Näringsliv

Pionjärer firar 25-årsjubileum -sportfiskeutbildningen som var först i Sverige

  |   Näringsliv
Drugge

I början på 1990-talet startade en ny utbildning inom sportfiske på Älvdalens Utbildningscentrum. Engagerad och drivande personal hade likt spårhundar nosat till sig det som visade sig vara en bransch i antågande, en bransch som än idag är stadigt växande i Sverige och i världen och där det finns jobbmöjligheter.

Älvdalens Utbildningscentrum var pionjärer inom sportfiskeutbildning, den första kullen startade hösten 1994, vilket innebär att utbildningen firar 25 år 2019. Nuvarande lärarteam kan beskrivas som något av ett dream team: Bred och mångårig pedagogisk erfarenhet, mångårig och färsk erfarenhet av eget företagande i fiskebranschen och sist men absolut inte minst, tillsammans har de nästan 200 års erfarenhet av sportfiske i alla dess former.

Från vänster: Mattias Drugge, Kenneth Lilja, Daniel Jansson och Anders Sundberg. Foto: Hilla Aspman.

 

Mattias Drugge har under många år drivit företaget Drugge Fly Fishing och har hösten 2018 flyttat till Älvdalen för att jobba på Fiskegymnasiet.
– Jag har tidigare varit inhyrd av skolan för i en kastinstruktörsutbildning, säger Mattias. Första gången var för ca 10 år sedan. Nu känns det kul att vara här på heltid och få vara del i att utveckla utbildningen. Eleverna på Fiskegymnasiet får en kastinstruktörsutbildning som löper över tre år, som man får betyg i. Det är unikt, det är den enda skolan i Sverige som har det, ja kanske i världen.

Eleverna på Fiskegymnasiet kommer geografiskt från hela landet. Det är en yrkesinriktad utbildning och många både förväntar sig och vill få jobb direkt efter examen.
– Sportfiske är världens största hobby, och därmed en stor bransch för de som vill livnära sig på det, säger Mattias. Jag har jobbat många år i branschen och upplever att köpa tjänster ökar i Sverige. Utbildningen är en sportfiskeutbildning, vilket innebär att eleverna får prova på och lära sig alla discipliner av sportfiske, med spets mot flugfiske. Älvdalen är ett fiskeparadis och det finns bra fiske- och jaktmarker nära skolan, en förutsättning för att kunna öva så mycket som möjligt. Utbildningen är till guide och skolan ger bra möjlighet till olika typer av certifieringar, då får man en bredd som ger arbete en hel säsong. Sen har man möjlighet att skapa sitt eget jobb, det har jag gjort. Intresset för fiske och alla mina kontakter gjorde att jag startade eget företag.

Kenneth Lilja är det andra nytillskottet på utbildningen och han har en annan specialitet inom fiske – mete, något han under många år även utövat på tävlingsnivå.
– Jag tävlar i pimpelfiske och internationellt mete, berättar Kenneth. Internationellt mete innebär att man räknar vikt och att man släpper tillbaka all fisk levande. Det är fyra timmars tävlingstid, man sitter på en och samma plats och man mäskar, dvs slänger ut mat/lockbete.

Kenneth kommer även han direkt från branschen. Och specialkunskaper inom mete ser han som en fördel även inom andra fisketekniker.
– Jag driver förtaget Lilja Deep Forest Events, där jag jobbar med fiske och vildmarksturism och där fisket är en röd tråd i de olika aktiviteterna och arrangemangen. Jag jobbar bland annat med skolor, integrationen och företag. I Orsa har vi genom ett projekt arbetat fram en utmärkt metearena i en längsgående brygga som är ca 500 meter lång efter strandkanten. Den är uppdelad i två sektioner varav den ena är 400 meter och den andra 100 meter. Där fungerar det mycket bra att bedriva mete och tacksamt på det viset att alla får fisk. Min specialitet är mete, men fiske är fiske. Med det menar jag att om man tex lär sig många tekniker inom mete så kan man applicera det på andra fisketekniker som haspel, pimpling och flugfiske. Och vice versa.

