Livsstil

Pionjärer firar 25-årsjubileum -sportfiskeutbildningen som var först i Sverige

  |   Livsstil, Näringsliv
Drugge

I början på 1990-talet startade en ny utbildning inom sportfiske på Älvdalens Utbildningscentrum. Engagerad och drivande personal hade likt spårhundar nosat till sig det som visade sig vara en bransch i antågande, en bransch som än idag är stadigt växande i Sverige och i världen och där det finns jobbmöjligheter.

Älvdalens Utbildningscentrum var pionjärer inom sportfiskeutbildning, den första kullen startade hösten 1994, vilket innebär att utbildningen firar 25 år 2019. Nuvarande lärarteam kan beskrivas som något av ett dream team: Bred och mångårig pedagogisk erfarenhet, mångårig och färsk erfarenhet av eget företagande i fiskebranschen och sist men absolut inte minst, tillsammans har de nästan 200 års erfarenhet av sportfiske i alla dess former.

Från vänster: Mattias Drugge, Kenneth Lilja, Daniel Jansson och Anders Sundberg. Foto: Hilla Aspman.

 

Mattias Drugge har under många år drivit företaget Drugge Fly Fishing och har hösten 2018 flyttat till Älvdalen för att jobba på Fiskegymnasiet.
– Jag har tidigare varit inhyrd av skolan för i en kastinstruktörsutbildning, säger Mattias. Första gången var för ca 10 år sedan. Nu känns det kul att vara här på heltid och få vara del i att utveckla utbildningen. Eleverna på Fiskegymnasiet får en kastinstruktörsutbildning som löper över tre år, som man får betyg i. Det är unikt, det är den enda skolan i Sverige som har det, ja kanske i världen.

Eleverna på Fiskegymnasiet kommer geografiskt från hela landet. Det är en yrkesinriktad utbildning och många både förväntar sig och vill få jobb direkt efter examen.
– Sportfiske är världens största hobby, och därmed en stor bransch för de som vill livnära sig på det, säger Mattias. Jag har jobbat många år i branschen och upplever att köpa tjänster ökar i Sverige. Utbildningen är en sportfiskeutbildning, vilket innebär att eleverna får prova på och lära sig alla discipliner av sportfiske, med spets mot flugfiske. Älvdalen är ett fiskeparadis och det finns bra fiske- och jaktmarker nära skolan, en förutsättning för att kunna öva så mycket som möjligt. Utbildningen är till guide och skolan ger bra möjlighet till olika typer av certifieringar, då får man en bredd som ger arbete en hel säsong. Sen har man möjlighet att skapa sitt eget jobb, det har jag gjort. Intresset för fiske och alla mina kontakter gjorde att jag startade eget företag.

Kenneth Lilja är det andra nytillskottet på utbildningen och han har en annan specialitet inom fiske – mete, något han under många år även utövat på tävlingsnivå.
– Jag tävlar i pimpelfiske och internationellt mete, berättar Kenneth. Internationellt mete innebär att man räknar vikt och att man släpper tillbaka all fisk levande. Det är fyra timmars tävlingstid, man sitter på en och samma plats och man mäskar, dvs slänger ut mat/lockbete.

Kenneth kommer även han direkt från branschen. Och specialkunskaper inom mete ser han som en fördel även inom andra fisketekniker.
– Jag driver förtaget Lilja Deep Forest Events, där jag jobbar med fiske och vildmarksturism och där fisket är en röd tråd i de olika aktiviteterna och arrangemangen. Jag jobbar bland annat med skolor, integrationen och företag. I Orsa har vi genom ett projekt arbetat fram en utmärkt metearena i en längsgående brygga som är ca 500 meter lång efter strandkanten. Den är uppdelad i två sektioner varav den ena är 400 meter och den andra 100 meter. Där fungerar det mycket bra att bedriva mete och tacksamt på det viset att alla får fisk. Min specialitet är mete, men fiske är fiske. Med det menar jag att om man tex lär sig många tekniker inom mete så kan man applicera det på andra fisketekniker som haspel, pimpling och flugfiske. Och vice versa.

Anders Sundberghar varit lärare på Fiskegymnasiet i tolv år och har koll på fördelarna med att skolan geografiskt ligger där den ligger.
– Det är fem minuters nedförsbacke till älven, där det finns vakande harr. Det är häftigt! Det är tidig premiär och eleverna kan fiska på kvällar och helger hela hösten, säger Anders. Sen finns Myckeln, en vik i Österdalälven, som ligger väldigt centralt. Där är det unikt fiske. Från tidig vår kan man fiska från båt, ända från mars månad kan man fiska sik när det kläcker bäcksländor. Det finns många vikar som ligger på gångavstånd från skolan och på vintern är kikpimpling efter harr och sik en riktig höjdare.

Hållbart fiske och fiskevård är något som ligger Anders extra varmt om hjärtat. Han har under många år jobbat aktivt med fiskevårdsarbete.
– Jag har varit aktiv i Mora-Våmhus fvof (fiskevårdsområdesförening ) i många år. Under 2018 har jag jobbat med Anders Bruks företag Vattenbruks AB i Orsa. Det är praktisk fiskevård, biotopsvårdsarbete och återställningsarbeten i vattendrag. Det här är erfarenheter jag tar med mig i undervisningen på Fiskegymnasiet, säger Anders.

