sida. Alla våra utflykter anpassades så att det passade alla.

Resan avslutas med två skidlopp, som det är frivilligt att delta i. För Annica så blir det tredje året en vändpunkt.
-Jag har inte åkt något av loppen hittills men nu har jag anmält mig till det klassiska loppet Dobbiaco – Cortina 42 km. Det känns så himla spännande och roligt. Jag, Monica Andersson och Jennie Mörk kommer att starta tillsammans och förhoppningsvis åka över mållinjen tillsammans. Det känns så motiverande att ha en morot när det gäller träning. Jag har nu två år på raken varit en i hejarklacken vid Lago di Landro /Dürrensee, med Prosecco-glas i handen, nu ska jag själv få uppleva att komma upp för sluttningarna mot sjön, mötas av glada lyckliga människor som hejar fram oss.  Och tänk att få göra detta tillsammans med härliga vänner.

En resa med många skratt. Annica berättar: ”Att somna på kvällen och höra Monica och Ann-Louise i rummet ovanpå oss skratta så mycket att jag och Mats gör likadant! Jag gick till slut skrattandes upp i morgonrocken, knackade på och frågade vad de gjorde. Inget, de bara låg och skrattade.” Från vänster Annica Westling, Monica Andersson och Ann-Louise Persson. Foto: Monica Andersson.

Monica Andersson var med på resan 2018 och gör i år precis som Annica – åker i år igen.
-Annica och jag är arbetskamrater och det hon berättade om resan lät så underbart, berättar Monica. Jag blev så glad när jag fick resan i 50-års present av min sambo Per. Redan på bussen från flygplatsen till Dobbiaco/Toblach förstod jag att jag skulle få vara med om något speciellt och när jag klev in i den lilla mysiga receptionen på hotellet förstärktes den känslan. Efter den underbara frukosten tog vi våra skidor och gick över bakgården till skidspåret som tog oss till den välkända stadion. Luftrören kändes väldigt trånga och först förstod jag inte att det var den höga höjden som gjorde sig påmind. Efter en lång dag i skidspåret kändes det underbart att komma tillbaka till hotellet och efter en dusch äta världens godaste middag, varje kväll.

Annica Westling om boendet: ”Vi bor på att jättefint familjehotell där vi sover som kungligheter och äter fantastisk mat. På hotellet finns pool och en lyxig bastuvärld. Det låter för bra för att vara sant men är ännu bättre!” Foto: Annica Westling.

Den vackra naturen och alla upplevelser som berörde så mycket resulterade i ett uttryck på älvdalska som kom att användas av alla.
-Överallt dit man såg var det så vackert och vid något tillfälle utbrast jag ”Ig ir so lykklin, ig far graina”, vilket betyder ”jag är så lycklig så jag börjar gråta”. Det upprepades så många gånger att även de deltagare som inte kom från Älvdalen sade så till slut, berättar Monica och skrattar. Hela upplevelsen med naturen, maten och deltagarna på resan som blev nya vänner går inte att beskriva i ord. Fantastisk, underbart, storslaget. Jag åkte inte loppet förra året men har anmält mig till nästa år (2019). Jag har inga förhoppningar om en supertid men jag vet att det kommer att bli en upplevelse som är få förunnat. Jag vill bara säga till alla: Vill man uppleva storslagen natur och få medicin för kropp och själ – följ med den härliga familjen Mörk till Italien!

Skidresa till Italien:
Datum: 31/1-5/2 – 2019
Info och anmälan

// Marit Norin

 

 

 

Read More

Kjell Halvarsson – Byggföretagare, lantbrukare och engagerad i bygdefrågor

  |   Näringsliv
DSC_0274

I Happy Älvdalens vintermagasin 2016-2017 intervjuade vi Kjell Halvarsson – Byggföretagare, lantbrukare och engagerad i bygdefrågor. Här kan du läsa intervjun.

Ditt byggföretag firar 25-årsjubileum i år. Vad kan du berätta om företaget?

-Jag startade företaget 1991. Då var det jag som jobbade, plus en kille till. Idag är det sammanlagt 15 anställda. Vi jobbar främst i Älvdalen, Idre och Sälen, men har även en del jobb i Funäsfjällen. I januari-februari, då det är lågsäsong här hemma, tar vi även en del jobb i Stockholm. På så sätt kan vi ha kvar alla anställda hela året.

