Övdalskuol – lokalproducerad grillkol

Övdalskuol – lokalproducerad grillkol

  |   Näringsliv
DSC_0064

Där bebyggelsen slutar och skogen tar vid i Karlsarvet, i dagligt tal kallat Kallser, har det börjat ryka i skogen. Det är Peter Emilsson och Jörgen Schröder som i det nystartade företaget Övdalskuol AB börjat producera egen grillkol av björk från älvdalsskogarna.

Idén till hela kolningsprojektet kom när Jörgen fick en förfrågan i sitt jobb som inköpare på Grönsakshallen.

-Det var en kund som frågade efter Binchotan-kol, ett japanskt kol som anses vara det bästa kolet i världen. Jag började fundera om det inte skulle gå att få fram ett kol av lika hög kvalitet här hemma i Sverige, säger Jörgen.

Funderingarna ledde till ett samarbete med Peter, som till vardags driver företaget Dala Forest AB. Under våren 2018 började de konstruera ugnen och i juli 2019 började de tillverka kol.

-Vi har hunnit med ca 15 kolningar sedan vi kom igång i somras, berättar Peter för Happy Älvdalen hösten 2019. Vi strävar efter att göra ett kol av hög kvalitet så vi använder björk. Det ger en fin glödbädd och ger en jämn värme som håller länge. Det är dessutom lätt att tända och avger i stort sett ingen rök.

-Vi experimenterar även med andra träslag, flikar Jörgen in. Vi har bland annat gjort en blandning av björk och al som fungerar mycket bra.

-Vi packar vårt kol i återvunna pelletspåsar. Vi vill använda dessa påsar istället för att de ska slängas i plaståtervinningen. På så sätt kan vi ge dem ett andra liv som Byörkkuolskupper*. Det kanske inte är en supersnygg förpackning men vi slipper köpa in nytillverkade påsar som ändå kommer att slängas när kolet är slut. Vi tycker att det är ett bra sätt att tänka, fortsätter Peter.

-Vi funderar också om det går att göra något av restprodukterna. Till exempel så testar vi om det går att använda de minsta bitarna (mjölet) som biokol för jordförbättringsmedel. Vi har några idéer, så det kanske dyker upp nya produkter så småningom, avslutar Jörgen med glimten i ögat.

*älvdalska: björkkolssäckar

Följ Övdalskuol på Facebook: @Ovdalskuol

       

 

// Text: Marit Norin, Foto: Marit Norin, Peter Emilsson, Jörgen Schröder

Read More

Trolldomskrönika, del 2/3

  |   Allmänt
Trolldom9

”Adsis O Jesu!

Anno 1668 den 3 septembris hölls extraordinarie ting i Älvdalens sockenstuga, utöver de personer som dels hava bekänt, dels ock är misstänkta hava förbund med Satan gjort och brukat trolldom, närvarande befallningsmannen mr Johan Arvidsson, kyrkoherden vördige och vällärde herr Lars P. Elvius, vörd. och väll[är]de herr Andreas Nohrmoraeus ifrån Mora samt nämnden. ”

Gertrud var tolv år. I två dagar förhördes hon av de höga herrarna från Falun, prästerskapet och konungens befallningsmän. Ensam stod hon framför männen, ingen förde hennes talan. Notarien hann inte renskriva protokollet. Istället var det minnesanteckningarna som skickades till Lillhärdal där trolldomsanklagelserna fortsatte.

På biblioteket i Älvdalen finns en avskrift av minnesanteckningarna. Där kan vi följa förhören dag för dag. Först förhördes Gertrud i två dagar. Dag tre förhördes Anna från Gullichsgården i Loka. Hon berättade om tjugosex olika blåkullafärder där hon på den nittonde resan tvingas rida på en björn.

”Emedan Anna var räddare för björnen än för fanen och fördenskull icke villa rida honom, tog Satan uti henne över skon, slängde henne åstad och kastade henne upp på björnen, befallandes henne hålla uti, men Anna sade kort nej, hon ville icke rida björnen, varöver Satan sticknade, sprang åt henne och slog henne i ryggen med handen, sägandes, vill du intet hålla uti? Han haver ock varit mycket vred på henne för det hon icke ville mana honom om hjälp till vägs, dock haver han omsider farit åstad och hon efter. ”

Rätten frågade om Gullichs-Anna någonsin hade sett en björn och fick till svar att hon ofta sett björnar då hon gick vall.

Utan Gertrud och Anna hade det troligen inte blivit några fällande domar i Älvdalen 1668. De bönade tills Gyris-Marit och Knåpar-Elin erkände. Genom att erkänna undgick de tortyr. Dessutom fick de syndernas förlåtelse och var garanterade en plats i himlen. Ingen dålig deal för en åttioåring på den tiden.

