Lokal författare utkommer med bok om Asta Martinsson

  |   Livsstil, Livsstil
IMG_4114
IMG_4111

Du som följer Happy Älvdalens blogg har tidigare kunnat läsa om Pell Birgitta Andersson som skrivit ett antal böcker. Nu har hon kommit ut med ytterligare en bok som handlar om en person som är välkänd bland många älvdalingar, Asta Martinsson. Happy Älvdalens träffade Birgitta och ställde några frågor.

 

När kom du på iden att intervjua Asta? Varför just henne?

Jag skulle vilja svara med förordet i boken, säger Birgitta. Det beskriver varför det blev Asta.

“I januari 1947 åkte min fröken Mait Kvist skidor med sin klass i Lassebacken, den backe som ligger mitt emot Turistbyrån. Jag hade nya, ganska långa limexskidor och tyckte att det var roligt att åka utför den branta backen. Bäst det var så fick jag skidorna i kors och ramlade. Jag kunde inte stödja på benet, så mamma tog mig till sjukstugan. Doktor Welin röntgade benet. Det var brutet och jag blev gipsad och inlagd på sal 3. Efter några dagar röntgades benet igen. Doktorn ville kontrollera att det växte ihop så att benet blev rakt. Det var inte rakt så doktor Welin rättade till det. Sen fick jag ligga i flera veckor med benet i sträck. Därför blev jag kvar ganska länge på sjukstugan. Då lärde jag känna Asta, som var biträde där. Asta var glad och tog sig då och då tid med små pratstunder. Det där var mitt första möte med Asta. Vi har setts då och då under årens opp. Under det här året har vi träffats många gånger, när Asta berättat om saker hon varit med om i sitt liv.

En sommardag 2013, när jag var på Bygglagret i Älvdalen, kom Kjell Jansson från Månsta fram till mig och sa: Jag har varit på ett kalas. Där var också Asta Martinsson. Tänk, vad hon har varit med om mycket! Jag tycker att du ska intervjua henne. När jag frågade Asta om hon ville berätta för mig om vad hon upplevt genom åren sa hon: Men, kan det vara något att skriva om?

För mig har det varit en stor upplevelse att få lyssna till Astas berättelse om hur det var att arbeta på Älvdalens sjukstuga när doktor Welin var provinsialläkare. Den tiden är verkligen en del av Älvdalens historia. Det har också varit fashinerande att lyssna till Astas entusiasm i arbetet med friskvårdsgrupperna. Astas upplevelser under barnaåren har berört mig mycket. Jag tycker verkligen att Astas berättelse är något att doumentera och låta nya släkten få ta del av.”

Birgitta har arbetat med boken ungefär ett år, med ojämna mellanrum. Vid alla tillfällen de träffats är det många intressanta berättelser som Birgitta fått ta del av. Asta har mycket att berätta.

Vad tycker du är mest intressant/spännande av det hon berättat?

Det är utan tvekan Asta och hennes arbetstid tillsammans med Ragnar Welin på Älvdalens sjukstuga. Här kommer ett par utdrag ur boken:

BB
BB-avdelningen var på andra våningen. En natt när jag var i tjänst kom det in en havande kvinna. Hon hade kraftiga värkar. Jag ringde till barnmorskan Hilda Steen som var i sitt hem. Kom direkt! Vad ska jag göra? frågade jag. Ge henne lavemang! blev svaret. När jag gjort det, fick den blivande mamman gå på toaletten. Lås inte dörren! sa jag. En kort stund senare skriker hon, ungen kommer! Jag skyndade mig in och stack ner båda händerna i toalettskålen och fick barnets huvud i mina händer. Kvinnan kunde resa sig upp. Sen gick jag sakta bakom henne och stödde mitt huvud mot hennes rygg. Hon fick lägga sig på en brits. En kort stund senare föddes barnet. Jag sprang iväg och väckte Britta Bönström som också var biträde och bodde i ett rum i närheten. Nu var det var dags att klippa navelsträngen. Just då kom barnmorskan och tog hand om barnaföderskan och det nyfödda barnet. – Ja, det där är ett starkt minne från den tiden.

Skabb
Skabb är en smittsam hudsjukdom som förekom då. Om en person i en familj hade skabb måste alla i familjen få behandling. De som kom för att få hjälp fick gå ner i ett rum i källaren. Där fick de ta av sig alla kläder och lägga dem i en säck. Sedan smordes hela kroppen in med en salva och sedan fick de sitta så i några timmar innan de tvättade sig och fick ta på rena kläder. Efter några veckor var de botade. Det här var en av mina arbetsuppgifter på sjukstugan.

Operation
Efter mottagningstiden slut utförde doktor Welin mindre operationer. Det var t.ex. halsoperationer och skrapningar. En dag sa han att jag skulle assistera honom vid en blindtarmsoperation. Jag blev fundersam. Hur skulle vi klara av det? Det första som skulle göras, var att sterilisera de instrument som skulle användas. Doktor Welin visade mig i vilken ordning de skulle läggas upp på en bricka. Det var mycket viktigt, att allt låg i rätt ordning. Jag noterade allt i mitt block. När allt var steriliserat, placerade jag instrumenten så som doktor Welin sagt. Vem som sövde vet jag inte. Sedan blev det operation. Den gick bra och morgonen efter tittade vi till patienten, som var pigg och glad.

En julnatt när jag fortfarande bodde kvar i Åsen ringde doktor Welin hem till mig och bad mig hjälpa till vid ett hembesök. Patienten ansågs vara för dålig för att förflyttas. Jag begav mig genast till sjukstugan för att hämta det som behövdes för en buktappning. Väl i hemmet hos patienten hjälptes vi åt att utföra vårt arbete. När det var färdigt satte vi oss ner. Dottern i huset bjöd på kaffe. Ljusen i granen lyste så vackert. Allt var lugnt och stilla i den tidiga julmorgonen. Det där är en julnatt, som jag aldrig glömmer.

Ödet ville något annat.
Så kom 9 december. 22 dagar kvar till min 63-årsdag. När jag hämtade posten den dagen fick jag ett brev som inte ens var igenklistrat. Jag öppnade brevet. Där stod det:

Du är skyldig att avgå i pension nu när du fyller 63 år.

Mora lasarett

Det var allt. Det hade inte föregåtts av information från fack eller arbetsledning.

Du har intervjuat många människor genom åren, hur och när uppstod intresset?

Under min uppväxt fanns inte TV. Då satt man och berättade för varandra. Mina föräldrar var goda berättare. Det var där intresset att lyssna startade. I möten med människor har jag då och då fått lyssna till spännande berättelser framförda av goda berättare. Då händer det att jag frågar om jag får skriva om det jag hört. Så kan det starta.

Hur ”väljer” du vilka du ska intervjua, tex Harry, Margit och Asta?

Harry Westerlund hade jag lyssnat till vid flera tillfällen innan jag frågade om jag fick skriva om hans liv. När det gäller Margit Lilleberg och Asta Martinsson har personer kommit fram till mig och sagt att jag borde skriva om dem för att de har mycket att berätta.

Hur många ex har du tryckt upp?

Asta ville att vi skulle beställa 50 ex. De gick åt så vi har beställt ytterligare 50 ex.

Vem bekostar tryckningen?

Böckerna om Margit och Harry har jag bekostat själv. Jag är inte bra på att sälja böcker men jag tycker om att skriva. Asta betalade sin bok. Astas bok kostar 100 kronor.
Är du intresserad av att köpa någon av Birgittas böcker kan du kontakta henne på birgittaandersson@telia.com. Hon kommer även att finnas på Älvdalens Företagsmässa.

//Marit Norin