Daniel Jansson är nestorn i gänget och är den som sett utbildningen utvecklas för att följa branschens behov.
– Redan när jag började som lärare på Fiskegymnasiet märkte jag att de som startat upp utbildningen gjort ett bra förarbete genom att varit i kontakt med företagare i branschen för att på så sätt skapa en utbildning som leder till jobb. Under mina år på skolan har det blivit ännu mer fokus på branschen, yrket och företagen i sportfiske- och turismbranschen. Vi har också möjlighet att träna på många olika sorters fiske, då skolan ligger nära till fiske och nära till natur. Det finns många fiskevatten runt omkring och vi har nära till fjällen, till Östersjökusten och till Norska kusten.

Christian Lindström tog examen 2004. Efter det har han haft många olika guidejobb. Han har jobbat som guide i Norge i älven Gaula åt Norwegian Flyfishers Club och i Ryssland på Kolahalvön i älven Ponoi åt Frontiers Travel. Nu jobbar han i Lakselv i Nordnorge åt företaget Heggöy Aktiv på lodgen Olderö Flyfishing Lodge. På bilden tillsammans med en gäst och en lax på 17, 2 kg.

Christian Lindström (till vänster) och en gäst, i Lakselv.


Marcus Grip
är 18 år och går åk 3 på sportfiskeguidesutbildningen. Han kommer ifrån Trollhättan och är uppvuxen i Ljusne. Gäddfiske i Älvdalen sker oftast i en grund och klar vik med mycket vegetation. Marcus beskriver fisket så här: ”Efterleksfisket på gädda där är absolut helt över förväntningarna då det är mycket betesfisk och mycket gädda med snitt på 85 cm. Under ett kvällspass efter efterleksgädda så brukar jag få från 8-17 gäddor och alla är över 80 cm och någon över 1 meter. Största gäddan jag fått i Älvdalen vägde 9,28 kg och var bara 105 cm. Jag är ute och fiskar minst 3 gånger varje vecka när jag är i Älvdalen.
Här kan du se när Marcus fiskar gädda i Älvdalen

                               Marcus Grip

 

Markus Ahlin och Kalle Claesson slog till rejält 2018 med sitt UF-företag Reverse PikeFly UF. Älvdalen – Årets UF-företag. Dalarna – Årets hantverkare. Sverige/SM – Årets kreativa företag. Deras affärsidé var en ny design på en gäddfluga där de binder materialet framåt i stället för bakåt, gjorda för att locka till sig de stora gäddorna med extremt retande och unik gång. Flugan finns att köpa på Orsa fiskecenter.

Markus Ahlin och Kalle Claesson. Foto: Ung Företagsamhet.

 

Följ Fiskegymnasiet:

Instagram: @fiskegymnasiet
Facebook: @alvdalensutbildningscentrum

 

// Marit Norin
Omslagsfoto: Hilla Aspman

Read More

Från Älvdalen till Italien

  |   Livsstil, Näringsliv
IMG_0635

Sportkullorna och systrarna Marie, Cathrine, Anne och Jennie Mörk är välkända på hemorten med sina tjänster inom skidor, massage, träning och multisporttävlingen Sportkullan Adventure Race.  Nu bjuder de in alla skidsugna på ett äventyr utanför Älvdalens gränser – resan går till Dobbiaco i Italienska alperna. Foto: Marie Mörk

Dobbiaco, Toblach på tyska, är målet för skidresan som Sportkullan AB arrangerar för tredje året i rad. Det är ingen slump att resan går just dit.
-Jag åkte dit säsongen 2001-2002 och jobbade som skidlärare, efter att jag fått kontakt med skidskolan Scuola di sci Azzurra, berättar Marie Mörk. Efter den säsongen har jag jobbat och hälsat på där i omgångar. 2012-2013 var både jag och min syster Cathrine där och jobbade, samtidigt som våra sambor var med och var föräldralediga med våra döttrar Ellie och Molly. Cathrine jobbade mest med grupper av brittiska turister som kom ner till Dobbiaco för att guidas runt på längdskidor under en vecka. Varje dag kom hon hem och hade visat dem en ny längdskidplats i området. Jag spenderade hela dagarna med enskilda kunder på skidstadion och jag blev lockad av detta. Vi funderade om inte det kunde finnas fler hemifrån som skulle lockas av att ”längdskidturista” en vecka, precis som när man har en pistguide inom utförsåkning. Det tog några år innan vi vågade satsa. Det var ny och osäker mark att börja boka bussar utomlands, sätta sig in i vad resegarantin innebär och hitta ett hotell på orten som passade oss.

Erfarenheten och lokalkännedomen hos Sportkullorna gör att man är i riktigt goda händer.
-Vi kan området. Vi har bott där och vi har åkt längdskidor i de flesta av de 200 km skidspår som finns där, säger Marie. Vi kan språken, både tyska och italienska. Vi vill visa deltagarna våra pärlor, de där som ingen annan hittar. Dessutom har vi vänner bland lokalbefolkningen som har hjälpt oss att komma igång och bland annat hittat ett bra hotell. Första resan vi gjorde var det vår skidskolechef, som även driver ett transport-/taxiföretag, som stod för transfern från Innsbruck till Dobbiaco.