Du äger även en del fastigheter. När började du med det?

-Det var för tio år sedan som jag köpte den första fastigheten. Idag är det totalt sex fastigheter där vi hyr ut både lägenheter till privatpersoner och lokaler till företag. Fastigheterna är i Älvdalen.

Hur stor är lantbruksverksamheten?

-Vi har mjölkproduktion och ungdjur ca 60 djur totalt och brukar 50 hektar åker. En av våra anställda jobbar på gården. Vi föder upp ungdjur till en annan lantbrukare här i Älvdalen. När de sedan är dräktiga köper han tillbaka dem. Till lantbruksfastigheten hör även 80 hektar skog. Under sommaren flyttar vi tillsammans med några av djuren till Torrlids Fäbod.

Du är även engagerad i flera andra verksamheter. Vilka?

-Sedan många år är jag ledamot i Jordägarnämnden (Älvdalens Besparingsskog). Jag sitter också med i styrelsen för lokalavdelningen för LRF och är även engagerad i Bystugeföreningen hemma på Klitten.

Vad är det bästa med Älvdalen?

-Älvdalens kommun har allt! Både storskaligt och småskaligt, inom alla företagsverksamheter. Det gör att vi har tillgång till ett stort utbud av samhällsservice, kompetens, affärer, naturupplevelser och turism. Här finns också en fin gemenskap med trevliga människor.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

-Jag och Margareta går upp 04.30, utfodrar djuren och mjölkar. Efter frukosten vid 06.30 åker jag ner till kontoret. Där blir det en hel del pappersarbete, jag planerar arbeten för de anställda samt träffar kunder. Vi kommer sedan hem ca 17.00.

Nästan varje kväll åker jag ner till kontoret igen om inte några kvällsmöten är inplanerade.

Läs mer om företaget HÄR

//Marit Norin

Read More

Oðerwilldera – från Gåsvarv till de kungliga borden

  |   Näringsliv
porträtt_1280
alvdalsrom_salt
Rom blogg size
Rom 2 blogg size
prinsen_1280
Marit och Anders blogg-size
IMG_7918

Snart är det april och då är det premiärdags för romen från Älvdalslax. Den klara, stora romen har odlats i Österdalälvens friska vatten i över 30 år. Nu uppmärksammas den på gourmetkrogar och tippas bli vår nästa nationella stjärnprodukt.

Företaget Älvdalslax har funnits sedan 80-talet då det grundades av Mats Hjort. Med en medveten småskalig avel har han lagt grunden till verksamheten som i februari 2016 togs över av dottern Marit Beronius och hennes man Anders. I deras regi har ett kvalitetsmärke för premiumprodukter vuxit fram, Oðerwilldera.

-Oðerwilldera är älvdalsmål och betyder extra bra, ovanligt bra, bättre än annan, bättre än vanligt, berättar Marit. Anders och jag kom på idén när vi pratade om att det skulle vara roligt att göra något tillsammans, vi har ju båda andra jobb. Tillsammans med Jörgen Schröder, inköpare på Grönsakshallen Sorunda, tidigare kökschef på Hotell Älvdalen, startades ett samarbete för att nå ut till gourmetrestauranger och delikatessbutiker.

Marit har sedan uppväxten levt med fiskodlingen och Anders har sedan han träffade fiskodlarens dotter fått hoppa in och hjälpa till med diverse sysslor genom åren.
-2014 började vi arbeta med att lyfta fram den fina romen som alltid funnits där, men inte riktigt hittat ut till kunderna. Tillsammans förstod vi att det kunde bli något riktigt bra om vi fick ut den på marknaden till rätt personer, berättar Marit. I dag är det mycket processad mat med tillsatser, våra produkter är närodlade och naturliga, romen är kramad på bryggan och endast saltad innan den läggs på burk. En fin råvara som uppskattas av kockarna och kan användas utifrån egna idéer, många vill också ha exklusiv osaltad färsk rom som bara går att få på våren när fisken leker. Fiskarna släpps efter kramningen tillbaka i kassarna igen.