Anders Sundberghar varit lärare på Fiskegymnasiet i tolv år och har koll på fördelarna med att skolan geografiskt ligger där den ligger.
– Det är fem minuters nedförsbacke till älven, där det finns vakande harr. Det är häftigt! Det är tidig premiär och eleverna kan fiska på kvällar och helger hela hösten, säger Anders. Sen finns Myckeln, en vik i Österdalälven, som ligger väldigt centralt. Där är det unikt fiske. Från tidig vår kan man fiska från båt, ända från mars månad kan man fiska sik när det kläcker bäcksländor. Det finns många vikar som ligger på gångavstånd från skolan och på vintern är kikpimpling efter harr och sik en riktig höjdare.

Hållbart fiske och fiskevård är något som ligger Anders extra varmt om hjärtat. Han har under många år jobbat aktivt med fiskevårdsarbete.
– Jag har varit aktiv i Mora-Våmhus fvof (fiskevårdsområdesförening ) i många år. Under 2018 har jag jobbat med Anders Bruks företag Vattenbruks AB i Orsa. Det är praktisk fiskevård, biotopsvårdsarbete och återställningsarbeten i vattendrag. Det här är erfarenheter jag tar med mig i undervisningen på Fiskegymnasiet, säger Anders.

Daniel Jansson är nestorn i gänget och är den som sett utbildningen utvecklas för att följa branschens behov.
– Redan när jag började som lärare på Fiskegymnasiet märkte jag att de som startat upp utbildningen gjort ett bra förarbete genom att varit i kontakt med företagare i branschen för att på så sätt skapa en utbildning som leder till jobb. Under mina år på skolan har det blivit ännu mer fokus på branschen, yrket och företagen i sportfiske- och turismbranschen. Vi har också möjlighet att träna på många olika sorters fiske, då skolan ligger nära till fiske och nära till natur. Det finns många fiskevatten runt omkring och vi har nära till fjällen, till Östersjökusten och till Norska kusten.

Christian Lindström tog examen 2004. Efter det har han haft många olika guidejobb. Han har jobbat som guide i Norge i älven Gaula åt Norwegian Flyfishers Club och i Ryssland på Kolahalvön i älven Ponoi åt Frontiers Travel. Nu jobbar han i Lakselv i Nordnorge åt företaget Heggöy Aktiv på lodgen Olderö Flyfishing Lodge. På bilden tillsammans med en gäst och en lax på 17, 2 kg.

Christian Lindström (till vänster) och en gäst, i Lakselv.


Marcus Grip
är 18 år och går åk 3 på sportfiskeguidesutbildningen. Han kommer ifrån Trollhättan och är uppvuxen i Ljusne. Gäddfiske i Älvdalen sker oftast i en grund och klar vik med mycket vegetation. Marcus beskriver fisket så här: ”Efterleksfisket på gädda där är absolut helt över förväntningarna då det är mycket betesfisk och mycket gädda med snitt på 85 cm. Under ett kvällspass efter efterleksgädda så brukar jag få från 8-17 gäddor och alla är över 80 cm och någon över 1 meter. Största gäddan jag fått i Älvdalen vägde 9,28 kg och var bara 105 cm. Jag är ute och fiskar minst 3 gånger varje vecka när jag är i Älvdalen.
Här kan du se när Marcus fiskar gädda i Älvdalen

                               Marcus Grip

 

Markus Ahlin och Kalle Claesson slog till rejält 2018 med sitt UF-företag Reverse PikeFly UF. Älvdalen – Årets UF-företag. Dalarna – Årets hantverkare. Sverige/SM – Årets kreativa företag. Deras affärsidé var en ny design på en gäddfluga där de binder materialet framåt i stället för bakåt, gjorda för att locka till sig de stora gäddorna med extremt retande och unik gång. Flugan finns att köpa på Orsa fiskecenter.

Markus Ahlin och Kalle Claesson. Foto: Ung Företagsamhet.