I slutet av resan har man möjlighet att delta i ett eller båda loppen mellan Dobbiaco-Cortina. Lördagen den 3 februari går det välkända loppet 42 km i klassisk stil från Dobbiaco till Cortina. Loppet ingår sedan 2016 i Ski Classics.Söndag 4 februari är det fristil 30 km, från Cortina till Dobbiaco. Banan och åkstilen för 30 km fristil har tidigare varit en del av Tour de Ski.
-Bansträckningen är helt fantastiskt vacker, säger Marie. Hela loppet har man otroliga vyer omkring sig och man passerar genom tunnlar och raviner och över hängbroar.Dessutom är funktionärerna något utöver det vanliga med många hejarop och ryggdunkningar.

Hejarklacken vid Lago di Landro under loppet Dobbiaco-Cortina, med Prosecco-glas i handen. Från vänster Anna-Lena Ramer, Jennie Mörk, Annica Westling, Ingrid Mörk, Monica Andersson. Foto: Marie Mörk.

Annica Westling är en deltagare som varit med på de två tidigare resorna och även kommer att följa med på 2019 års tur till Italien.
-Allt började när jag var på massage hos Cathrine Mörk hösten 2016, berättar Annica. Plötsligt sa hon: ”Ska inte du och Mats följa oss till Italien? Ni skulle tycka om det jättemycket!” Jag tror att jag svarade ja direkt. Jag hade sett annonser och bilder om resan och i hjärtat reagerat men inte pratat med min sambo Mats om det. Vi hade länge, länge haft en dröm om att åka till just det området. När jag kom hem pratade jag med Mats och han var lika snabb som jag att haka på.

Att glida fram på skidor, ljudet från stavtaget i snön, andetag som berättar att hjärtat jobbar, ögon som får vila på allt det vackra. Ingen tvekan om att det lockar. Att däremot ta steget att boka in sig på en resa tillsammans med andra som man inte vet vilka de är kan vara lite ovant.
-Att boka in sig på en resa där man inte vet vilka som kommer att resa väckte en del frågor, säger Annica. Hur duktiga är de? Klarar jag detta? Orkar jag hänga med i de andras tempo? En massa frågor började cirkla runt. Jag är så glad att jag tog steget. En del av mitt hjärta ligger för alltid och skvalpar vid vackra Lago di Dobbiaco (Toblach-sjön) sen första mötet och man kommer att orka, man kommer att hänga med. Systrarna Mörk har många talanger, mycket erfarenhet och stor kunskap när det gäller träning och kan verkligen plocka fram varje individs starka sida. Alla våra utflykter anpassades så att det passade alla.

Resan avslutas med två skidlopp, som det är frivilligt att delta i. För Annica så blir det tredje året en vändpunkt.
-Jag har inte åkt något av loppen hittills men nu har jag anmält mig till det klassiska loppet Dobbiaco – Cortina 42 km. Det känns så himla spännande och roligt. Jag, Monica Andersson och Jennie Mörk kommer att starta tillsammans och förhoppningsvis åka över mållinjen tillsammans. Det känns så motiverande att ha en morot när det gäller träning. Jag har nu två år på raken varit en i hejarklacken vid Lago di Landro /Dürrensee, med Prosecco-glas i handen, nu ska jag själv få uppleva att komma upp för sluttningarna mot sjön, mötas av glada lyckliga människor som hejar fram oss.  Och tänk att få göra detta tillsammans med härliga vänner.

En resa med många skratt. Annica berättar: ”Att somna på kvällen och höra Monica och Ann-Louise i rummet ovanpå oss skratta så mycket att jag och Mats gör likadant! Jag gick till slut skrattandes upp i morgonrocken, knackade på och frågade vad de gjorde. Inget, de bara låg och skrattade.” Från vänster Annica Westling, Monica Andersson och Ann-Louise Persson. Foto: Monica Andersson.

Monica Andersson var med på resan 2018 och gör i år precis som Annica – åker i år igen.
-Annica och jag är arbetskamrater och det hon berättade om resan lät så underbart, berättar Monica. Jag blev så glad när jag fick resan i 50-års present av min sambo Per. Redan på bussen från flygplatsen till Dobbiaco/Toblach förstod jag att jag skulle få vara med om något speciellt och när jag klev in i den lilla mysiga receptionen på hotellet förstärktes den känslan. Efter den underbara frukosten tog vi våra skidor och gick över bakgården till skidspåret som tog oss till den välkända stadion. Luftrören kändes väldigt trånga och först förstod jag inte att det var den höga höjden som gjorde sig påmind. Efter en lång dag i skidspåret kändes det underbart att komma tillbaka till hotellet och efter en dusch äta världens godaste middag, varje kväll.

Annica Westling om boendet: ”Vi bor på att jättefint familjehotell där vi sover som kungligheter och äter fantastisk mat. På hotellet finns pool och en lyxig bastuvärld. Det låter för bra för att vara sant men är ännu bättre!” Foto: Annica Westling.