När Mats ville gå i pension tog Marit och Anders helt över Älvdalslax. Båda har fortfarande sina andra jobb kvar och den dagliga driften sköts av tre anställda. Och det är många olika saker som ska göras.
-Vi arbetar för att ha olika ben i verksamheten, berättar Anders. Dels avlar vi regngbågslax och säljer ögonpunktad (befruktad) rom och sättfiskar till andra odlingar och sättvatten. Sedan säljer vi livsmedelsprodukter, t.ex. färsk, fryst och rökt fisk. Och så romen naturligtvis.

Och det är just romen som blivit uppmärksammad det senaste året. I juni 2015 väckte den stor uppmärksamhet då den serverades i förrätten på Prins Carl Philips och prinsessan Sofias bröllop. I artikeln Kaviar och Caviar i tidningen Gormet (nummer 1, 2016) kallas romen ”en sann ätupplevelse” och i samma artikel undrar skribenten: ”kanske är älvdalsromen vår nästa nationella stjärnprodukt, vid sidan om kalixlöjromen”. Det är inte dåligt!

-I dag är vi mycket stolta över att produkterna Oðerwillderą finns med på menyer och serveras av kockar som vi inte ens kunde drömma om, säger Anders. Romen har premiär i april då den kramas från de lekande fiskarna, då finns den färsk under några veckor, sedan säljs den fryst så långt lagret räcker innan nästkommande säsong.

Under våren 2016 blev Marit och Anders inbjudna till en restaurang i Stockholm för att krama fisk. Ja det stämmer, krama fisk.
-Det var en sk ”Farmers Dinner”, berättar Marit. Det är på en restaurang dit några få råvaroproducenter är inbjudna, och när gästerna kommer så är det välkomstdrink och presentation av farmarna, deras råvaror och kvällens meny som naturligtvis är baserad på farmarnas råvaror. Gästerna får under kvällen tillfälle att fråga farmarna om allt och lära sig mer om råvarorna och hur de odlas, fångas, skördas och tas om hand. När det gäller fiskrom så vet inte alla hur det går till. Vi fick transportera levande fisk i en syresatt tank till restaurangen i Stockholm, för att sedan demonstrera hur det går till när man kramar ur romen. Det var en annorlunda och väldigt rolig upplevelse.

Hur är tankarna inför framtiden?
-Vi vill vara starka på flera ben, och sälja både livsmedel och levande fisk, yngel och rom och fortsätta det noggranna hantverket med avelsarbetet för att bibehålla de fina produkterna. Vi kommer också att satsa på egna transporter för att själva kunna leverera yngel och fisk till andra odlingar och vatten, säger Anders.

-Arbetet med livsmedelsprodukterna ligger oss varmt om hjärtat, med den uppskattning och feedback vi får, flikar Marit in. Vi hoppas så klart också kunna locka fler kunder och turister till oss på plats. Både genom att vi förädlar vår produkt och genom vår bryggförsäljning.

-Just nu jobbar vi för att komma igång med rökning på plats igen, som varit ett mycket uppskattat inslag på fiskodlingen, säger Anders. Det finns även ett intresse av att se romkramning på plats. Vi är stolta över Älvdalen, naturen och kulturen som finns här och det är en härlig känsla att kunna bidra med ett utbud från bygden. Vi får se vart det leder.

Vad är det då som är så speciellt med älvdalsromen?
-Det är smaken av platsen, säger Anders. Det är jämnkallt, strömmande vatten, inget stillastående vatten och fiskarna växer långsamt, de matas för att växa, inte övergödas. Vi har en småskalig verksamhet med manuellt urval.

Kanske är det också kärleken till fisken. En sorts nära kontakt med fisken och omtanke. När Marit och Anders berättar om verksamheten så får man uppfattningen att fiskarna är familjemedlemmar.

Bilderna kommer från Älvdalslax.

// Marit Norin

Read More

The Royal Chef – älvdalskocken som lagar mat åt kungligheter

  |   Näringsliv
Micke

När Älvdalen får kungligt besök och maten ska planeras, då vänder man sig till Mikael Nilsson, ägare och innehavare av Restaurang Dalgatan 118. Vid de tre tillfällen de senaste åren som byn gästats av kungligheter har han stått för maten.

Maten har funnits i Mikaels liv i många år. Intresset kom tidigt och när det var dags för gymnasiet så blev det Hotell- och restaurangprogrammet vid VBU i Smedjebacken. Sedan dess är det kockyrket som präglat hans liv.