 

Följ Fiskegymnasiet:

Instagram: @fiskegymnasiet
Facebook: @alvdalensutbildningscentrum

 

// Marit Norin
Omslagsfoto: Hilla Aspman

Read More

Från Älvdalen till Italien

  |   Livsstil, Näringsliv
IMG_0635

Sportkullorna och systrarna Marie, Cathrine, Anne och Jennie Mörk är välkända på hemorten med sina tjänster inom skidor, massage, träning och multisporttävlingen Sportkullan Adventure Race.  Nu bjuder de in alla skidsugna på ett äventyr utanför Älvdalens gränser – resan går till Dobbiaco i Italienska alperna. Foto: Marie Mörk

Dobbiaco, Toblach på tyska, är målet för skidresan som Sportkullan AB arrangerar för tredje året i rad. Det är ingen slump att resan går just dit.
-Jag åkte dit säsongen 2001-2002 och jobbade som skidlärare, efter att jag fått kontakt med skidskolan Scuola di sci Azzurra, berättar Marie Mörk. Efter den säsongen har jag jobbat och hälsat på där i omgångar. 2012-2013 var både jag och min syster Cathrine där och jobbade, samtidigt som våra sambor var med och var föräldralediga med våra döttrar Ellie och Molly. Cathrine jobbade mest med grupper av brittiska turister som kom ner till Dobbiaco för att guidas runt på längdskidor under en vecka. Varje dag kom hon hem och hade visat dem en ny längdskidplats i området. Jag spenderade hela dagarna med enskilda kunder på skidstadion och jag blev lockad av detta. Vi funderade om inte det kunde finnas fler hemifrån som skulle lockas av att ”längdskidturista” en vecka, precis som när man har en pistguide inom utförsåkning. Det tog några år innan vi vågade satsa. Det var ny och osäker mark att börja boka bussar utomlands, sätta sig in i vad resegarantin innebär och hitta ett hotell på orten som passade oss.

Erfarenheten och lokalkännedomen hos Sportkullorna gör att man är i riktigt goda händer.
-Vi kan området. Vi har bott där och vi har åkt längdskidor i de flesta av de 200 km skidspår som finns där, säger Marie. Vi kan språken, både tyska och italienska. Vi vill visa deltagarna våra pärlor, de där som ingen annan hittar. Dessutom har vi vänner bland lokalbefolkningen som har hjälpt oss att komma igång och bland annat hittat ett bra hotell. Första resan vi gjorde var det vår skidskolechef, som även driver ett transport-/taxiföretag, som stod för transfern från Innsbruck till Dobbiaco.

I slutet av resan har man möjlighet att delta i ett eller båda loppen mellan Dobbiaco-Cortina. Lördagen den 3 februari går det välkända loppet 42 km i klassisk stil från Dobbiaco till Cortina. Loppet ingår sedan 2016 i Ski Classics.Söndag 4 februari är det fristil 30 km, från Cortina till Dobbiaco. Banan och åkstilen för 30 km fristil har tidigare varit en del av Tour de Ski.
-Bansträckningen är helt fantastiskt vacker, säger Marie. Hela loppet har man otroliga vyer omkring sig och man passerar genom tunnlar och raviner och över hängbroar.Dessutom är funktionärerna något utöver det vanliga med många hejarop och ryggdunkningar.

Hejarklacken vid Lago di Landro under loppet Dobbiaco-Cortina, med Prosecco-glas i handen. Från vänster Anna-Lena Ramer, Jennie Mörk, Annica Westling, Ingrid Mörk, Monica Andersson. Foto: Marie Mörk.

Annica Westling är en deltagare som varit med på de två tidigare resorna och även kommer att följa med på 2019 års tur till Italien.
-Allt började när jag var på massage hos Cathrine Mörk hösten 2016, berättar Annica. Plötsligt sa hon: ”Ska inte du och Mats följa oss till Italien? Ni skulle tycka om det jättemycket!” Jag tror att jag svarade ja direkt. Jag hade sett annonser och bilder om resan och i hjärtat reagerat men inte pratat med min sambo Mats om det. Vi hade länge, länge haft en dröm om att åka till just det området. När jag kom hem pratade jag med Mats och han var lika snabb som jag att haka på.