Den vackra naturen och alla upplevelser som berörde så mycket resulterade i ett uttryck på älvdalska som kom att användas av alla.
-Överallt dit man såg var det så vackert och vid något tillfälle utbrast jag ”Ig ir so lykklin, ig far graina”, vilket betyder ”jag är så lycklig så jag börjar gråta”. Det upprepades så många gånger att även de deltagare som inte kom från Älvdalen sade så till slut, berättar Monica och skrattar. Hela upplevelsen med naturen, maten och deltagarna på resan som blev nya vänner går inte att beskriva i ord. Fantastisk, underbart, storslaget. Jag åkte inte loppet förra året men har anmält mig till nästa år (2019). Jag har inga förhoppningar om en supertid men jag vet att det kommer att bli en upplevelse som är få förunnat. Jag vill bara säga till alla: Vill man uppleva storslagen natur och få medicin för kropp och själ – följ med den härliga familjen Mörk till Italien!

Skidresa till Italien:
Datum: 31/1-5/2 – 2019
Info och anmälan

// Marit Norin

 

 

 

Read More

Brunnsbergs IF Dragkamp – framgångsklubben där alla är lika viktiga

  |   Besöksliv, Livsstil
Dragkampssko

SM-medaljer, medaljregn och VM-medaljer. Vi har blivit lite bortskämda med framgångarna för Brunnsbergs IF Dragkamp, klubben som firade 20-årsjubileum 2017.

Dragkamp är en relativt liten sport. Ändå har Brunnsbergs IF Dragkamp gjort sig ett namn och har till och med kallats en stormakt inom sporten. Sedan klubben bildades 1997 har det blivit många medaljer och den har av Svenska Dragkampförbundet utsetts till Årets klubb två gånger, 2012 och 2014.

Klubben har verksamhet i alla åldrar, knatte 7-12 år, ungdom och seniorer. Idag är det ungefär 25 aktiva. En av dem är Amanda Ilbäcks Karlsson, som till vardags läser till personlig tränare i kombination med Ekonomiprogrammet.

– Jag började med dragkamp 2012, berättar Amanda. Det var skoldragkamp i Rots Skola och en kompis som höll på med dragkamp sa ”jag är starkare än dig”. Det var så det började.

Amandas utbildning gör att hon kan träna nio timmar i veckan på skoltid, vilket gynnar dragkampen också. Annars är det vintertid träning tre gånger i veckan.

-På fredagkvällar har vi fys- och intervallträning i sporthallen, säger Amanda. På söndagar är det träning i ladan i Klitten och på torsdagar är vi i Brunnsberg, där är vi inomhus och det är i huvudsak träning för händerna.

Och träning för händerna, det behövs. Dragkamp är en tuff sport där styrka, teknik och uthållighet är viktigt. Det är slitsamt, inte minst för händerna som tar stryk först. I träningslokalen i Brunnsberg drar man mot vikter, vilket innebär att det aldrig är någon motståndare som släpper först. Det stärker uthålligheten. Ute finns en liknande anordning där man tränar sommartid. För någon som passerar och inte vet vad det är kan det tyckas märkligt med dessa ställningar och vikter.

När Happy Älvdalen besöker dragkamparna en söndagsträning i mars 2017 är de i en lada i byn Klitten. Där inne finns en 40 meter lång och 1 meter bred sandlåda där de drar mot varandra. Med på träningen var olika åldrar och både damer och herrar.

När klubben blev utsedd till Årets klubb 2014 var del av motiveringen att den har så stor bredd med deltagare i alla åldrar, damer, herrar, juniorer och knattar. Och alla är lika viktiga.

Fredrik Nylund började med dragkamp 2007. Efter ett par uppehåll är han nu tillbaka i träningen igen.

– Vi tränar jämt tillsammans, killar och tjejer, damer och herrar, berättar Fredrik. I vissa länder tränar så de var för sig. Men det är en fördel att träna tillsammans, man får bra sammanhållning. För att få en stark sammanhållning har vi även gemensam kick-off inför säsong och gemensam avslutning när säsongen är slut. Sen har vi långa bussresor där vi hinner lära känna varandra bra.

Viktiga är också alla runt omkring som hjälper till med olika saker och stöttar de tävlande. Inför tävlingar ska bla bussar bokas och mat handlas. Precis som i de flesta klubbar och idrotter så är det mycket ideellt arbete. För att få in pengar så sätter de plant på sommaren och är funktionärer i Vasaloppsveckan på vintern. Brunnsbergs IF är landets nordligaste dragkampsklubb och det finns inte så många konkurrenter på nära håll. De flesta klubbarna ligger i södra Sverige, vilket innebär långa och dyrbara resor. Men Brunnsbergs IF:s supportrar sviker inte för att det är långt att resa.

-I somras tog supporters husbil till Malmö och var där hela VM fredag-söndag, säger Fredrik.

Efter många tävlingar är det klart att det blir många minnen.

-Jag minns speciellt när vi var i Schweiz 2015, berättar Amanda. Damlaget tog brons, något som ingen hade räknat med. Men vi hade viljan, så vi lyckades.

– Ett av mina bästa minnen är 2010 i Sydafrika, säger Fredrik. Det var första gången jag var med i VM Mix. Vi var fyra killar och fyra tjejer och vi vann mix 600 kg. Det var även första gången som det var mix-klass på ett mästerskap.

