Author: Marit Norin

Älvdalen producerar äventyrare, del 2 av 2

  |   Livsstil
IMG_0038
IMG_0040
IMG_0036
IMG_0040
IMG_4125

Har du hört talas om Fjällfararnas Vita Band? Det innebär att man för egen maskin färdas längs hela skandinaviska fjällkedjan, drygt 130 mil. På tisdag 3 mars startar älvdalstjejen Mimmi Persson och rättvikstjejen Ida Nordin detta äventyr. Turen beräknas ta två månader, med start i Grövelsjön och mål vid Treriksröset.

Happy Älvdalen har träffat tjejerna som nu tar sig an denna utmaning som kräver både fysisk och mental styrka, liksom ett sunt säkerhetstänk. De har nyss avslutat den sista testturen i Oviksfjällen, en toppenhelg med sol, stjärnklar himmel med många stjärnfall och naturligtvis test av utrustning. Nästa gång de packar pulkorna är de i Grövelsjön och äventyret börjar.

När kom ni på idén att göra detta?
Idén har funnits hos båda under en längre tid, men det var när vi firade Idas födelsedag den 3:e september i år vid Bynäset på Frösön utanför Östersund som vi pratade om att göra detta tillsammans. Sen var det inte förrän i slutet av december som båda fått klart med tjänstledighet från våra jobb och därmed blev det helt klart att vi ska iväg på detta äventyr.

Vilka förberedelser har ni gjort?
Listan på förberedelser kan göras lång. Vilken väg ska vi gå, vad ska vi äta, vilket tält passar oss, vilka företag är lämpliga och skulle kunna hjälpa oss med sponsring, vilka skidor, vilken pulka mm. Det är otroligt skönt att vara två personer som kan fixa och trixa med alla förberedelser. Det går dubbelt så fort och vi känner hela tiden att förberedelserna går framåt.

Hur länge beräknas expeditionen ta?
Enligt vår ruttplanering tar turen 60 dagar, men mycket kan hända i fjällen så vi räknar med plus eller minus cirka 10 dagar.

Kan ni ge några exempel på den mängd mat ni har med?
Några exempel på mat som vi har med oss är 240 st varma koppen, 24 liter müsli, 24 liter fullkornsvälling, 60 paket knäckebröd, 120 st frystorkade middagar. All mat har vi inte med oss från start utan maten är fördelad i 8 st depåer som vi hämtar upp längs vägen.

Vilka har sponsrat er på olika sätt?
Frystorkadmat.se har gett oss bra pris på frystorkade maträtter. Paleo Nordic från Åre har gett oss bra pris på power bars. Vi har fått låna ett tält av Hilleberg. Gärdin och Persson från Östersund kommer köra ut våra matdepåer. Backcountry.se har hjälpt oss med pulkor från Fjellpulken. Våra fantastiska lärare från Äventyrsgymnasiet i Älvdalen har fixat müsli, stighudar och bränsle till köken. Vi är också väldigt tacksamma för all hjälp vi har fått från vänner och familj!

Hur känns det nu så nära inför start?
Vi ser fram emot turen med glädje och pirr i magen.

Tack Mimmi och Ida för att ni mitt i de slutliga förberedelserna tog er tid att träffa Happy Älvdalen! Vi önskar er God Tur :)

Vill du följa Mimmi och Ida på deras äventyr? De finns på Facebook och Instagram på Fjellkullorna.

//Marit Norin

Read More

Älvdalen producerar äventyrare, del 1 av 2  

  |   Allmänt
IMG_4154
IMG_4156
Team Madagaskar

Vi på Happy Älvdalen vill gärna lyfta fram de små äventyren, de som vi som bor här har precis runt knuten. Sen finns det människor som gör lite större äventyr. I Happy Älvdalens vintermagasin berättar vi om Elias Sjöberg, en smålänning som spenderade 1,5 år i Älvdalen för att utbilda sig till Fjäll- och äventyrsledare på Älvdalens Utbildningscentrum. Under utbildningstiden gjorde han, tillsammans med bl a Nicklas Lautakoski som även han gått samma utbildning, en expedition genom Madagaskar. Nedan kan du läsa ett utdrag ur artikeln från vintermagasinet.

Nu är Elias och Nicklas nominerade till Årets Äventyrare. Lördag 7 mars kl 13.00 på Vildmarksmässan i Stockholm tillkännages vem som tar hem den åtråvärda titeln. Vi håller naturligtvis tummarna för Team Madagaskar!