Att glida fram på skidor, ljudet från stavtaget i snön, andetag som berättar att hjärtat jobbar, ögon som får vila på allt det vackra. Ingen tvekan om att det lockar. Att däremot ta steget att boka in sig på en resa tillsammans med andra som man inte vet vilka de är kan vara lite ovant.
-Att boka in sig på en resa där man inte vet vilka som kommer att resa väckte en del frågor, säger Annica. Hur duktiga är de? Klarar jag detta? Orkar jag hänga med i de andras tempo? En massa frågor började cirkla runt. Jag är så glad att jag tog steget. En del av mitt hjärta ligger för alltid och skvalpar vid vackra Lago di Dobbiaco (Toblach-sjön) sen första mötet och man kommer att orka, man kommer att hänga med. Systrarna Mörk har många talanger, mycket erfarenhet och stor kunskap när det gäller träning och kan verkligen plocka fram varje individs starka sida. Alla våra utflykter anpassades så att det passade alla.

Resan avslutas med två skidlopp, som det är frivilligt att delta i. För Annica så blir det tredje året en vändpunkt.
-Jag har inte åkt något av loppen hittills men nu har jag anmält mig till det klassiska loppet Dobbiaco – Cortina 42 km. Det känns så himla spännande och roligt. Jag, Monica Andersson och Jennie Mörk kommer att starta tillsammans och förhoppningsvis åka över mållinjen tillsammans. Det känns så motiverande att ha en morot när det gäller träning. Jag har nu två år på raken varit en i hejarklacken vid Lago di Landro /Dürrensee, med Prosecco-glas i handen, nu ska jag själv få uppleva att komma upp för sluttningarna mot sjön, mötas av glada lyckliga människor som hejar fram oss.  Och tänk att få göra detta tillsammans med härliga vänner.

En resa med många skratt. Annica berättar: ”Att somna på kvällen och höra Monica och Ann-Louise i rummet ovanpå oss skratta så mycket att jag och Mats gör likadant! Jag gick till slut skrattandes upp i morgonrocken, knackade på och frågade vad de gjorde. Inget, de bara låg och skrattade.” Från vänster Annica Westling, Monica Andersson och Ann-Louise Persson. Foto: Monica Andersson.

Monica Andersson var med på resan 2018 och gör i år precis som Annica – åker i år igen.
-Annica och jag är arbetskamrater och det hon berättade om resan lät så underbart, berättar Monica. Jag blev så glad när jag fick resan i 50-års present av min sambo Per. Redan på bussen från flygplatsen till Dobbiaco/Toblach förstod jag att jag skulle få vara med om något speciellt och när jag klev in i den lilla mysiga receptionen på hotellet förstärktes den känslan. Efter den underbara frukosten tog vi våra skidor och gick över bakgården till skidspåret som tog oss till den välkända stadion. Luftrören kändes väldigt trånga och först förstod jag inte att det var den höga höjden som gjorde sig påmind. Efter en lång dag i skidspåret kändes det underbart att komma tillbaka till hotellet och efter en dusch äta världens godaste middag, varje kväll.

Annica Westling om boendet: ”Vi bor på att jättefint familjehotell där vi sover som kungligheter och äter fantastisk mat. På hotellet finns pool och en lyxig bastuvärld. Det låter för bra för att vara sant men är ännu bättre!” Foto: Annica Westling.

Den vackra naturen och alla upplevelser som berörde så mycket resulterade i ett uttryck på älvdalska som kom att användas av alla.
-Överallt dit man såg var det så vackert och vid något tillfälle utbrast jag ”Ig ir so lykklin, ig far graina”, vilket betyder ”jag är så lycklig så jag börjar gråta”. Det upprepades så många gånger att även de deltagare som inte kom från Älvdalen sade så till slut, berättar Monica och skrattar. Hela upplevelsen med naturen, maten och deltagarna på resan som blev nya vänner går inte att beskriva i ord. Fantastisk, underbart, storslaget. Jag åkte inte loppet förra året men har anmält mig till nästa år (2019). Jag har inga förhoppningar om en supertid men jag vet att det kommer att bli en upplevelse som är få förunnat. Jag vill bara säga till alla: Vill man uppleva storslagen natur och få medicin för kropp och själ – följ med den härliga familjen Mörk till Italien!

Skidresa till Italien:
Datum: 31/1-5/2 – 2019
Info och anmälan

// Marit Norin

 

 

 

Read More

Kjell Halvarsson – Byggföretagare, lantbrukare och engagerad i bygdefrågor

  |   Näringsliv
DSC_0274

I Happy Älvdalens vintermagasin 2016-2017 intervjuade vi Kjell Halvarsson – Byggföretagare, lantbrukare och engagerad i bygdefrågor. Här kan du läsa intervjun.