– Efter gymnasiet fick jag fast jobb som kock på Vanbo Herrgård utanför Smedjebacken. Jag hade varit där en praktikperiod där våren 2000 så de visste vem jag var. Sommaren 2002 flyttade jag till Orsa och jobbade först som kock på Klockargården i Tällberg under sommaren och hösten. Till vintersäsongen 2002/2003 började jag jobba i Orsa Grönklitt och var där till 2004. Då fick jag jobba som kökschef på Orsa Bowling där jag var kvar tills vi köpte restaurangen i Älvdalen.

Restaurang Dalgatan 118 i centrala Älvdalen köptes i december 2006. Det började med renovering och annat fixande och 15 januari 2007 öppnade restaurangen. Så i januari 2017 var det 10-årsjubileum.

När Micke själv får välja mat blir det ofta asiatiskt, thai och indiskt, även grillat och kött. Han äter det mesta och tycker om att prova nytt. Inspirationen och idéerna plockar han sedan med sig hem till restaurangköket där han ofta tänker utanför boxen och testar nya saker. Vilket besökarna på restaurangen får erfara.

De senaste åren har Älvdalen haft kungligt besök tre gånger. 2011 firade Älvdalens Hembygdsförening 100 år och gästades då av kungen och drottningen. Mikael lagade maten som serverades i Lokalen. Då serverades fjällrödingfilé med hjortroncremé.

-Jag kommer ihåg att jag var jättenervös, berättar Mikael. Sen kom kungen in i köket och ville veta hur jag gjort såsen, för den var fantastisk och han ville bjuda på den på slottet någon gång.

I oktober 2015 besökte Prinsessan Sofia och Prins Carl Philip Älvdalen och en lunch serverades i en gammal kvarn i byn Västäng. Då bistod Tini Björs på vandrarhemmet Tre Björnar och Torbjörn Zakrisson Mikael med menyn. Det senaste besöket var i september 2016 då Prinsessan Sofia och Prins Carl Philip åter var i Älvdalen, denna gång för att inviga naturreservatet Hykjeberg och för att ta emot bröllopsgåvan från Dalfolket, en stenbänk i älvdalskvartsit på toppen av Hykjeberg. Även denna gång samarbetade Mikael med Tini och Torbjörn och lunchen serverades i en fäbodstuga i Hyks fäbodar.

Hur tänker/planerar man då när man ska planera mat till kungligheter?
-Egentligen på samma sätt som för alla gäster som bokar en festmåltid. Skillnaden är att det blir mycket runtomkring med avstämningsmöten om säkerhet och allt det runtomkring. Men själva matplaneringen skiljer sig inte. Sen är det att du själv blir extra nervös och får förväntningar på dig.

Camilla Rudberg var den som myntade begreppet The Royal Chef.
-När jag tidigare var VD på Pressmaster anlitade vi ofta Micke för luncher och middagar, berättar Camilla. Vi hade ofta gäster från andra länder, tex Japan och Tyskland och jag brukade presentera honom som The Royal Chef, eftersom han lagat mat till kungabesöken i Älvdalen.

Så ryktet om hans matlagning är spritt, även utanför Älvdalens och Sveriges gränser, där Mikael numera går under namnet The Royal Chef.

Meny i oktober 2015 vid Prinsessan Sofias och Prins Carl Philips besök:
Varmrätt: höstfrittata med kantareller och persilja, serverad med en potatiskaka smaksatt med Hansjöost och lingonpicklade grönsaker från Wåhlsteds i Dala-Floda. Bröd från Tre Björnar i Älvdalen och smör från Gessi fäbod.
Efterrätt: Kardemumma- och råsockerrostad sockerkaka med äppelkompott och vaniljkäm.

Meny i september 2016 vid Prinsessan Sofias och Prins Carl Philips besök:
Sötpotatis- och morotssoppa med ingefära, hembakat gott bröd från Tini på Tre Björnar, fäbodsmör från Gessi och prästost. Källvatten från Hyks fäbod.