Utdrag ur Happy Älvdalens vintermagasin:

KÖR BARA KÖR
Elias Sjöberg är 23 år och kommer från Danstorp i Småland. Han har alltid velat bli polis eller ambulanssjuksköterska, att jobba med något som skyddar människor. För ca ett och ett halvt år sedan bestämde han sig för att göra något som han tycker är kul, något som gynnar honom själv.

-Jag är friluftsintresserad och utbildningen Fjäll- och äventyrsledare lockade mig verkligen, säger Elias. En bit in i utbildningen kände jag på allvar att det här är något man kan jobba med, och nu är det det enda som gäller för mig. Sjukvårdsbiten har jag inte släppt, jag har byggt vidare på den fast i annan riktning.

I utbildningen har Elias läst kusen Första hjälpen i terräng, haft sjukvårdövningar och olika olycksfalls- och sjukvårdsscenarier. Han har dessutom gått skidpatrullsutbildningen, vilken till stor del handlar om sjukvård. Toppa det med två NOLS-kurser (National Outdoor Leadership School) i Wilderness First Aid och Wilderness First Responder och du har en person med gedigna sjukvårdskunskaper både gällande i vardagen, i skidbacke och i vildmarken.

-Jag gjorde min praktik förra vintern i skidpatrullen i Lofsdalen och i Säfsen. I Säfsen kommer jag även att jobba i vinter, berättar Elias. Utbildningen har verkligen gett mig förutsättningar för den hittills största resa jag gjort – jag har vuxit som Elias Sjöberg. Jag har bla bestigit ett par berg, sprungit 90 km i ett sträck och vandrat 50 mil på 30 dagar genom Madagaskar. En sak är helt säker – man klarar mer än vad man tror.

Madagsaskarexpeditionen genomfördes tillsammans med tre andra och i samarbete med Världsnaturfonden. Man kan kort sammanfatta det som en expedition som gjordes för att öka folks medvetenhet, i det här fall medvetenhet om skogsskövlingssituationen på Madagaskar. Under expeditionen fick Elias nytta av sina sjukvårdskunskaper då han i flera byar de passerade fick agera fältdoktor.

Nu skriver han, tillsammans med en av de övriga expeditionsdeltagarna, en bok om Madagaskar och WWF:s arbete. Han har också startat eget företag. KBK Adventures.

– KBK står för Kör Bara Kör, något som jag och två av mina klasskamrater haft som motto under utbildningstiden. Det finns en historia bakom namnet och det handlar i stora drag om att lämna sin komfortzon.

 

Se vilka mer som är nominerade till Årets Äventyrare:

http://www.vildmarksmassan.se/aktuellt/har-ar-de-nominerade-for-arets-aventyrare-nbsp

Mer om expeditionen och projektet :

http://teammadagaskar.se

 

//Marit Norin

Read More

Lokal författare utkommer med bok om Asta Martinsson

  |   Livsstil
IMG_4114
IMG_4111

Du som följer Happy Älvdalens blogg har tidigare kunnat läsa om Pell Birgitta Andersson som skrivit ett antal böcker. Nu har hon kommit ut med ytterligare en bok som handlar om en person som är välkänd bland många älvdalingar, Asta Martinsson. Happy Älvdalens träffade Birgitta och ställde några frågor.

 

När kom du på iden att intervjua Asta? Varför just henne?

Jag skulle vilja svara med förordet i boken, säger Birgitta. Det beskriver varför det blev Asta.

“I januari 1947 åkte min fröken Mait Kvist skidor med sin klass i Lassebacken, den backe som ligger mitt emot Turistbyrån. Jag hade nya, ganska långa limexskidor och tyckte att det var roligt att åka utför den branta backen. Bäst det var så fick jag skidorna i kors och ramlade. Jag kunde inte stödja på benet, så mamma tog mig till sjukstugan. Doktor Welin röntgade benet. Det var brutet och jag blev gipsad och inlagd på sal 3. Efter några dagar röntgades benet igen. Doktorn ville kontrollera att det växte ihop så att benet blev rakt. Det var inte rakt så doktor Welin rättade till det. Sen fick jag ligga i flera veckor med benet i sträck. Därför blev jag kvar ganska länge på sjukstugan. Då lärde jag känna Asta, som var biträde där. Asta var glad och tog sig då och då tid med små pratstunder. Det där var mitt första möte med Asta. Vi har setts då och då under årens opp. Under det här året har vi träffats många gånger, när Asta berättat om saker hon varit med om i sitt liv.

