Livsstil

Akvarellkurs i unik miljö

  |   Livsstil
DSC00616
DSC00627
DSC00614

I veckan träffade Happy Älvdalen Tini som driver det charmiga och personliga vandrarhemmet STF Tre Björnar i Älvdalen. ” – Just nu har vi en akvarellkurs hos oss, en grupp med härligt kreativa kvinnor som vill lära mer om hur man hanterar akvareller, sa Tini.” Igår var jag på plats i ateljén och passade på att ställa ett antal frågor till deltagarna.

Stina Dalmalm är kursledare och lär bland annat ut tekniker till de fem deltagarna som kommit till Älvdalen under helgen för att delta på akvarellkursen. Under förmiddagen har de besökt Rots Skans där de tagit massor av bilder. Bilderna används flitigt i arbetet på plats i den vackra ateljén som ligger i anknytning till vandrarhemmet Tre Björnar.

Vad är det bästa med att hålla akvarellkurs i Älvdalen?
 I Älvdalen hittar vi fantastiska miljöer som vi använder oss av i vårt skapande här på kursen, säger Stina. Att dessutom ha möjlighet att bo på Tre Björnar, där vi får fantastiskt mat och blir ompysslade av Tini och Lennart, gör upplevelsen ännu bättre. Gemenskapen är fantastisk och vi får göra som vi vill, hålla på så länge vi orkar. Igår arbetade vi fram till kvällen här i ateljén.

Stina håller kurser runt om i landet och delar med sig av sin kunskap till kvinnorna i ateljén.

Vad är det svåraste att lära sig teknikerna i akvarellmålning?
– Det svåraste är att ha tålamod och vänta på att färgerna ska torka. När man målar med akvarell ska man inte peta utan hälla och låta färgen flöda, säger Stina. Alla i rummet håller med och skrattar igenkännande. På borden är det fullt av prylar; penslar, papper och givetvis massor av härliga färgpytsar.

Vad behöver man för att måla med akvareller?
– Du behöver akvarellfärger, pensel, vatten och en speciell typ av papper. Det är en del att investera i till en början, säger Stina, men jag upplever inta att det är mer kostsamt än många andra hobbys.

Vad är det bästa med att måla med akvareller?
– Det är den bästa avkopplingen som finns, säger en av de deltagande kvinnorna och övriga instämmer nickande.
– Det har alltid varit en dröm att måla med akvareller, säger en annan av deltagarna. Jag har haft en bild över att jag inte kan måla sedan skoltiden, men nu är jag här och får lära mig. Det känns jättebra.

Kursen pågår torsdag till söndag i denna veckan. Vill du veta mer om kursen eller komma i kontakt med STF Tre Björnar? Läs mer på deras Facebook-sida.

//Karin Hellström

Read More

Älvdalen producerar äventyrare, del 2 av 2

  |   Livsstil
IMG_0038
IMG_0040
IMG_0036
IMG_0040
IMG_4125

Har du hört talas om Fjällfararnas Vita Band? Det innebär att man för egen maskin färdas längs hela skandinaviska fjällkedjan, drygt 130 mil. På tisdag 3 mars startar älvdalstjejen Mimmi Persson och rättvikstjejen Ida Nordin detta äventyr. Turen beräknas ta två månader, med start i Grövelsjön och mål vid Treriksröset.

Happy Älvdalen har träffat tjejerna som nu tar sig an denna utmaning som kräver både fysisk och mental styrka, liksom ett sunt säkerhetstänk. De har nyss avslutat den sista testturen i Oviksfjällen, en toppenhelg med sol, stjärnklar himmel med många stjärnfall och naturligtvis test av utrustning. Nästa gång de packar pulkorna är de i Grövelsjön och äventyret börjar.

När kom ni på idén att göra detta?
Idén har funnits hos båda under en längre tid, men det var när vi firade Idas födelsedag den 3:e september i år vid Bynäset på Frösön utanför Östersund som vi pratade om att göra detta tillsammans. Sen var det inte förrän i slutet av december som båda fått klart med tjänstledighet från våra jobb och därmed blev det helt klart att vi ska iväg på detta äventyr.

