Midsommarbröllop i Evertsberg – en tradition utöver det vanliga

  |   Besöksliv, Livsstil
Evertsberg 3
Evertsberg 5
Evertsberg 1927 bröllop
Evertsberg 1927 i Pellgården

Varje midsommar kläs en ungmö till brud i Evertsberg, en mer än hundraårig tradition i byn. Klädseln påminner inte alls om något traditionellt dalamönster och förberedelserna är noggranna.

Agneta Larsson är engagerad i Gammelgårdsföreningen i Evertsberg och det är de som arrangerar midsommarfirandet i byn. Ett firande som är både traditionellt och annorlunda. Två ungdomar i byn kläds i de gammaldags kläderna för att visa hur traditionen varit för länge sedan. De sitter med i kapellet under en gudstjänst och sedan fortsätter det traditionella midsommarfirandet.

Seden att klä en brud och midsommarbröllopet kom till byn när kronan kom till byn.

-I mitten av 1800-talet var det en man som hade varit i Norge och kom hem med en klänning, ett litet skört, ett bröstskynke och en krona, berättar Agneta. Högtidsklänningen är svart, den skulle även kunna användas på begravningar.

Den handsmidda brudkronan av mässing fick pryda hans tre döttrar när de stod brud och den lånades även ut till släktingar och andra bybor.

-Det är svårt att säga exakt när traditionen började, säger Agneta. Min man Alrik och jag har under åren samlat bilder på midsommarbrudparen, och den tidigaste bilden vi har är från 1915. Dräkten har använts vid giftermål tidigare, numera är det bara på midsommaraftonen som klädseln används. Midsommarfirandet med brudpar tog fart när ESK, Evertsbergs Sportklubb, bildades på 1940-talet.

Agneta är också en av dem som under många år varit det som på älvdalska kallas för braudsetå, den som klär bruden.

– Jag började med det 1980 och har gjort det i över 30 år, berättar Agneta. Inger Grund/Lind och jag tog över efter Lill Maria Hinders om klätt bruden i många år. Nu är det Ingmari Nilsson som tagit över efter mig. Det tar lång tid att ställa i ordning bruden.

Det är ett pyssel att klä midsommarbruden. När man ska sätta på brudkronan börjar man med att passa in den rätt på huvudet. Sedan gör man en bena runt kronan, innan man lyfter av den. Av håret innanför benan görs fyra flätor som man fäster ihop till en knut innanför benan. Så träs kronan över hårknuten och sätts fast. När kronan är på plats flätas resten av håret i många tunna flätor som sätts fast vid huvudet. I flätorna fästs sedan ett otal hårnålar som är prydda med tunna mässingsband klippta ur bladmässing och krullade på samma sätt som man gör med snören. När prydnaderna i håret är klara dras det röda bröststycket över den svarta klänningen. Bröststycket har axelband och ett litet skört som går från midjan ner över ryggslutet. Bröststycke, axelband och skört är prydda med silver och guldfärgade spetsar, som är monterade med knappnålar.

-Mannen har den”vanliga” älvdalsdräkten, säger Agneta. Hatten är en doktorshatt med spetsar och tyg.

 

Gift i den gamla bruddräkten – Pell Lovisas bröllop 1927

Berättat av Frida Tommos, Evertberg, sommaren 1996. Nedskrivet av Pell Birgitta Andersson

”Jag minns mycket väl Lovisas bröllop, eftersom jag var tärna då. Den kväll bockskjutsen * skulle komma till brudens hem skulle någon sitta bögel, för att se till att folket i huset höll sig vakna tills bockskjutsen kom. Jag minns att det var Skord Marit som satt hos Lovisa. Folket i huset hade börjat tröttna på att den där kvinnan satt kvar så länge. Till slut sa Lovisa: Skulle inte du Marit ta och gå hem nu? Så snart Marit hörde att det började bräka ute på gården reste hon sig och gick hemåt.

Lovisa var gammaldags klädd. Vi gick från Pellgården till kapellet. Först gick spelmännen och sedan brudparet, därefter de flickor som var lika gamla som Lovisas syster Anna och sen de som var lika gamla som systern Märta. Vi var många i byn som var tärnor. Det var annorlunda förr. Brudparet fick inte gå tillsammans innan de var gifta.

Lovisas pappa, Pell Anders, gick med Lovisa in i kapellet och överlämnade henne till brudgummen. Under vigseln stod alla tärnor längs mittgången. Vi höll också den där pällen över dem. Så hade de bröllopsfesten hemma i Pellby. Väggarna i kammaren var klädda med hemvävda bonader och uppe i taket var det schalar med fransar som hängde ner. Pell Anders, Lovisas far, hade gått i gårdarna och lånat ihop bonader och sjalar. Han ville att Lovisa skulle ha ett gammaldags bröllop. På en vägg hängde en tavla med en gubbe på. Där stod det: Den som inte vill veta hut, han ska packa sig ut.”

* Bockskjuts: en gammal bröllopstradition i Älvdalen. Läs mer i boken Björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor – Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen

Bilder: Agnetha Larsson, Alrik Larsson, arkiv

//Marit Norin