En sommardag 2013, när jag var på Bygglagret i Älvdalen, kom Kjell Jansson från Månsta fram till mig och sa: Jag har varit på ett kalas. Där var också Asta Martinsson. Tänk, vad hon har varit med om mycket! Jag tycker att du ska intervjua henne. När jag frågade Asta om hon ville berätta för mig om vad hon upplevt genom åren sa hon: Men, kan det vara något att skriva om?

För mig har det varit en stor upplevelse att få lyssna till Astas berättelse om hur det var att arbeta på Älvdalens sjukstuga när doktor Welin var provinsialläkare. Den tiden är verkligen en del av Älvdalens historia. Det har också varit fashinerande att lyssna till Astas entusiasm i arbetet med friskvårdsgrupperna. Astas upplevelser under barnaåren har berört mig mycket. Jag tycker verkligen att Astas berättelse är något att doumentera och låta nya släkten få ta del av.”

Birgitta har arbetat med boken ungefär ett år, med ojämna mellanrum. Vid alla tillfällen de träffats är det många intressanta berättelser som Birgitta fått ta del av. Asta har mycket att berätta.

Vad tycker du är mest intressant/spännande av det hon berättat?

Det är utan tvekan Asta och hennes arbetstid tillsammans med Ragnar Welin på Älvdalens sjukstuga. Här kommer ett par utdrag ur boken:

BB
BB-avdelningen var på andra våningen. En natt när jag var i tjänst kom det in en havande kvinna. Hon hade kraftiga värkar. Jag ringde till barnmorskan Hilda Steen som var i sitt hem. Kom direkt! Vad ska jag göra? frågade jag. Ge henne lavemang! blev svaret. När jag gjort det, fick den blivande mamman gå på toaletten. Lås inte dörren! sa jag. En kort stund senare skriker hon, ungen kommer! Jag skyndade mig in och stack ner båda händerna i toalettskålen och fick barnets huvud i mina händer. Kvinnan kunde resa sig upp. Sen gick jag sakta bakom henne och stödde mitt huvud mot hennes rygg. Hon fick lägga sig på en brits. En kort stund senare föddes barnet. Jag sprang iväg och väckte Britta Bönström som också var biträde och bodde i ett rum i närheten. Nu var det var dags att klippa navelsträngen. Just då kom barnmorskan och tog hand om barnaföderskan och det nyfödda barnet. – Ja, det där är ett starkt minne från den tiden.

Skabb
Skabb är en smittsam hudsjukdom som förekom då. Om en person i en familj hade skabb måste alla i familjen få behandling. De som kom för att få hjälp fick gå ner i ett rum i källaren. Där fick de ta av sig alla kläder och lägga dem i en säck. Sedan smordes hela kroppen in med en salva och sedan fick de sitta så i några timmar innan de tvättade sig och fick ta på rena kläder. Efter några veckor var de botade. Det här var en av mina arbetsuppgifter på sjukstugan.

Operation
Efter mottagningstiden slut utförde doktor Welin mindre operationer. Det var t.ex. halsoperationer och skrapningar. En dag sa han att jag skulle assistera honom vid en blindtarmsoperation. Jag blev fundersam. Hur skulle vi klara av det? Det första som skulle göras, var att sterilisera de instrument som skulle användas. Doktor Welin visade mig i vilken ordning de skulle läggas upp på en bricka. Det var mycket viktigt, att allt låg i rätt ordning. Jag noterade allt i mitt block. När allt var steriliserat, placerade jag instrumenten så som doktor Welin sagt. Vem som sövde vet jag inte. Sedan blev det operation. Den gick bra och morgonen efter tittade vi till patienten, som var pigg och glad.

En julnatt när jag fortfarande bodde kvar i Åsen ringde doktor Welin hem till mig och bad mig hjälpa till vid ett hembesök. Patienten ansågs vara för dålig för att förflyttas. Jag begav mig genast till sjukstugan för att hämta det som behövdes för en buktappning. Väl i hemmet hos patienten hjälptes vi åt att utföra vårt arbete. När det var färdigt satte vi oss ner. Dottern i huset bjöd på kaffe. Ljusen i granen lyste så vackert. Allt var lugnt och stilla i den tidiga julmorgonen. Det där är en julnatt, som jag aldrig glömmer.

Ödet ville något annat.
Så kom 9 december. 22 dagar kvar till min 63-årsdag. När jag hämtade posten den dagen fick jag ett brev som inte ens var igenklistrat. Jag öppnade brevet. Där stod det:

Du är skyldig att avgå i pension nu när du fyller 63 år.