Vilka förberedelser har ni gjort?
Listan på förberedelser kan göras lång. Vilken väg ska vi gå, vad ska vi äta, vilket tält passar oss, vilka företag är lämpliga och skulle kunna hjälpa oss med sponsring, vilka skidor, vilken pulka mm. Det är otroligt skönt att vara två personer som kan fixa och trixa med alla förberedelser. Det går dubbelt så fort och vi känner hela tiden att förberedelserna går framåt.

Hur länge beräknas expeditionen ta?
Enligt vår ruttplanering tar turen 60 dagar, men mycket kan hända i fjällen så vi räknar med plus eller minus cirka 10 dagar.

Kan ni ge några exempel på den mängd mat ni har med?
Några exempel på mat som vi har med oss är 240 st varma koppen, 24 liter müsli, 24 liter fullkornsvälling, 60 paket knäckebröd, 120 st frystorkade middagar. All mat har vi inte med oss från start utan maten är fördelad i 8 st depåer som vi hämtar upp längs vägen.

Vilka har sponsrat er på olika sätt?
Frystorkadmat.se har gett oss bra pris på frystorkade maträtter. Paleo Nordic från Åre har gett oss bra pris på power bars. Vi har fått låna ett tält av Hilleberg. Gärdin och Persson från Östersund kommer köra ut våra matdepåer. Backcountry.se har hjälpt oss med pulkor från Fjellpulken. Våra fantastiska lärare från Äventyrsgymnasiet i Älvdalen har fixat müsli, stighudar och bränsle till köken. Vi är också väldigt tacksamma för all hjälp vi har fått från vänner och familj!

Hur känns det nu så nära inför start?
Vi ser fram emot turen med glädje och pirr i magen.

Tack Mimmi och Ida för att ni mitt i de slutliga förberedelserna tog er tid att träffa Happy Älvdalen! Vi önskar er God Tur :)

Vill du följa Mimmi och Ida på deras äventyr? De finns på Facebook och Instagram på Fjellkullorna.

//Marit Norin

Read More

Lokal författare utkommer med bok om Asta Martinsson

  |   Livsstil
IMG_4114
IMG_4111

Du som följer Happy Älvdalens blogg har tidigare kunnat läsa om Pell Birgitta Andersson som skrivit ett antal böcker. Nu har hon kommit ut med ytterligare en bok som handlar om en person som är välkänd bland många älvdalingar, Asta Martinsson. Happy Älvdalens träffade Birgitta och ställde några frågor.

 

När kom du på iden att intervjua Asta? Varför just henne?

Jag skulle vilja svara med förordet i boken, säger Birgitta. Det beskriver varför det blev Asta.

“I januari 1947 åkte min fröken Mait Kvist skidor med sin klass i Lassebacken, den backe som ligger mitt emot Turistbyrån. Jag hade nya, ganska långa limexskidor och tyckte att det var roligt att åka utför den branta backen. Bäst det var så fick jag skidorna i kors och ramlade. Jag kunde inte stödja på benet, så mamma tog mig till sjukstugan. Doktor Welin röntgade benet. Det var brutet och jag blev gipsad och inlagd på sal 3. Efter några dagar röntgades benet igen. Doktorn ville kontrollera att det växte ihop så att benet blev rakt. Det var inte rakt så doktor Welin rättade till det. Sen fick jag ligga i flera veckor med benet i sträck. Därför blev jag kvar ganska länge på sjukstugan. Då lärde jag känna Asta, som var biträde där. Asta var glad och tog sig då och då tid med små pratstunder. Det där var mitt första möte med Asta. Vi har setts då och då under årens opp. Under det här året har vi träffats många gånger, när Asta berättat om saker hon varit med om i sitt liv.