Sen finns det andra händelser som imponerar. 2016 var VM i Malmö. I mix vann Sverige guld i 600-kilosklassen. Och laget bestod enbart av dragare från Brunnsberg. Med så många framgångar i bagaget, vad siktar man på framöver?

-2017 satsar herrarna på World Games*, berättar Fredrik. 17 stycken ska tas ut och det är stor chans att få med många från Brunnsberg.

Medaljer 1997-2016:

Guld Silver Brons
Ungdom / Junior 10 4 2
Mix 5 2
Damer 9 16 6
Herrar 7 1 6

 

* World Games och är ett internationellt multi-sport evenemang för tävlande i idrottsgrenar som inte finns med i de olympiska spelen. Några av idrotterna har senare kommit med i Olympiska spelen (tex triatlon) eller har tidigare varit olympiska idrotter (som dragkamp).

Historik, från Svenska Dragkampförbundets hemsida:

”Dragkamp är en traditionsrik sport som existerade redan under antiken och när vikingar härjade i norden. Den moderna dragkampen som den ser ut idag växte så sakteliga fram under 1800-talets slut då Viktor Balck tar med sig Tug of War till Sverige. Redan tidigt var Sverige en av de starkaste nationerna och tog 1912 OS-guld när spelen gick i Stockholm.”

Mer: facebook.com/brunnsbergsif

(Reportaget är från Happy Älvdalens sommarmagasin 2017)

// Marit Norin

Read More

Sportkullan Adventure Race firar 5 år!

  |   Livsstil
sportkullanavrmzize-15-006

Det är i Älvdalen det händer! Sommaren bjuder på förstklassiga upplevelser och Sportkullan Adventure Race är en av dem. Sista anmälan 25 juni. Tävlingsdag 14 juli. I år är det dessutom 5-årsjubileum.

2014 initierades en helt ny multisporttävling i norra Dalarna. Tävlingen innebär att tre kvinnor genom lagarbete ska ta sig mot ett gemensamt mål. Bakom tävlingen står Sportkullan AB i Älvdalen, med systrarna Marie, Anne, Cathrine och Jennie Mörk.

-Från början var det en Nya Zeeländare som kom med idén till oss, berättar Marie Mörk. Första tanken var att det var en kul grej, vi visste inte mycket om multisport då. Vi nappade inte alls på idén till en början. Han fick övertala oss.

När man nu firar 5-årsjubileum har tävlingen utvecklats en hel del, både gällande banan och antalet deltagare. Dessutom har ”Sportkullorna” själva börjat prova på multisport.

– Genom åren har vi träffat människor som gett oss olika input, bla från kvinnor på elitnivå inom multisport, säger Marie. Många tycker att det är positivt att det bara är för kvinnor, att få tävla direkt kvinnor mot kvinnor istället för som i andra adventure race-tävlingar där det oftast är fyrmannalag bestående av tre män och en kvinna.

Disciplinerna är löpning, MTB-cykling och luftmadrasspaddling och det finns två klasser, Sportkullan Sprint och Sportkullan Long. Så har det varit sedan starten 2014.

– Ibland kommer det önskemål om att vi ska införa en soloklass, där man även skulle kunna köra utan ett serviceteam vilket är obligatoriskt i tävlingen nu, fortsätter Marie. Vi har tagit det till oss men känner att då tappar vi hela grejen med lagkänslan och att klara något tillsammans, vilket är en grund i hela loppet.

-Det vore kul om fler vågade anmäla sig till distansen Long. Vi vet flera lag som gjort sprintdistansen och som skulle klara av Sportkullan Long. Vi ser också gärna att det kommer mer publik till målet på Rots Skans, tre kilometer norr om Älvdalen, och till publikkontrollen och hejar på alla duktiga lag som deltar.

FB: @SportkullanAR

Instagram: @sportkullanadventurerace

Mer info & anmälan: www.sportkullanar.se

//Marit Norin

Read More

Midsommarbröllop i Evertsberg – en tradition utöver det vanliga

  |   Besöksliv, Livsstil
Evertsberg 3
Evertsberg 5
Evertsberg 1927 bröllop
Evertsberg 1927 i Pellgården

Varje midsommar kläs en ungmö till brud i Evertsberg, en mer än hundraårig tradition i byn. Klädseln påminner inte alls om något traditionellt dalamönster och förberedelserna är noggranna.

Agneta Larsson är engagerad i Gammelgårdsföreningen i Evertsberg och det är de som arrangerar midsommarfirandet i byn. Ett firande som är både traditionellt och annorlunda. Två ungdomar i byn kläds i de gammaldags kläderna för att visa hur traditionen varit för länge sedan. De sitter med i kapellet under en gudstjänst och sedan fortsätter det traditionella midsommarfirandet.

Seden att klä en brud och midsommarbröllopet kom till byn när kronan kom till byn.

-I mitten av 1800-talet var det en man som hade varit i Norge och kom hem med en klänning, ett litet skört, ett bröstskynke och en krona, berättar Agneta. Högtidsklänningen är svart, den skulle även kunna användas på begravningar.

Den handsmidda brudkronan av mässing fick pryda hans tre döttrar när de stod brud och den lånades även ut till släktingar och andra bybor.