Gyris-Marit dog sedermera i fängelsehålan i Falun, men överheten visste inte hur den döda kroppen skulle hanteras. Visserligen hade hon dömts till döden i Älvdalen, men än hade inte Hovrätten fastställt dödsdomen. Det vet vi tack vare ett bevarat brev från landshövding Duvall. Av brevet framgår att han nogsamt övervägt olika alternativ och att kroppen under tiden fått ligga kvar i fängelset ”dhe andre fångarna till stoor förkräckelse”.

//Text: Annika Andebark, Foto: Håkan Olsén

Vad som hände med Gertrud, Gullichs-Anna och de andra anklagade kommer du kunna läsa mer om i Happy Älvdalens sommarnummer 2020, eller, om du inte kan vänta, på www.trollkona.se.

Länk till Trolldomskrönika del 1

Read More

Trolldomskrönika, del 1/3

  |   Allmänt
Trolldom2

Hur många föll offer för trolldomsprocesserna i Sverige mellan åren 1668-1676? På den frågan finns inget svar. Troligen avrättades omkring 300 personer. Hur många torterades och fick men för livet? Hur många barn förlorade en förälder? Om detta lidande vet vi inte mycket.

Redan 1664 anklagades en kvinna från Älvdalen för trolldom. Hennes femåriga barnbarn hade under en lek med grannbarnen berättat om hur hon for till Blåkulla. Grannarna kunde berätta om vad femåringen sagt, men barnet skrek bara. Både den anklagade och barnets föräldrar förnekade att de skulle ha varit i Blåkulla. Vid det här tillfället var Landshövdingen med på rättegången och han sa att det var ett ”Satans apespel” och alla gick fria.

Under hösten 1667 är det den 12-åriga Gertrud som anklagas för att ha gått över älven. Flickan förnekar vid flera förhör men runt årsskiftet börjar 15-årige Erik berätta om syner han haft när han gick vall uppe vid Slängbodarna. Gertrud tas i nya förhör. Så här beskrevs de förhören med Gertrud: Länsman hade ”länge haft henne i förhör, men dhenne gången kunde han inthet få någon bekännelse af henne, före än andre gången näst dher efter, dock medh Gertrudh store anfächtande hvilken af Satan mycket ähr plågad vorden före än hon kunde bekänna. ”

Den 22 maj 1668 skriver Länsman till Fogden och berättar att Gertrud ”bekänner mycket ynckeligen så att håren reesas på hufvde” hur hela hoper med trollkonor far till Blåkulla på sopkvastar. Maktens män är eniga om att något måste göras, men de hinner inte sammankalla till något extra ting innan folket far iväg till fäbodarna. Därför kommer de överens om att Fogden ska rannsaka på Fjärdingstinget i mitten av juni. Från dessa förhör finns anteckningar bevarade. Vid detta tillfälle förhörs 22 personer, alla boende i Åsen. En av de hörda är Kettis-Lasse, 22 år. Han”blev tillfrågad om han den konsten kunde, han stod ock en stund emot, men sedan bekände han runt ut sanningen, att när han var ett litet barn lärde honom Kn[åpar] Elin, och denne Lars bekänner sin syster vara van resa dit med sina 3 barn, Anna, Kerstin och Mats, och sin egen kalv red hon på och satte alla tre barnen efter sig, och när hon kom dit satte hon sig på bänken ut med dörren. Då de andra dansade satt hon stilla, efter hon var havande, såsom hennes broder bekänner, haver hon 5 bäror i ladun uti en kista, så att de icke frysa och hon är tillfrågad, och nekar alldeles där till”.

//Text: Annika Andebark, Foto: Håkan Olsén

Vad som hände med Lasse och de andra anklagade kommer du kunna läsa mer om här på webben, i  Happy Älvdalens magasin, eller, om du inte kan vänta, på www.trollkona.se.

Read More

Nästa generation tar över – generationsväxling på Byggvaruhuset

  |   Näringsliv
DSC_0853

När det är dags för familjeföretag att byta ägare kan det ibland vara svårt att veta hur det ska gå till. Så är inte fallet när det gäller Byggvaruhuset. Där sker generationsväxlingen smidigt och utan problem. Precis som tidigare generationer växer barnen naturligt in i företaget.

Byggvaruhuset är en del av Knuts-koncernen i Älvdalen. Företaget som köptes in för snart 30 år sedan har utvecklats från en bygghandel till en butik med ett brett sortiment inom bygg, interiör, vitvaror och trädgård. Jag träffade Jan Knuts och hans barn Marie-Louise och Erik för att prata om företaget och hur de alla hamnat i verksamheten.

Företagets historia
-Knuts Bygg grundades 1938 av min farfar Anders Knuts. Min pappa Olle fick tidigt i livet vara med och hjälpa till och 1947 tog han över firman. Farfar Anders jobbade kvar och ville gärna vara med på byggena men inte längre ta ansvar, så bland annat skötte han ångpannorna på nätterna och kokade han kaffe åt snickarna, säger Jan Knuts, VD för Byggvaruhuset AB.

