Trolldomskrönika, del 2/3

  |   Allmänt
Trolldom9

”Adsis O Jesu!

Anno 1668 den 3 septembris hölls extraordinarie ting i Älvdalens sockenstuga, utöver de personer som dels hava bekänt, dels ock är misstänkta hava förbund med Satan gjort och brukat trolldom, närvarande befallningsmannen mr Johan Arvidsson, kyrkoherden vördige och vällärde herr Lars P. Elvius, vörd. och väll[är]de herr Andreas Nohrmoraeus ifrån Mora samt nämnden. ”

Gertrud var tolv år. I två dagar förhördes hon av de höga herrarna från Falun, prästerskapet och konungens befallningsmän. Ensam stod hon framför männen, ingen förde hennes talan. Notarien hann inte renskriva protokollet. Istället var det minnesanteckningarna som skickades till Lillhärdal där trolldomsanklagelserna fortsatte.

På biblioteket i Älvdalen finns en avskrift av minnesanteckningarna. Där kan vi följa förhören dag för dag. Först förhördes Gertrud i två dagar. Dag tre förhördes Anna från Gullichsgården i Loka. Hon berättade om tjugosex olika blåkullafärder där hon på den nittonde resan tvingas rida på en björn.

”Emedan Anna var räddare för björnen än för fanen och fördenskull icke villa rida honom, tog Satan uti henne över skon, slängde henne åstad och kastade henne upp på björnen, befallandes henne hålla uti, men Anna sade kort nej, hon ville icke rida björnen, varöver Satan sticknade, sprang åt henne och slog henne i ryggen med handen, sägandes, vill du intet hålla uti? Han haver ock varit mycket vred på henne för det hon icke ville mana honom om hjälp till vägs, dock haver han omsider farit åstad och hon efter. ”

Rätten frågade om Gullichs-Anna någonsin hade sett en björn och fick till svar att hon ofta sett björnar då hon gick vall.

Utan Gertrud och Anna hade det troligen inte blivit några fällande domar i Älvdalen 1668. De bönade tills Gyris-Marit och Knåpar-Elin erkände. Genom att erkänna undgick de tortyr. Dessutom fick de syndernas förlåtelse och var garanterade en plats i himlen. Ingen dålig deal för en åttioåring på den tiden.

Gyris-Marit dog sedermera i fängelsehålan i Falun, men överheten visste inte hur den döda kroppen skulle hanteras. Visserligen hade hon dömts till döden i Älvdalen, men än hade inte Hovrätten fastställt dödsdomen. Det vet vi tack vare ett bevarat brev från landshövding Duvall. Av brevet framgår att han nogsamt övervägt olika alternativ och att kroppen under tiden fått ligga kvar i fängelset ”dhe andre fångarna till stoor förkräckelse”.

//Text: Annika Andebark, Foto: Håkan Olsén

Vad som hände med Gertrud, Gullichs-Anna och de andra anklagade kommer du kunna läsa mer om i Happy Älvdalens sommarnummer 2020, eller, om du inte kan vänta, på www.trollkona.se.

Länk till Trolldomskrönika del 1