En sommardag 2013, när jag var på Bygglagret i Älvdalen, kom Kjell Jansson från Månsta fram till mig och sa: Jag har varit på ett kalas. Där var också Asta Martinsson. Tänk, vad hon har varit med om mycket! Jag tycker att du ska intervjua henne. När jag frågade Asta om hon ville berätta för mig om vad hon upplevt genom åren sa hon: Men, kan det vara något att skriva om?

För mig har det varit en stor upplevelse att få lyssna till Astas berättelse om hur det var att arbeta på Älvdalens sjukstuga när doktor Welin var provinsialläkare. Den tiden är verkligen en del av Älvdalens historia. Det har också varit fashinerande att lyssna till Astas entusiasm i arbetet med friskvårdsgrupperna. Astas upplevelser under barnaåren har berört mig mycket. Jag tycker verkligen att Astas berättelse är något att doumentera och låta nya släkten få ta del av.”

Birgitta har arbetat med boken ungefär ett år, med ojämna mellanrum. Vid alla tillfällen de träffats är det många intressanta berättelser som Birgitta fått ta del av. Asta har mycket att berätta.

Vad tycker du är mest intressant/spännande av det hon berättat?

Det är utan tvekan Asta och hennes arbetstid tillsammans med Ragnar Welin på Älvdalens sjukstuga. Här kommer ett par utdrag ur boken:

BB
BB-avdelningen var på andra våningen. En natt när jag var i tjänst kom det in en havande kvinna. Hon hade kraftiga värkar. Jag ringde till barnmorskan Hilda Steen som var i sitt hem. Kom direkt! Vad ska jag göra? frågade jag. Ge henne lavemang! blev svaret. När jag gjort det, fick den blivande mamman gå på toaletten. Lås inte dörren! sa jag. En kort stund senare skriker hon, ungen kommer! Jag skyndade mig in och stack ner båda händerna i toalettskålen och fick barnets huvud i mina händer. Kvinnan kunde resa sig upp. Sen gick jag sakta bakom henne och stödde mitt huvud mot hennes rygg. Hon fick lägga sig på en brits. En kort stund senare föddes barnet. Jag sprang iväg och väckte Britta Bönström som också var biträde och bodde i ett rum i närheten. Nu var det var dags att klippa navelsträngen. Just då kom barnmorskan och tog hand om barnaföderskan och det nyfödda barnet. – Ja, det där är ett starkt minne från den tiden.

Skabb
Skabb är en smittsam hudsjukdom som förekom då. Om en person i en familj hade skabb måste alla i familjen få behandling. De som kom för att få hjälp fick gå ner i ett rum i källaren. Där fick de ta av sig alla kläder och lägga dem i en säck. Sedan smordes hela kroppen in med en salva och sedan fick de sitta så i några timmar innan de tvättade sig och fick ta på rena kläder. Efter några veckor var de botade. Det här var en av mina arbetsuppgifter på sjukstugan.

Operation
Efter mottagningstiden slut utförde doktor Welin mindre operationer. Det var t.ex. halsoperationer och skrapningar. En dag sa han att jag skulle assistera honom vid en blindtarmsoperation. Jag blev fundersam. Hur skulle vi klara av det? Det första som skulle göras, var att sterilisera de instrument som skulle användas. Doktor Welin visade mig i vilken ordning de skulle läggas upp på en bricka. Det var mycket viktigt, att allt låg i rätt ordning. Jag noterade allt i mitt block. När allt var steriliserat, placerade jag instrumenten så som doktor Welin sagt. Vem som sövde vet jag inte. Sedan blev det operation. Den gick bra och morgonen efter tittade vi till patienten, som var pigg och glad.