Det som började som en byggfirma har under åren utvecklats till en mångfacetterad verksamhet.
-Olle började så småningom köpa in och bygga fastigheter, för att företaget skulle ha fler ben att stå på, berättar Jan vidare. Med tiden blev jag delägare i företaget tillsammans med min barndomsvän Göran Larsson. 1986 blev dags för min pappa Olle att lämna över stafettpinnen, då blev Göran VD för Knuts Bygg och 1990 när Byggvaruhuset köptes in blev jag VD där. Precis som min farfar jobbade kvar i företaget när han lämnat över till pappa, så fanns pappa kvar när Göran och jag tog över, berättar Jan.

Växa in i företaget
Det är inte alltid självklart att barn ska ta över föräldrars företag och verksamheter. I vissa fall sker det naturligt.

-Jag har varit med i företaget sedan barnsben. 1971 började jag jobba heltid och jag har under årens lopp gjort det mesta från att köra grävmaskin till att vara chaufför och snickra. Det har aldrig varit samma sak utan hela tiden någonting nytt. Det är det som gjort att jobbet varit så roligt, säger Jan.

För Jans dotter Marie-Louise (Misan) Knuts har familjeföretaget alltid varit en stor del av hennes liv. Trots det var det ingen självklarhet att hon skulle börja jobba i företaget.

– När jag var liten var jag aldrig på dagis, jag var hos farmor och farfar på kontoret. Sedan flyttade jag till Småland där jag bodde under nästan hela skoltiden. Efter gymnasiet gick jag en turismutbildning i Sälen och en dag kom Göran (Larsson) och sa ” ”Nu har jag köpt något där du kan börja jobba”. De hade köpt Väsa Alpin. Jag jobbade där i två år. Sedan ville jag utbilda mig till socionom för att bli skolkurator. Jag gick utbildningen i Örebro  och tog examen 1998. Jag åkte hem till Älvdalen för att jobba på Byggvaruhuset över sommaren. Sedan dess är jag kvar och det har varit väldigt lärorika år och en utmaning att hela tiden lära sig det man inte kan, berättar Misan.

För Jans son Erik Knuts har vägen in i företaget varit rakare.

-Jag gick Byggprogrammet på gymnasiet efter en del påtryckningar från min far, säger Erik och skrattar. Jag sommarjobbade på Byggvaruhuset från det att jag gick årskurs ett. Efter studenten jobbade jag ett halvår på Knuts Bygg, sedan började jag på Byggvaruhuset. Jag jobbar nu med det som pappa gjort tidigare, allt från byggmaterial till offerter och kundkontakter, både företagskunder och även en del privatpersoner.

Byggvaruhuset idag och i framtiden
Företaget har idag tolv helårsanställda och utveckling och idéer finns det gott om. Under årens lopp har byggvaruhandeln breddat sortimentet med bland annat husgeråd, trädgård och belysning, och utvecklingen fortsätter.

-Under våren 2019 byggde vi ut för att kunna visa laminatgolv och vi har byggt upp två visningskök. Vi bygger också om andra delar i butiken för att göra det bättre för kunderna. Jag är stolt över att förfädernas företag lever vidare i bygden och bidrar till att människor kan bo, leva och jobba här. Det är ett roligt jobb där man kan göra det man vill, säger Erik.

– Många i Älvdalen ser en fördel med att det finns en lokal butik, älvdalingarna ger oss chansen och kommer ner och tittar vad vi har att erbjuda. Tack vare att vi är ett familjeföretag behöver perspektivet inte alltid vara ekonomiskt, vi kan välja att göra saker för bygden och bygdens utveckling, som till exempel att stötta klubbar som gör ett jättebra jobb. För företaget har det alltid varit viktigt att stötta föreningslivet i Älvdalen, ända sen farfar Olles tid, säger Misan.

-Det roliga är att jag har jobbat med min farfar, med min far, sedan med mina barn. Nu håller mina barn mer eller mindre på att ta över, så jag behöver knappt vara här. Vi har bara hakat på varandra, på ett naturligt sätt. Göran och jag gick i samma skola som små, vi har drivit företag tillsammans i 40 år och på fritiden har vi jagat och fiskat tillsammans. Och vi har inte varit oense en enda gång! Det har varit en rolig resa och vi har lärt oss att man måste våga om det ska bli något. Vi hoppas att det får fortsätta i samma anda nu när nästa generation tar över, avslutar Jan.

*****

På sociala medier hittar du Byggvaruhuset på:
Facebook: Nya Byggvaruhuset i Älvdalen
Instagram: @bolist_alvdalen

// Marit Norin

Read More