-Det är svårt att säga exakt när traditionen började, säger Agneta. Min man Alrik och jag har under åren samlat bilder på midsommarbrudparen, och den tidigaste bilden vi har är från 1915. Dräkten har använts vid giftermål tidigare, numera är det bara på midsommaraftonen som klädseln används. Midsommarfirandet med brudpar tog fart när ESK, Evertsbergs Sportklubb, bildades på 1940-talet.

Agneta är också en av dem som under många år varit det som på älvdalska kallas för braudsetå, den som klär bruden.

– Jag började med det 1980 och har gjort det i över 30 år, berättar Agneta. Inger Grund/Lind och jag tog över efter Lill Maria Hinders om klätt bruden i många år. Nu är det Ingmari Nilsson som tagit över efter mig. Det tar lång tid att ställa i ordning bruden.

Det är ett pyssel att klä midsommarbruden. När man ska sätta på brudkronan börjar man med att passa in den rätt på huvudet. Sedan gör man en bena runt kronan, innan man lyfter av den. Av håret innanför benan görs fyra flätor som man fäster ihop till en knut innanför benan. Så träs kronan över hårknuten och sätts fast. När kronan är på plats flätas resten av håret i många tunna flätor som sätts fast vid huvudet. I flätorna fästs sedan ett otal hårnålar som är prydda med tunna mässingsband klippta ur bladmässing och krullade på samma sätt som man gör med snören. När prydnaderna i håret är klara dras det röda bröststycket över den svarta klänningen. Bröststycket har axelband och ett litet skört som går från midjan ner över ryggslutet. Bröststycke, axelband och skört är prydda med silver och guldfärgade spetsar, som är monterade med knappnålar.

-Mannen har den”vanliga” älvdalsdräkten, säger Agneta. Hatten är en doktorshatt med spetsar och tyg.

 

Gift i den gamla bruddräkten – Pell Lovisas bröllop 1927

Berättat av Frida Tommos, Evertberg, sommaren 1996. Nedskrivet av Pell Birgitta Andersson

”Jag minns mycket väl Lovisas bröllop, eftersom jag var tärna då. Den kväll bockskjutsen * skulle komma till brudens hem skulle någon sitta bögel, för att se till att folket i huset höll sig vakna tills bockskjutsen kom. Jag minns att det var Skord Marit som satt hos Lovisa. Folket i huset hade börjat tröttna på att den där kvinnan satt kvar så länge. Till slut sa Lovisa: Skulle inte du Marit ta och gå hem nu? Så snart Marit hörde att det började bräka ute på gården reste hon sig och gick hemåt.

Lovisa var gammaldags klädd. Vi gick från Pellgården till kapellet. Först gick spelmännen och sedan brudparet, därefter de flickor som var lika gamla som Lovisas syster Anna och sen de som var lika gamla som systern Märta. Vi var många i byn som var tärnor. Det var annorlunda förr. Brudparet fick inte gå tillsammans innan de var gifta.

Lovisas pappa, Pell Anders, gick med Lovisa in i kapellet och överlämnade henne till brudgummen. Under vigseln stod alla tärnor längs mittgången. Vi höll också den där pällen över dem. Så hade de bröllopsfesten hemma i Pellby. Väggarna i kammaren var klädda med hemvävda bonader och uppe i taket var det schalar med fransar som hängde ner. Pell Anders, Lovisas far, hade gått i gårdarna och lånat ihop bonader och sjalar. Han ville att Lovisa skulle ha ett gammaldags bröllop. På en vägg hängde en tavla med en gubbe på. Där stod det: Den som inte vill veta hut, han ska packa sig ut.”

* Bockskjuts: en gammal bröllopstradition i Älvdalen. Läs mer i boken Björnsmällar, bockskjutsar och brudkronor – Bröllopstraditioner genom tiderna i Älvdalen

Bilder: Agnetha Larsson, Alrik Larsson, arkiv

//Marit Norin

Read More

Tokigt, roligt och utmanande – sommaren och hösten 2018

  |   Besöksliv, Livsstil
sportkullanavrmzize-15-006

Cykling, luftmadrasspaddling, hinderbana och löpning. Sommar och höst i Älvdalen erbjuder utmaningar i alla former. Anmäl dig till ett lopp eller ge dig ut och heja på alla deltagare.

 

Älvdalen Backyard Ultra 

Lördag 16/6

Den andra upplagan av ett annorlunda, spännande, socialt och familjärt löpkoncept. Det är en slinga på 6706 meter och starten av loppet är kl 10:00, sedan sker det en ny start igen varje timme. Som deltagare handlar det om att ta sig runt banan på en timme för att kunna få starta på varv två, tre osv. Dam, herr och lagtävling. Årets nyhet: Barn-ÄBU.

Arrangör: Sweden Runners

Mer info hittar du HÄR och på Facebook

Sportkullan Adventure Race

Lördag 14/7

Sportkullan Adventure Race är ett äventyr, där det handlar om lagarbete och om att arbeta tillsammans. Det är en lagtävling där tre kvinnor tillsammans ska ta sig från start till mål via ett antal kontrollpunkter. Disciplinerna är löpning, MTB-cykling och luftmadrasspaddling. 5-årsjubileum i år!

