trolldom Tag

Trolldomskrönika, del 2/3

  |   Allmänt
Trolldom9

”Adsis O Jesu!

Anno 1668 den 3 septembris hölls extraordinarie ting i Älvdalens sockenstuga, utöver de personer som dels hava bekänt, dels ock är misstänkta hava förbund med Satan gjort och brukat trolldom, närvarande befallningsmannen mr Johan Arvidsson, kyrkoherden vördige och vällärde herr Lars P. Elvius, vörd. och väll[är]de herr Andreas Nohrmoraeus ifrån Mora samt nämnden. ”

Gertrud var tolv år. I två dagar förhördes hon av de höga herrarna från Falun, prästerskapet och konungens befallningsmän. Ensam stod hon framför männen, ingen förde hennes talan. Notarien hann inte renskriva protokollet. Istället var det minnesanteckningarna som skickades till Lillhärdal där trolldomsanklagelserna fortsatte.

På biblioteket i Älvdalen finns en avskrift av minnesanteckningarna. Där kan vi följa förhören dag för dag. Först förhördes Gertrud i två dagar. Dag tre förhördes Anna från Gullichsgården i Loka. Hon berättade om tjugosex olika blåkullafärder där hon på den nittonde resan tvingas rida på en björn.

”Emedan Anna var räddare för björnen än för fanen och fördenskull icke villa rida honom, tog Satan uti henne över skon, slängde henne åstad och kastade henne upp på björnen, befallandes henne hålla uti, men Anna sade kort nej, hon ville icke rida björnen, varöver Satan sticknade, sprang åt henne och slog henne i ryggen med handen, sägandes, vill du intet hålla uti? Han haver ock varit mycket vred på henne för det hon icke ville mana honom om hjälp till vägs, dock haver han omsider farit åstad och hon efter. ”

Rätten frågade om Gullichs-Anna någonsin hade sett en björn och fick till svar att hon ofta sett björnar då hon gick vall.

Utan Gertrud och Anna hade det troligen inte blivit några fällande domar i Älvdalen 1668. De bönade tills Gyris-Marit och Knåpar-Elin erkände. Genom att erkänna undgick de tortyr. Dessutom fick de syndernas förlåtelse och var garanterade en plats i himlen. Ingen dålig deal för en åttioåring på den tiden.

Gyris-Marit dog sedermera i fängelsehålan i Falun, men överheten visste inte hur den döda kroppen skulle hanteras. Visserligen hade hon dömts till döden i Älvdalen, men än hade inte Hovrätten fastställt dödsdomen. Det vet vi tack vare ett bevarat brev från landshövding Duvall. Av brevet framgår att han nogsamt övervägt olika alternativ och att kroppen under tiden fått ligga kvar i fängelset ”dhe andre fångarna till stoor förkräckelse”.

//Text: Annika Andebark, Foto: Håkan Olsén

Vad som hände med Gertrud, Gullichs-Anna och de andra anklagade kommer du kunna läsa mer om i Happy Älvdalens sommarnummer 2020, eller, om du inte kan vänta, på www.trollkona.se.

Länk till Trolldomskrönika del 1

Read More

Trolldomskrönika, del 1/3

  |   Allmänt
Trolldom2

Hur många föll offer för trolldomsprocesserna i Sverige mellan åren 1668-1676? På den frågan finns inget svar. Troligen avrättades omkring 300 personer. Hur många torterades och fick men för livet? Hur många barn förlorade en förälder? Om detta lidande vet vi inte mycket.

Redan 1664 anklagades en kvinna från Älvdalen för trolldom. Hennes femåriga barnbarn hade under en lek med grannbarnen berättat om hur hon for till Blåkulla. Grannarna kunde berätta om vad femåringen sagt, men barnet skrek bara. Både den anklagade och barnets föräldrar förnekade att de skulle ha varit i Blåkulla. Vid det här tillfället var Landshövdingen med på rättegången och han sa att det var ett ”Satans apespel” och alla gick fria.

Under hösten 1667 är det den 12-åriga Gertrud som anklagas för att ha gått över älven. Flickan förnekar vid flera förhör men runt årsskiftet börjar 15-årige Erik berätta om syner han haft när han gick vall uppe vid Slängbodarna. Gertrud tas i nya förhör. Så här beskrevs de förhören med Gertrud: Länsman hade ”länge haft henne i förhör, men dhenne gången kunde han inthet få någon bekännelse af henne, före än andre gången näst dher efter, dock medh Gertrudh store anfächtande hvilken af Satan mycket ähr plågad vorden före än hon kunde bekänna. ”

Den 22 maj 1668 skriver Länsman till Fogden och berättar att Gertrud ”bekänner mycket ynckeligen så att håren reesas på hufvde” hur hela hoper med trollkonor far till Blåkulla på sopkvastar. Maktens män är eniga om att något måste göras, men de hinner inte sammankalla till något extra ting innan folket far iväg till fäbodarna. Därför kommer de överens om att Fogden ska rannsaka på Fjärdingstinget i mitten av juni. Från dessa förhör finns anteckningar bevarade. Vid detta tillfälle förhörs 22 personer, alla boende i Åsen. En av de hörda är Kettis-Lasse, 22 år. Han”blev tillfrågad om han den konsten kunde, han stod ock en stund emot, men sedan bekände han runt ut sanningen, att när han var ett litet barn lärde honom Kn[åpar] Elin, och denne Lars bekänner sin syster vara van resa dit med sina 3 barn, Anna, Kerstin och Mats, och sin egen kalv red hon på och satte alla tre barnen efter sig, och när hon kom dit satte hon sig på bänken ut med dörren. Då de andra dansade satt hon stilla, efter hon var havande, såsom hennes broder bekänner, haver hon 5 bäror i ladun uti en kista, så att de icke frysa och hon är tillfrågad, och nekar alldeles där till”.

//Text: Annika Andebark, Foto: Håkan Olsén

Vad som hände med Lasse och de andra anklagade kommer du kunna läsa mer om här på webben, i  Happy Älvdalens magasin, eller, om du inte kan vänta, på www.trollkona.se.

Read More