Ditt byggföretag firar 25-årsjubileum i år. Vad kan du berätta om företaget?

-Jag startade företaget 1991. Då var det jag som jobbade, plus en kille till. Idag är det sammanlagt 15 anställda. Vi jobbar främst i Älvdalen, Idre och Sälen, men har även en del jobb i Funäsfjällen. I januari-februari, då det är lågsäsong här hemma, tar vi även en del jobb i Stockholm. På så sätt kan vi ha kvar alla anställda hela året.

Du äger även en del fastigheter. När började du med det?

-Det var för tio år sedan som jag köpte den första fastigheten. Idag är det totalt sex fastigheter där vi hyr ut både lägenheter till privatpersoner och lokaler till företag. Fastigheterna är i Älvdalen.

Hur stor är lantbruksverksamheten?

-Vi har mjölkproduktion och ungdjur ca 60 djur totalt och brukar 50 hektar åker. En av våra anställda jobbar på gården. Vi föder upp ungdjur till en annan lantbrukare här i Älvdalen. När de sedan är dräktiga köper han tillbaka dem. Till lantbruksfastigheten hör även 80 hektar skog. Under sommaren flyttar vi tillsammans med några av djuren till Torrlids Fäbod.

Du är även engagerad i flera andra verksamheter. Vilka?

-Sedan många år är jag ledamot i Jordägarnämnden (Älvdalens Besparingsskog). Jag sitter också med i styrelsen för lokalavdelningen för LRF och är även engagerad i Bystugeföreningen hemma på Klitten.

Vad är det bästa med Älvdalen?

-Älvdalens kommun har allt! Både storskaligt och småskaligt, inom alla företagsverksamheter. Det gör att vi har tillgång till ett stort utbud av samhällsservice, kompetens, affärer, naturupplevelser och turism. Här finns också en fin gemenskap med trevliga människor.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

-Jag och Margareta går upp 04.30, utfodrar djuren och mjölkar. Efter frukosten vid 06.30 åker jag ner till kontoret. Där blir det en hel del pappersarbete, jag planerar arbeten för de anställda samt träffar kunder. Vi kommer sedan hem ca 17.00.

Nästan varje kväll åker jag ner till kontoret igen om inte några kvällsmöten är inplanerade.

Läs mer om företaget HÄR

//Marit Norin

Read More

Oðerwilldera – från Gåsvarv till de kungliga borden

  |   Näringsliv
porträtt_1280
alvdalsrom_salt
Rom blogg size
Rom 2 blogg size
prinsen_1280
Marit och Anders blogg-size
IMG_7918

Snart är det april och då är det premiärdags för romen från Älvdalslax. Den klara, stora romen har odlats i Österdalälvens friska vatten i över 30 år. Nu uppmärksammas den på gourmetkrogar och tippas bli vår nästa nationella stjärnprodukt.

Företaget Älvdalslax har funnits sedan 80-talet då det grundades av Mats Hjort. Med en medveten småskalig avel har han lagt grunden till verksamheten som i februari 2016 togs över av dottern Marit Beronius och hennes man Anders. I deras regi har ett kvalitetsmärke för premiumprodukter vuxit fram, Oðerwilldera.

-Oðerwilldera är älvdalsmål och betyder extra bra, ovanligt bra, bättre än annan, bättre än vanligt, berättar Marit. Anders och jag kom på idén när vi pratade om att det skulle vara roligt att göra något tillsammans, vi har ju båda andra jobb. Tillsammans med Jörgen Schröder, inköpare på Grönsakshallen Sorunda, tidigare kökschef på Hotell Älvdalen, startades ett samarbete för att nå ut till gourmetrestauranger och delikatessbutiker.

Marit har sedan uppväxten levt med fiskodlingen och Anders har sedan han träffade fiskodlarens dotter fått hoppa in och hjälpa till med diverse sysslor genom åren.
-2014 började vi arbeta med att lyfta fram den fina romen som alltid funnits där, men inte riktigt hittat ut till kunderna. Tillsammans förstod vi att det kunde bli något riktigt bra om vi fick ut den på marknaden till rätt personer, berättar Marit. I dag är det mycket processad mat med tillsatser, våra produkter är närodlade och naturliga, romen är kramad på bryggan och endast saltad innan den läggs på burk. En fin råvara som uppskattas av kockarna och kan användas utifrån egna idéer, många vill också ha exklusiv osaltad färsk rom som bara går att få på våren när fisken leker. Fiskarna släpps efter kramningen tillbaka i kassarna igen.