Mora lasarett

Det var allt. Det hade inte föregåtts av information från fack eller arbetsledning.

Du har intervjuat många människor genom åren, hur och när uppstod intresset?

Under min uppväxt fanns inte TV. Då satt man och berättade för varandra. Mina föräldrar var goda berättare. Det var där intresset att lyssna startade. I möten med människor har jag då och då fått lyssna till spännande berättelser framförda av goda berättare. Då händer det att jag frågar om jag får skriva om det jag hört. Så kan det starta.

Hur ”väljer” du vilka du ska intervjua, tex Harry, Margit och Asta?

Harry Westerlund hade jag lyssnat till vid flera tillfällen innan jag frågade om jag fick skriva om hans liv. När det gäller Margit Lilleberg och Asta Martinsson har personer kommit fram till mig och sagt att jag borde skriva om dem för att de har mycket att berätta.

Hur många ex har du tryckt upp?

Asta ville att vi skulle beställa 50 ex. De gick åt så vi har beställt ytterligare 50 ex.

Vem bekostar tryckningen?

Böckerna om Margit och Harry har jag bekostat själv. Jag är inte bra på att sälja böcker men jag tycker om att skriva. Asta betalade sin bok. Astas bok kostar 100 kronor.
Är du intresserad av att köpa någon av Birgittas böcker kan du kontakta henne på birgittaandersson@telia.com. Hon kommer även att finnas på Älvdalens Företagsmässa.

//Marit Norin

Read More

Från skolbänk till kyrkdörr

  |   Art, Näringsliv
IMG_2942
IMG_2902
IMG_2907
IMG_2904

Återanvändning och recycling är inget nytt. Däremot upcycling, vilket innebär att man tar något gammalt och omformar det till något nytt. Vem skulle t.ex. kunna tro att ett lock från en gammal skolbänk skulle återanvändas till att restaurera en del av en portarna på Älvdalens kyrka? Det är i alla fall vad som hände under sommaren 2014.

Kyrkan genomgick sommaren 2014 en uppfräschning av både fönster och kyrkportar. Kyrkportarna är i ek och har fantastiskt fina mönster. Det innebär också att det krävs ett fint handlag, att de måste behandlas med försiktighet. Kim Bergqvist, bördig från Älvdalen och numera boende i Krogsta, fick uppdraget att restaurera dörrarna.

-Jag jobbade som underentreprenör till Anders Norins Måleri AB, som hade hela entreprenaden med fönster, portar och Lasarus (fattigstocken). Kyrkportarna har väldigt många olika profiler och för att vara rädd om det har jag skrapat alla för hand, berättar Kim. Jag använde sex olika profiler på skraporna för att utföra det arbetet och det tog ca sex dagar att skrapa bort allt gammalt lack på stora porten. Portarna är sedan behandlade sex gånger med oljelack.

Kim är utbildad dekormålare med inriktning mot film, TV, teater och museer.

-Intresset för konst började när jag i ungdomen jobbade på Zornmuseet, berättar Kim. Det växte när jag såg extramaterialet till Sagan om Ringen och jag blev riktigt intresserad av hur allt gick till. Där fick jag se allt efterarbete och hur de gjort. Det var riktigt fascinerande. Utbildningen jag ville gå började först två år senare, så det var bara att vänta. Tidigare hade jag utbildat mig i Uppsala med inriktning mot konst-bild och form, då med specialisering måleri, grafik och screentryck.

Kim startade eget företag 2007 och jobbar ofta med scenografer. Efter utbildningen har han hunnit med en imponerande mängd uppdrag. Junibacken, Skansen, Nationalmuseet,Drottningholms slottsteater och taket i Rikssalen på Slottet är bara några exempel där Kim lämnat spår efter sig. Lekparken Bryggartäppan på Söder i Stockholm är uppbyggd efter Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad och har fått pris som Stockholms finaste nybyggnation. Även där har Kim satt sin prägel.

-En utmaning med kyrkportarna var att en av dem var så sliten på en del att det inte skulle gå att skrapa och lacka över. Anders (Norin) visste att svärmor hade bänklock från gamla skolbänkar i sina gömmor. De var av ek och när vi tittade på dem såg vi att de var i samma stil som kyrkportarna, berättar Kim. Kjell Nyström hyvlade dem till rätt tjocklek och sedan slipade vi dem och använde dem på de ställen där träet måste bytas ut.

Så gamla bänklock från Älvdalsskolan från har nu återanvänts till att göra kyrkan fin. Det kan man verkligen kalla upcycling.

// Marit Norin

Read More