Distanser: Sportkullan Long och Sportkullan Sprint

Arrangör: Sportkullan

Mer info hittar du HÄR och på Facebook

MudLife OCR

Lördag 28/7

Hinderbanelopp där du garanterat kommer att har roligt, utmana dina gränser och bli skitig. OCR står för Obstacle Course Race. 7 km, 30 hinder.

Klasser: Elit, Qualifier, Individuell, Företag/Lagtävling, Ungdomar 12-17 år och en barnklass som genomförs tillsammans med målsman.

Arrangörer: Mari Olsson och Emma Andersson

Mer info hittar du HÄR och på Facebook

Sportcenterloppet

Lördag 4/8

En mountainbiketävling för alla! Varierande cykling på asfalt, grusväg, traktorväg och stig, i fantastisk älvdalsnatur. Masterstart genom byn med Rovswaiders.

Distanser: 70 km, 45 km, 15 km.

Arrangör: Älvdalens Cykelklubb

Mer info hittar du HÄR

Uka Pain – Tre Toppar

Lördag 29/9

Uka Pain (vilken möda) är en häftig upplevelse i Älvdalsskogarna. Med MTB- cykel och delvis till fots tar du dig upp på topparna av Hykieberg, Skärklittsgnupen och Väsaberget med hjälp av karta och snitslar. Loppet är en cykelorientering genom delvis obanad terräng men även vackra stigar och milsvida utsikter. Banan är totalt ca: 55 km. En perfekt höstutflykt med milsvida utsikter.

Arrangör: Älvdalens Cykelklubb

Mer info hittar du HÄR och på Facebook

MTB- och löparkåsan

Lördag 27/10

Ett cykellopp som cyklas både i dagsljus, skymning och mörker. Roligt, tufft och utmanande i pannlampans sken. Här kan allting hända, årets höjdare när det gäller MTB- cykling.

Arrangör: Älvdalens Cykelklubb

Mer info hittar du HÄR

Bild: Tobbe Nilsson / Sportkullan Adventure Race

// Marit Norin

Read More

Happy rekommenderar – upptäck Älvdalen på vårvintern

  |   Besöksliv, Livsstil
Fredrik Larssons vinterbild, Stops vattenfall

Att upptäcka Älvdalen på egen hand är lätt. Tack vare miltals av preparerade skidspår och skoterleder kan du ta dig ut och njuta av naturen. Många mindre vägar är plogade så du med bil kan ta dig till lång platser, och kanske komplettera med en tur till fots. Åk till fina utkiksplatser, ta en tur i det vackra vinterlandskapet, ta en promenad längs Älvpromenaden, bara ett stenkast från Älvdalens centrum. 

Slogbodsmys
En av vinterns höjdpunkter är att få göra eld i en slogbod, grilla lite korv, koka kaffe och bara njuta. Slogbodarna finns lite här och var, en del finns nära vägar och andra hittar du längs skoterleder och skidspår. I en del slogbodar finns ved, men tag gärna med dig egen ved om du har möjlighet.

Topptur på vintern
Ta med hela familjen på en topptur till Skärklittsgnupen. Endast fyra kilometer från Älvdalen ligger fäboden Skärklitt och på ca 20+25 minuter tar du dig till toppen, beroende på hur mycket snö det är och hur många som gått före. Med sina 535 möh är det en fin utsikt över dalgången. Håll ögonen öppna när du närmar dig toppen, om det inte är för mycket snö kan du se en järv, en tjädertupp och en grävling. Glöm inte kaffetermosen.

Isfiske efter röding
I älvdalsområdet finns många sjöar med både röding och öring. Isen lägger sig vanligtvis i början av december och ligger till mitten av april, så det är gott om tid att isfiska. Just rödingen är något av en speciell utmaning, då den är svårfångad. När du väl lyckats fått den på kroken, känner du igen den på den eldröda buken. Isfisket kan gärna kombineras med en skotertur, för en komplett upplevelse. För mer information om fiske kontakta Älvdalens Sportcenter och Älvdalens Fiskecenter.

Upptäck naturen med skotern
Med snöskoter kan du njuta av vacker natur och snötäckta landskap på ett lite enklare sätt. Det är en frihetskänsla att kunna ta sig ut i terräng som du kanske inte skulle kunna nå annars. Med skotern tar du dig mellan boende, aktiviteter och sevärdheter. Det bästa är att köra din snöskoter på skoterleder. I norra Dalarna finns miltals med preparerade och uppmärkta leder. Ett populärt utflyktsmål är Navardalen, passa på att åka dit när serveringen är öppen. Mer information hittar du på Nordic Area och Älvdalens snöskoterklubb.

I pannlampans sken
En upplevelse utöver det vanliga är att åka längdskidor med pannlampa. Har du tur kan du tom skippa pannlampan och åka i månskenet. Välj Rännkölen för en fantastisk naturupplevelse och välj något av spåren som utgår från skidstadion om du vill komma ut snabbt. Spår dras även i Blyberg och på Rämmasjön, sen finns naturligtvis Vasaloppsspåret.