// Marit Norin

Read More

Intresset för jakt och friluftsliv ledde till jobb i Älvdalen

  |   Näringsliv
Emelie och Torun

Det finns många olika typer av jobb. Ibland har man turen att kunna kombinera sitt allra största intresse med jobb inom samma område. Några av Älvdalens nya invånare är hitflyttade tack vare jobb inom jakt och friluftsliv. Två av dem är är Emelie och Torun, en kommer från Värmlands mörka skogar och en från Norrbottens inland.

Båda jobbar sedan hösten 2015 som lärare på Älvdalens Utbildningscentrum. Emelie Dunger-Rådström kommer från Östmark i Värmland och är uppvuxen med jakt. Redan i 5-årsåldern var hon med på älgpass och tyckte då att det var kallt och jobbigt med tidiga morgnar, men vid 12 års ålder vände det.

– Jag kom på att man kunde börja jaga med hund, berättar Emelie, och då blev allt mycket roligare.
Idag bor hon i Älvdalen under veckorna och har mellan 3-10 hundar med sig, hundar som hon tränar och jagar med. De hundar som inte följer med henne till Evertsberg är hemma hos mamma i Östmark. Emelie kommer från en företagarsläkt och hon driver själv ett eget företag där hon jobbar med jakt- och viltvård samt olika typer av event inom motorsport.
– Jag blev kontaktad av en lärare på skolan som jag gått jakthundinstruktörsutbildning tillsammans med, säger Emelie. Jag åkte upp hit till Älvdalens på en anställningsintervju. Min plan var att jag skulle satsa ännu mer på mitt företag, men när jag blev erbjuden jobb här så släppte jag allt och tog jobbet som jaktlärare. Det här ger mig mer just nu och jag har fortfarande mitt företag kvar och kan satsa mer på det i framtiden.

Läraryrket är något som passar Emelie.
– Det är väldigt roligt, givande och varierat. Det händer saker hela tiden, man får en bra gemenskap med eleverna.

Kollegan Torun Östling är något av en motsats till Emelie, ändå har de mycket gemensamt. Hon har slagit sig ner i Gåsvarv och för henne är det friluftslivet i alla dess former som är intressant och idag även jobbet. Ursprungligen kommer hon från Strömsnäs i Norrbottens inland och hon har faktiskt varit i Älvdalen tidigare.

– Jag gick en KY-utbildning inom Fjällsäkerhet på Älvdalens Utbildningscentrum för ett antal år sedan. Efter det har jag jobbat som snöläggare på en anläggning i Lappland, i liften i Stöten och som guide och sportchef i Jämtlandsfjällen. Nu är jag tillbaka i Älvdalen igen.
Även Torun blev mer eller mindre headhuntad till jobbet som friluftslärare. Och läraryrket var inget främmande då hon tidigare pluggat till idrottslärare i två år.
– Från början ville jag bli idrottslärare för att jag ville jobba på ett gymnasium med inriktning mot friluftsliv, berättar Torun. När erbjudandet dök upp här så kände jag att jag bara måste prova. Momenten inom friluftsliv går bra men det är också mycket nytt när det gäller själva lärarrollen.
En spontan kommentar Torun har om Älvdalen är att det finns så ofantligt mycket stigar.
– Det är stigar överallt och nära till mycket här i Älvdalen. Det passar bra för mig och mina intressen.

//Marit Norin

Read More

Johanna Petersson 5-årsjubilerar med Backlunds Skor

  |   Näringsliv
DSC_0082
DSC_0077

Den 8 augusti firade Johanna Petersson 5-årsjubileum sedan hon tog över Backlunds Skor. På de fem åren har det hunnit hända mycket.

Johanna tog över butiken när den fortfarande låg längst norr i byn. För två år sedan bytte hon lokal till den nuvarande bredvid rondellen. Skor är, precis som namnet antyder, fortfarande basen i butiken. Dessutom har Johanna utvecklat butiken vidare med damkläder och accessoarer och nu även med herrkläder.

– Jag vill att det ska finnas kläder att köpa här i Älvdalen. Först fanns det inga damkläder och då började jag med det. Sedan Sven Larssons Herrekipering stängt så fanns det inga herrkläder att köpa någonstans i Älvdalen, och jag vill att man ska kunna köpa det, så nu har jag även börjat med det.

Backlunds Skor är en butik där man kan upptäcka lite vad som helst. Gör ett besök så får du se :)

//Marit Norin

Read More