När Mats ville gå i pension tog Marit och Anders helt över Älvdalslax. Båda har fortfarande sina andra jobb kvar och den dagliga driften sköts av tre anställda. Och det är många olika saker som ska göras.
-Vi arbetar för att ha olika ben i verksamheten, berättar Anders. Dels avlar vi regngbågslax och säljer ögonpunktad (befruktad) rom och sättfiskar till andra odlingar och sättvatten. Sedan säljer vi livsmedelsprodukter, t.ex. färsk, fryst och rökt fisk. Och så romen naturligtvis.

Och det är just romen som blivit uppmärksammad det senaste året. I juni 2015 väckte den stor uppmärksamhet då den serverades i förrätten på Prins Carl Philips och prinsessan Sofias bröllop. I artikeln Kaviar och Caviar i tidningen Gormet (nummer 1, 2016) kallas romen ”en sann ätupplevelse” och i samma artikel undrar skribenten: ”kanske är älvdalsromen vår nästa nationella stjärnprodukt, vid sidan om kalixlöjromen”. Det är inte dåligt!

-I dag är vi mycket stolta över att produkterna Oðerwillderą finns med på menyer och serveras av kockar som vi inte ens kunde drömma om, säger Anders. Romen har premiär i april då den kramas från de lekande fiskarna, då finns den färsk under några veckor, sedan säljs den fryst så långt lagret räcker innan nästkommande säsong.

Under våren 2016 blev Marit och Anders inbjudna till en restaurang i Stockholm för att krama fisk. Ja det stämmer, krama fisk.
-Det var en sk ”Farmers Dinner”, berättar Marit. Det är på en restaurang dit några få råvaroproducenter är inbjudna, och när gästerna kommer så är det välkomstdrink och presentation av farmarna, deras råvaror och kvällens meny som naturligtvis är baserad på farmarnas råvaror. Gästerna får under kvällen tillfälle att fråga farmarna om allt och lära sig mer om råvarorna och hur de odlas, fångas, skördas och tas om hand. När det gäller fiskrom så vet inte alla hur det går till. Vi fick transportera levande fisk i en syresatt tank till restaurangen i Stockholm, för att sedan demonstrera hur det går till när man kramar ur romen. Det var en annorlunda och väldigt rolig upplevelse.

Hur är tankarna inför framtiden?
-Vi vill vara starka på flera ben, och sälja både livsmedel och levande fisk, yngel och rom och fortsätta det noggranna hantverket med avelsarbetet för att bibehålla de fina produkterna. Vi kommer också att satsa på egna transporter för att själva kunna leverera yngel och fisk till andra odlingar och vatten, säger Anders.

-Arbetet med livsmedelsprodukterna ligger oss varmt om hjärtat, med den uppskattning och feedback vi får, flikar Marit in. Vi hoppas så klart också kunna locka fler kunder och turister till oss på plats. Både genom att vi förädlar vår produkt och genom vår bryggförsäljning.

-Just nu jobbar vi för att komma igång med rökning på plats igen, som varit ett mycket uppskattat inslag på fiskodlingen, säger Anders. Det finns även ett intresse av att se romkramning på plats. Vi är stolta över Älvdalen, naturen och kulturen som finns här och det är en härlig känsla att kunna bidra med ett utbud från bygden. Vi får se vart det leder.

Vad är det då som är så speciellt med älvdalsromen?
-Det är smaken av platsen, säger Anders. Det är jämnkallt, strömmande vatten, inget stillastående vatten och fiskarna växer långsamt, de matas för att växa, inte övergödas. Vi har en småskalig verksamhet med manuellt urval.

Kanske är det också kärleken till fisken. En sorts nära kontakt med fisken och omtanke. När Marit och Anders berättar om verksamheten så får man uppfattningen att fiskarna är familjemedlemmar.

Bilderna kommer från Älvdalslax.

// Marit Norin

Read More