Foto: Fredrik Larsson, Stops vattenfall på vintern

//Marit Norin

Read More

Vad händer i garaget på vintern?

  |   Livsstil
Anders Nilsson mobilbild

I slutet av augusti 2016 blev Anders Nilsson svensk mästare i dragracing på Tierp arena, efter stor dramatik i semifinalen. I Happy Älvdalens vintermagasin 2016-2017 kunde du läsa en intervju med honom. I väntan på årets vintermagasin kan du läsa reportaget om Anders här.

Happy Älvdalen träffar Anders en gråkulen oktoberdag 2016 hemma i hans garage i Lillåsen i Älvdalen. Huven är avplockad på bilen och den gigantiska och imponerande motorn drar direkt blickarna till sig. Bilinredningen ser ut som hämtad ur en Mad Max-film och den klargröna färgen på bilen känns som en piggelinglass. Verktyg och maskiner har sina bestämda platser och känslan när man kommer in i garaget är … dält.*

Det är fem år sedan Anders köpte bilen som går i den snabbaste klassen, Pro Modified. Klassen är internationell och det finns totalt ca 30 team I Europa, varav ca 60-70% är svenska. Innan dess körde han i Pro Street, en lugnare klass.

På sätt och vis är dragracing en märklig sport. Det går tex inte att träna, vilket man vanligtvis gör i andra sporter. De träningstillfällen som ges är själva tävlingarna. Sen är det tiden. Den effektiva åktiden per åk är sex sekunder. För Anders del är det fyra-sex tävlingar per år, vilket som mest ger en total åktid på tre minuter. På ett helt år. Men för att de tre minuterna ska funka, och som nu leda till SM-vinst, så krävs ett helt år av förberedelser, på olika sätt.

-Jag är I garaget I stort sett varje kväll, berättar Anders. Allt ska plockas isär och ses över och det tar sin tid.

Alla som sett dragracing live eller på TV vet att det är alltid ett helt team bakom föraren. Anders Team består av fem-sex personer. Förutom meka mellan de olika racen så är det även annat som ska göras.

-För att ändra effekt någonstans på banan går man in i datorn och gör det, berättar Anders. Tex, om man vet att det händer något en bit in på banan så kan man reglera hastigheten just där. Gasen är alltid i botten så det är via datorn man gör de inställningarna. Datorn vet ju inte antalet meter utan den räknar i tid, så det gäller att beräkningarna man gör stämmer.

Anders kör förutom på Tierps arena i Norge och i Finland. En incident hände nu i år när han körde I Finland.

-Vi hade blivit ombedda att byta packpåsar på fallskärmarna som ska lösa ut. Men påsarna var för små, för trånga, vilket gjorde att en av fallskärmarna inte löste ut, det gjorde att bilen inte stannade som den skulle och jag körde av. Efter det blev det mycket sanering av bilen, för att få bort allt grus och sand.

I årets SM-finaltävling i slutet av augusti var det en tight strid.

-Det skilde inte många poäng mellan mig och den andre finalisten, så finalen skulle bli direkt avgörande, berättar Anders. Det var tight att hinna klart till final och när det var dags så hade bara jag hunnit klart och fick köra, den andra finalisten fick avstå körningen.

Anders är alltså vår nya svenska mästare och det är hans första SM-vinst. Målet är EDRS, European Drag Racing Series och för att lyckas med att vara snabbast under de få sekunder det rör sig om kommer det att krävas hundratals timmar i garaget.

* dält är älvdalska och betyder lugnt, rofyllt

//Marit Norin

Read More

Sommarkurs i älvdalska 2017

  |   Livsstil
Ulum Dalska logga

Återigen anordnas en sommarkurs i älvdalska av föreningen Ulum Dalska, föreningen för älvdalskans bevarande.

Såmårkussn 2017  hålls i år mellan söndag 25/6 kl. 18.30 och fredag 30/6 kl. 16 i Kyrkbyn, Älvdalen. Deltagarna är även välkomna att vara med i midsommarfirandet i Rots Skans den 23/6 och en exkursion i Älvdalen den 1/7.

Mer om kursen, programmet och anmälan kan du läsa HÄR

Happy Älvdalen har tidigare skrivit om sommarkursen, 2014, om det kan du läsa HÄR

//Marit Norin

Read More

Kyrkokören sjöng in våren på Tingshustrappan

  |   Livsstil
Kyrkokören

Traditionsenligt hälsades våren välkommen sista april.

Förutom de vanliga vårsångerna som kyrkokören framförde utanför Biblioteket så sjöng kören tillsammans med åhörarna den kända Jubileumsvalsen av Rune Westlin. Mixen av kyrkokörens vackra sånger och en del allsånger gjorde att publiken levde med på ett alldeles särskilt sätt. Vädret var skönt och det hade kommit många som ville fira in våren tillsammans. Karin Larsson höll vårtalet och avslutade med ett fyrfaldigt hurra för våren.

Rune Westlin, allas vår fenomenale, före detta, gitarrlärare och låtskrivare som alltid ställer upp hade gjort en ny melodi förra året, Runes vårvisa. Texten till den är gjord av kantor Christina Wermelin Elgbro. Clas Elgbro kompade på bas.

Teknikern som såg till att allt ljud fungerade var Roland Eriksson som också kommit med förslaget att alla skulle bjudas på varmkorv .Det var ett nytt inslag. Kören och de närvarande avslutade som sig bör med Sköna maj välkommen.

// Lena Norin

Read More