En julnatt när jag fortfarande bodde kvar i Åsen ringde doktor Welin hem till mig och bad mig hjälpa till vid ett hembesök. Patienten ansågs vara för dålig för att förflyttas. Jag begav mig genast till sjukstugan för att hämta det som behövdes för en buktappning. Väl i hemmet hos patienten hjälptes vi åt att utföra vårt arbete. När det var färdigt satte vi oss ner. Dottern i huset bjöd på kaffe. Ljusen i granen lyste så vackert. Allt var lugnt och stilla i den tidiga julmorgonen. Det där är en julnatt, som jag aldrig glömmer.

Ödet ville något annat.
Så kom 9 december. 22 dagar kvar till min 63-årsdag. När jag hämtade posten den dagen fick jag ett brev som inte ens var igenklistrat. Jag öppnade brevet. Där stod det:

Du är skyldig att avgå i pension nu när du fyller 63 år.

Mora lasarett

Det var allt. Det hade inte föregåtts av information från fack eller arbetsledning.

Du har intervjuat många människor genom åren, hur och när uppstod intresset?

Under min uppväxt fanns inte TV. Då satt man och berättade för varandra. Mina föräldrar var goda berättare. Det var där intresset att lyssna startade. I möten med människor har jag då och då fått lyssna till spännande berättelser framförda av goda berättare. Då händer det att jag frågar om jag får skriva om det jag hört. Så kan det starta.

Hur ”väljer” du vilka du ska intervjua, tex Harry, Margit och Asta?

Harry Westerlund hade jag lyssnat till vid flera tillfällen innan jag frågade om jag fick skriva om hans liv. När det gäller Margit Lilleberg och Asta Martinsson har personer kommit fram till mig och sagt att jag borde skriva om dem för att de har mycket att berätta.

Hur många ex har du tryckt upp?

Asta ville att vi skulle beställa 50 ex. De gick åt så vi har beställt ytterligare 50 ex.

Vem bekostar tryckningen?

Böckerna om Margit och Harry har jag bekostat själv. Jag är inte bra på att sälja böcker men jag tycker om att skriva. Asta betalade sin bok. Astas bok kostar 100 kronor.
Är du intresserad av att köpa någon av Birgittas böcker kan du kontakta henne på birgittaandersson@telia.com. Hon kommer även att finnas på Älvdalens Företagsmässa.

//Marit Norin

Read More

Ekodröm Älvdalen

  |   Livsstil
Ekodröm Älvdalen (2)

I början av sommaren 2014 fick jag (Karin) ett telefonsamtal från Lina Cederlöf som berättade att hon studerar miljökommunikation och gör sin praktik på miljöavdelningen på Älvdalens kommun. Vi bokade in ett möte och tog en fika på Morins en regnig dag i slutet av juni. Lina berättade att hon skulle göra en film med tema hållbar utveckling och hon ville ha tips på företag i Älvdalens kommun som medvetet arbetar med hållbar utveckling.

Jag gav givetvis Lina några tips (som, du kan ta del av på filmen)  och innan vi skildes åt var jag tvungen att berätta om Happy Älvdalen :-)
– Vi på Happy Älvdalen tänker på miljön, vi har investerat i en el-cykel som vi använder oss av när vi levererar tidningar, sa jag till Lina. Vi tänker även på den lokala ekonomin när vi lyfter fram företagare i Älvdalen och hoppas att fler ska handla lokalt och minska resandet.
– Kul, svarade Lina, den 17 juli kommer vi att spela in delar av filmen här i Älvdalens kyrkby. Ta med cykeln till Tingshusparken så ska vi se om vi kan provfilma Happy Älvdalens el-cykel!
Sagt och gjort, så blev det. I veckan fick vi ta del av resultatet när Lina mejlade länkarna till You Tube-klippen. Här kan du ta del av filmen ”Ekodröm med  Happy Älvdalen” . Se hela filmen ”Ekodröm Älvdalen”.
Vi på Happy Älvdalen tackar Lina och hennes medarbetare för att vi fick vara med i filmen Ekodröm Älvdalen. Låt oss hoppas att filmen får spridning och får fler att tänka till om vad man själv kan påverka i sin vardag.

//Karin Hellström

Read More